”Svenskar säger sällan som det är”

Jag träffar Heike på Ejendals där hon jobbar. Böcker om Leksands IF samsas med den tyska flaggan på arbetsbordet. Här sitter hon och pratar med tyska kunder i telefon. Men när hon har jobbat klart för dagen åker hon hem till paradiset i Rällsjöbo. Paret hade tidigare en husbil och semestrade en hel del i Dalarna och Sverige. På en camping så mötte de ett par som de blev vänner med och efter tag så frågade paret om inte Heike och Uwe skulle kunna tänka sig att köpa ett fritidshus, och så blev det.

—Det tog bara två år, sedan kände vi att här ville vi leva. I Tyskland bodde vi också i en liten by, men det är ändå stor skillnad. I byn där vi bor nu finns det bara fyra gårdar där det bor folk permanent.

— Det är en by där stress inte existerar, vi ser knappt varandra. I Tyskland upplevde jag det som att det var stressigt från morgon till kväll, säger Heike.

Att semestra i ett land är dock inte samma sak som att bo här. Heike och Uwe upptäckte ganska snart att deras bild av svenskar inte stämde och de fick lära om.

—Den svenska kulturen skiljer sig mycket från den tyska, vilket kan tyckas vara lite konstigt när länderna ligger ganska nära varandra. Det har nog med uppfostringen att göra. Svenskar säger sällan som det är, de är jämt trevliga. I Tyskland säger man som det är och den som man säger det till köper det och går vidare. Visst ska man vara trevlig men ärlighet är också viktigt, säger Heike.

Ett exempel på det var när hon var här på jobbet första veckan och en kollega, på svenskt vis, frågade hur hon mådde. Heike svarade precis som det var och mitt i hennes svar så gick personen i fråga. Så småningom fick hon reda på att det där bara var en hälsnings och artighetsfras.

—Språket hade jag inga problem med. Jag gick en kurs i Tyskland men det gav inte så mycket. När vi väl kom till Sverige så gick vi två månader på SFI och då gick det snabbt för efter sex månader så jobbade jag med svenskan som språk, förutom när jag pratar med våra tyska kunder, säger Heike.

Deras gård var ett fritidshus från början och det står kvar inne i det nya huset, de byggde ut men med det gamla som stomme. Runt knutarna går det björnar och älgar och då och då när de tittar ut genom fönstret står en älg utanför och tittar in.

—Jag skulle aldrig kunna bo inne i Leksand eller Rättvik. Jag älskar det här med att bo mitt i skogen, vill jag träffa någon så åker jag till Leksand eller Rättvik. Vi träffar ju folk på pistolskytteklubben i Rättvik och på våra jobb hela dagarna.Namn: Heike Dietrich och Uwe Beinlich och hunden Tyson
Ålder: 41 respektive 52 år.
Bor: Rällsjöbo
Bodde: Södra Tyskland vid gränsen mot Schweiz
Intressen: Pistolskytte, vistas i naturen samt den egna gården
Jobb/sysselsättning: Heike är innesäljare/säljsupport på Ejendals och Uwe är grävmaskinist.

Det enda de saknar från Tyskland är vissa matvaror. Då och då kommer det paket till Rällsjöbo med pålägg. Salami och skinka räcker inte för Uwe och Heike, sen tycker paret att det finns för få bra starka ostar i Sverige.

—Men en sak som har blivit bättre medan vi ha bott här är utbudet av bröd. När vi kom hit fanns det i stort sett bara vitt sötat bröd fyllt med luft, men nu är det som sagt ett bättre utbud och vi har faktiskt lärt oss att äta surströmming, säger Heike.

SFI i all ära men i Rättvik och Leksand talas det också andra språk och nu är det dags att se hur mycket Heike har snappat upp.

Språktestet

Stara –  En fågelart tror Heike

Kylug –  Att man ser kul ut, chansar hon.

Roga –  När man raggar på någon.

Bråtta –  Det måste betyda att man har bråttom, säger Heike.

Rätt svar och en del andra ord hittar du här.

Känner du någon som också borde presenteras i vår serie om Nya grannar? Tveka inte att tipsa oss på redaktionen@siljannews.se