”Jag gillar tanken att du tar en kaffe och jag tar en öl”

När kravet på att servera lagad mat för att få sälja alkohol försvann såg Joachim Segerstedt en möjlighet.

Ett halvår efter att Gamla Järn öppnade som kaffebar har mötesplatsen i centrala Säter utvecklats till en kombinerad kaffe-, öl- och vinbar – och responsen har varit större än han vågat hoppas på.

När Joachim Segerstedt öppnade Gamla Järn i vintras visste han inte riktigt vad som skulle växa fram bakom de gamla skyltfönstren på Storgatan i Säter. Han hoppades på en mötesplats. Ett halvår senare kan han konstatera att Säterborna verkar ha längtat efter precis samma sak.

— Det känns superroligt, säger han.

Det började med kaffe och hembakat. Under vintern höll Gamla Järn öppet som kafé på helgerna, och Joachim, som i många år drivit Gamla Snickeriets kafferosteri, kastade sig in i ännu ett hantverk.

— Jag lärde mig att baka. Det var roligt. Jag insåg också hur svårt det är och hur noggrann man måste vara.

Responsen lät inte vänta på sig. Många hittade snabbt en ny rutin och gjorde Gamla Järn till en naturlig del av sina helger. När våren kom blev det lugnare, en startgnista för att ta nästa steg i utvecklingen.

— Hela tiden har planen varit att det skulle vara mer än ett kafé.

För Joachim blev förändringen av alkohollagstiftningen en viktig pusselbit. Tidigare hade kraven på matservering gjort det svårt att förverkliga den typ av mötesplats han föreställde sig. När reglerna ändrades öppnades nya möjligheter.

— Kravet har ju tidigare varit att man som företagare måste erbjuda en ganska omfattande matservering. Men det passar inte riktigt det här konceptet, säger han.

I stället har Gamla Järn utvecklats till en plats där kaffe, lokal öl och naturvin samsas under samma tak.

— Jag gillar tanken att du tar en kaffe och jag kanske tar en öl. Ett slags vuxenfika, säger Joachim.

— Jag tycker om när det får bli mer än bara kaffe och bulle.

Satsningen verkar ha träffat rätt. Sedan premiären före midsommar har det stundtals varit fullt från öppning till stängning.

— Det var oväntat. Vi har haft fullt mer eller mindre varje gång, säger Joachim.

Med drygt 30 sittplatser inomhus och ytterligare ett 15-tal på uteserveringen kan Gamla Järn ta emot närmare 50 gäster. Och de flesta kommer från Säter.

— Nio av tio är lokala, skulle jag säga. Och det är precis så jag vill att det ska vara.

— Jag hade nog varit mer orolig om jag inte känt igen någon som kom hit, säger han och skrattar.

För Joachim har visionen aldrig varit att skapa en destination för långväga besökare. Tvärtom.

— Tanken är att det ska vara för Säter. Det är här jag själv har känt att det saknats en naturlig mötesplats.

Han beskriver en känsla som många nyinflyttade till mindre orter kan känna igen: frågan om var man egentligen träffar människor.

— Om man inte delar någon särskild hobby, vad gör man då? För mig är det bästa som finns att bara sätta sig någonstans och prata.

Just samtalen har blivit en viktig del av Gamla Järns identitet. Här handlar det mindre om att äta snabbt och gå vidare, och mer om att stanna upp.

— Folk sitter kvar och pratar. Det är det man vill åt.

Lokala ölsorter samsas med naturviner och förstås kaffe från det egna rosteriet.

— Jag gillar tanken att du kan ta en kaffe och jag kan ta en öl. Ett slags vuxenfika.

Precis som med kaffet vill Joachim hålla trösklarna låga.

— Jag har aldrig varit så intresserad av att prata om druvsorter eller processmetoder. Jag vill att det ska kännas folkligt, även om kvaliteten är väldigt hög.

Bakom den avslappnade atmosfären pågår samtidigt ett intensivt arbete. Efterfrågan har blivit större än väntat, och just nu söker han personal för att kunna hålla verksamheten igång på ett hållbart sätt.

— Jag har insett att det här är betydligt mer arbetskrävande än jag trodde.

Det är också en ny roll för honom. Att starta företag är en sak, menar han. Att förvalta det och vara arbetsgivare är något helt annat.

— Det är nog min största utmaning nu. Hur bygger man ett team? Hur blir man en bra arbetsgivare?

Samtidigt fortsätter Gamla Snickeriets kafferosteri att växa. Produktionen sker fortfarande i Västerås och verksamheten går bättre än någonsin.

— Det är jättekul. Men rosteriet kan vara ganska ensamt ibland. Här får man se människors reaktioner direkt.

Han beskriver känslan av att stå bakom baren och se gästerna trivas som något helt annat än att sälja en påse kaffe.

— Här handlar det om hela upplevelsen. Musiken, stämningen, ljudet i rummet. Man får så mycket energi tillbaka.

Det märks att Joachim fortfarande drivs av samma tanke som när han öppnade dörrarna första gången i december: att skapa en plats som människor kan göra till sin egen.

Framtidsplanerna är fortfarande försiktiga. Fredagar och lördagar känns lagom, tycker han, även om olika evenemang och säsonger kan förändra rytmen.

— Jag tycker om kontinuitet. Det behöver inte hända en massa saker hela tiden. Det finns något fint i att bara öppna dörren.

Efter månader av fullsatta kvällar, återkommande gäster och många uppmuntrande ord känner han att Gamla Järn har hittat sin plats.