”Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli så här”

Bilen och skotern fick åka ut på gården, nu har garaget hemma hos Kristoffer Wickman i Furudal blivit snickarbod där han sysslar med sin stora hobby, att skapa skärbrädor. I helgen blev han klar med sitt hittills svåraste projekt – en dalahäst i pixlar.

— 1 156 träbitar ihop limmade och då har jag inte räknat med bitarna runt om. Det blev fem totalt och det ligger ungefär 50 timmars arbete bakom, säger Kristoffer och ler.

Till vardags kör han timmerbil, att han nu lägger mycket av sin lediga tid bland virket i garaget började med en lust att skapa i trä. Först blev det lite bord och stolar, sen blev han inspirerad av filmer på Youtube på folk som tillverkade skärbrädor och satte i gång på egen hand. Sedan dess har det gått uppåt och framåt.

— Jag skulle bara testa som en liten sidohobby som spårade ut till det här, säger han och skrattar och pekar på alla skärbrädor.

Kristoffers skärbrädor är mönstrade konstruktioner i flera trädslag, noggrant beräknade och hopfogade bit för bit. Men vägen dit är lång, innan en enda bit limmas ihop har han redan spenderat timmar med att rita upp mönstret för hand på ett A4-papper, pixlar räknas ut och måtten anpassas med precision. Sedan sågas träet upp och hyvlas till exakta dimensioner innan limningen ens kan börja. Det är med andra ord ett hantverk som kräver både tålamod och precision.

— Svårigheten är att få till allting som mönster och måttanpassning. Det är mycket tänkande, säger Kristoffer.

Och nervositet. Ända tills den sista handen är lagd finns risken att något går fel.

— Det kan slå sig och spricka. I och med att alla bitar är måttanpassade går det inte att göra om. Det går ju, men du kommer aldrig få det bra.

Den lilla sidohobbyn har på drygt ett år blivit något mycket större än vad han kunnat ana. I januari förra året bestämde han sig för att börja visa upp sitt arbete på riktigt i sociala medier vilket fått stor genomslagskraft. På Facebook gick han från 800 till nästan 11 000 följare på en månad eller två och på Instagram är han uppe i över 31 000.

— Det exploderade. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli så här.
Många kommenterar att de gillar att se personen, att jag är där och visar. De ser hur processen går till och kan lita på hantverket.

De färdiga brädorna väger mellan fem och sju kilo och är fem centimeter tjocka. Tar du hand om brädan håller de i generationer, förklarar Kristoffer.

— Sköter du en sådan här skärbräda i ändträ så håller den livet ut, den går att slipa om och oljas. Jag rekommenderar att tvätta varsamt med tvål och vatten och det är viktigt att ställa den på högkant när man torkar den, sedan att man tvättar både över – och undersida för jämn fuktdelning så att den ska torka likjämnt.

Sedan förra året har beställningar strömmat in från hela Europa. Förra året sålde han 220 skärbrädor i ändträ och i år är han redan uppe i över 100.

— Jag hade ju aldrig kunnat föreställa mig att det kunde bli så här, det senaste året har jag skickat skärbrädor ända ner till Spanien, Italien, Tyskland och Svalbard.

I hörnet av garaget står den senaste investeringen; en CNC-maskin för gravering som ger stora möjligheter till vidareutveckling för att göra specialdesignade skärbrädor med mönster bland annat. Men det började inte med avancerade maskiner, de första skärbrädorna gjordes med enkel utrustning.

— Jag fick bygga upp allting och började med att köpa de billigaste maskinerna, man måste börja någonstans, men de höll inte så nu har jag investerat i de här och jag är inte klar än, konstaterar han.

Trots framgångarna är Kristoffer tydlig med att han inte är beredd att byta bort timmerbilen och det vanliga jobbet mot att vara i snickarverkstaden på heltid.

— Jag trivs så bra med mitt andra jobb. Det här får bli en sidosyssla, avslutar han.