”Det var nästan som om Jesus skulle ha uppenbarat sig”

I helgen återförenas skateboardfantaster vid stranden i Rättvik för att hylla det första svenska skateboardlägret Eurocana som arrangerades 1979. Vad som inte så många vet är att det samtidigt produceras en film på plats. Christopher Sanitate och Klas Hjertberg bär på en berättelse som ingen tidigare har berättat fullt ut. Båda är passionerade skateboardåkare och det är där som vi hittar kärnan i den berättelse som nu blir till en dokumentärfilm för biopubliken, Radius The Movie .

— Vi försöker berätta en skön historia om sköna människor som är engagerade och jobbar för samma sak i dag som de gjorde för 40 år sedan, säger Klas.

Att skateboarding är starkt i vårt område råder det inget tvivel om och allt är tack vare Gogo Sörlin, köpman, friåkare på skidor och rebell. Gogo köpte in skateboards för att sälja i familjens sportaffär i Rättvik och kom då på att det var lika bra att bygga en skatepark så att ungdomarna hade någonstans att åka. 1979 så arrangerade han ett sommarläger, Eurocana, vilket var världens första i sitt slag, vilket betyder att Rättvik och Gogo har varit väldigt viktiga för skatesportens födelse och utveckling i Europa.

— I ett större perspektiv så sysselsätter skateboardingen flera miljoner människor över hela världen. En del av våran berättelse handlar om att Sverige och då Rättvik har en stor del av utvecklingen av att sporten idag är en OS-gren. Det hände i Rättvik i slutet på 70-talet tack vare det stora engagemang som lades ned på att få till de perfekta lägren. Dessutom så var slumpen framme och ledde till att flera av de trick som används i dag skapades i Sverige på tidigt 80-tal. Det tack vare att snickarna som skulle bygga ramperna inte visste de exakta storlekarna. Så när amerikanarna kom till lägret och skulle åka så upptäckte dem att rampen var mycket större ån något de åkt i förut och det i sin tur ledde till att nya trick skapades, säger Christopher.

Made in Rättvik med andra ord. Filmarna har lyckats hitta gamla, både still- och rörliga, bilder från de här lägren. De som var med på den här tiden har gladeligen lånat ut sina filmer så att de kan komma att ingå i den slutliga produkten.

— En del av det gamla materialet är rent pastoralt. Det finns bilder där lägrets deltagare går, släpandes på sina brädor, i ett midsommartåg uppblandat med dräktklädda Rättvikare och spelmän. Vi hann göra en intervju med Gogo Sörlin innan han avled och där berättar han anledningen till att de gick med i tåget. Han ville att Rättvik skulle hänga med i utvecklingen och inte bara stå på samma ställe och stampa, säger Christopher.

En av sportens allra största stjärnor idag Steve Caballero var med på lägren i Rättvik och han är intervjuad i filmen där han berättar att han minns att man var tvungen på lägren i Rättvik att ha uppvärmning innan man fick åka i rampen. Han försökte smita undan men ingen klarade sig undan.

— När Steve Caballero och Mike McGill, en av de andra världsstjärnorna som gästade Rättvik på 70-talet, var i Rättvik häromåret så kommer det en äldre kvinna rusandes. Hon ropade på Steve och vi fattade ingenting. Det visade sig att på 70-talet så hade kvinnan haft Steve boendes hemma hos sig. Nu kom hon fram och kallade honom för min lilla pojke, han är 54 år nu, det var riktigt roligt, säger Klas.

Det blev ett kärt återseende. Christopher som är uppvuxen i Tällberg byggde tillsammans med sina kompisar skateboardramper hemma i byn. Plötsligt så kom deras idoler till Rättvik.

— Det var nästan som om Jesus skulle ha uppenbarat sig fast ännu bättre, säger Christopher.

Arbetet med filmen är nu inne i slutfasen och skall förhoppningsvis vara klar våren 2019.

— Det som vi tycker är intressant med filmen är att vi gärna vill påstå att lägren i Rättvik hade stor del i sportens utveckling. Filmen lämnar dock inga svar. Vi vill att betraktarna skall prata om det de sett och komma fram till svaret själva. Allt för att vara kvar i känslan, för det är det som hela skateboardkulturen går ut på. Känslan, säger Klas.

Det finns ett trick i filmen som heter mctwist. Det är ett och ett halvt varv med näsan inåt och en volt på det. Det ticket uppfanns på rampen som stod i Rättvik i en tid då skateboardingen höll på att dö ut. Det tricket vände på alltihopa. Idag används tricket inom en rad olika grenar. Vågsurfing, motorcross och till och med inom monstertruckvärlden så används det.

— Han som tog OS-guld i snowboard gjorde en dubbel mctwist. Vi vill med filmen visualisera hur de här lägren gav skateboardingen en rejäl vitaminkick, säger Klas.

Skateboard har aldrig blivit benämnd som sport utan åkaren har hela tiden gjort det efter eget bevåg. Det finns inga tränare och man gör det på egen hand. Det tror filmarna är grunden till att skateboardingen fortfarande är så stor som den är och att den fortsätter att växa.

— Det vi också har sett när vi jobbat med filmen är att det blivit en explosion inom sporten av tjejer. En del av filmen handlar om Hedda som är 10 år. Vi får i filmen uppleva hur hon ser på sitt liv med brädan. Vi stod på Fryshuset i Stockholm när det var en människa som kom fram till oss och sa att det spelar ingen roll hur mycket eller lite pengar man har, oavsett religion eller ursprung så stöttar alla varandra som håller på med skateboard. Allt bara fungerar, säger Klas.

De båda filmarna har nu samlat på sig oändliga mängder film men de båda säger att ju längre tiden går så blir slut produkten allt tydligare, det ger sig självt på något vis.

— Mycket handlar om att man orkar ta sig igenom saker som är negativa, klara av finansiering och annat. Sen är det ju så när vi båda åker bräda så ser vi saker som en ickeåkande filmare aldrig skulle lagt märke till, säger de båda.

När våren 2019 dyker upp så hoppas Klas och Christoffer att filmen är klar, då har de levt med den i tre år.