Sebastian Kirppu är skogens beskyddare

Sebastian Kirppu var hemma i Malung på en blixtvisit för en dryg vecka sedan. Efter många års guidande i Naturum Fulufjällets nationalpark inventerar han för tillfället skog i Norrbotten. Han är en av Sveriges mest framstående skogsbiologer och syntes nyligen i SVT-dokumentären ”När skogen tystnar”.

Han räds inte att säga vad han tycker om skogsnäringen, Skogsstyrelsen och politikerna när det handlar om skövlingen av den svenska skogens biologiska mångfald. Inget stoppar Sebastian Kirppu som vet mer om skogens ekosystem än de flesta.

– Den svenska skogspolitiken bygger på frihet under ansvar. Det betyder frihet för skogsägare och skogsbolag att bruka skogen som de vill.

Enligt honom är det tydligt att ansvaret inte tas, utan det är friheten som gäller och det blir på bekostnad av skogens biologiska mångfald, klimatet samt människa och miljö.

Vi träffas i Malungsfors och styr kosan 15 kilometer västerut mot Älgsjön och Vålåskölen. Får han nys om en naturskog vill han gärna dit och undersöka skogen. Ju mer ostädad och oregelbunden skogen ser ut, desto mer trivs han. Precis som djuren, växterna, svamparna, mossorna och lavarna.

– Jag spenderar mycket pengar på att försöka rädda skog, att åka runt i hela Sverige och inventera avverkningshotade skogar. Men eftersom inga myndigheter eller miljöcertifieringsföretag gör det så måste vi ideella naturvårdare göra det, annars avverkas dessa skogar.

Hans envetna engagemang för skogen har gett resultat och många skogar har blivit skyddade som naturreservat efter hans inventeringar. Skallberget som bara ligger några kilometer bort blev naturreservat efter att han visat på de höga biologiska värdena som hotades om skogen hade avverkats. Naturreservatet ligger strax söder om det omtalade Ripfjället.

Målet för dagen är att besöka en ny nyckelbiotop, men särskilt ny är inte skogen i biotopen. När vi kommit in i nyckelbiotopen utbrister han.

– Åh ljuvliga döda ved!

Det dröjer inte länge förrän han tar fram sin borr ur ryggsäcken och börjar borra i en stam. Med hjälp av borren tar han reda på ett träds ålder. Markägaren har gett honom tillstånd. När han fått ur borrkärnan börjar han räkna årsringarna. Den gamla granen har växt långsamt i cirka 60-70 år, efter det har den fått fart och växt snabbare under en 20-årsperiod för att sedan växa långsamt igen. Trädet är cirka 150 år gammalt.

När han borrar i fler träd får han samma resultat trots att träden var äldre än det första. Något hände i skogen för omkring 110-120 år sedan. Det finns en ledtråd i de gamla mossöverväxta stubbarna i skogen vilket tyder på att spridda träd har avverkats. De träd som inte höggs ner fick mer ljus och växtligheten tog fart. Sedan dess har skogen varit orörd.

Nyckelbiotopen är omgiven av nyplanterad skog, kalhyggen och myrar. Han är inte nådig i sin kritik gällande skogsindustrin.

– Vi bedriver inte ett hållbart skogsbruk. Vi ska göra kläder av träd, diesel till bilar och biobränsle till värmeverk. Människan har alltid påverkat skogen men inte så mycket som nu. Aldrig någonsin har skogen varit ett kalhygge innan människa började göra det.

För honom är det självklart att skydda så mycket skog som möjligt.

– Ju större biologisk mångfald, desto stabilare ekosystem. Ju stabilare ekosystem desto bättre står det emot miljöförändringar, till exempel klimatförändringar. Ett ekosystem tar väldigt lång tid att återskapas, ett ekosystem är inte förnyelsebart.

Han fortsätter:

– När skogsnäringens företrädare påstår att skogen är en förnyelsebar resurs så ljuger de. Att plantera nya träd är inte det samma som att återskapa en ny naturskog. Det tar minst 500 år för granskogens och 1000 år för tallskogens ekosystem att återkomma.

Han har inget emot att skogen brukas, det är kalhyggen som han vänder sig emot.

Hur ser ett optimalt skogsbruk ut?

– Vi ska bruka skogen utan att förbruka ekosystemen. Vi måste börja bedriva ett naturnära kalhyggesfritt skogsbruk. Det vill säga att vi bara får plocka ut den mängd virke som skogens ekosystem tål. Var den gränsen ligger kan säkert vara olika för olika skogar men kanske är det omkring 15-20 procent av träden var 25-30:e år.

Vad är din livsuppgift?

– Att försöka bevara ett levande och funktionellt ekosystem så vår planet, jorden, kan möta klimathotet och stå emot det. Förgör vi den här planeten förgör vi oss själva.

Tillbaka till skogens gröna och mjuka miljö. Han har öga för att se det vi andra inte ser, pyttesmå lavar som man bara kan se med lupp. Mossor, svampar och insekter som berättar om skogens historia. Det är i naturskogar de rödlistade arterna finns. Granticka, gränsticka, ullticka, garnlav och violettgrå tagellav är några av de tio olika rödlistade arterna som vi stöter på i skogen. En gran med ringar på barken berättar att den rödlistade tretåiga hackspetten varit där. Garnlaven är den bästa signalarten då den verkligen hör hemma i den gamla naturskogen. Det tar troligen 100-150 år för arten att återkomma efter en kalhuggning.

– När man tänker på att våra planterade virkesåkrar inte ens får bli 80 år gamla innan de ska kalhuggas igen så förstår man att garnlaven inte kommer finnas i andra skogar än i naturreservaten, säger han.

Det står gamla mossprydda stubbar lite här och där, beviset på den kolvedshuggning som gjordes här för omkring 120 år sedan. Det finns även gamla tallstubbar med kolad eller sotad yta vilket tyder på att skogen har brunnit förr i tiden. Med tanke på att de äldsta granarna är cirka 250 år gamla så är det troligen så att det är omkring 250 år sedan det brann senast i denna skog. Skogen talar till oss, men de flesta av oss är som analfabeter när vi är ute i naturen. Sebastian Kirppu kan språket och läser av naturens alla tecken med lätthet.

– Arterna är mitt alfabet när jag läser skogen, liksom vårt alfabet är ett måste om vi ska läsa en bok.

Vi fortsätter vandringen i den tolv hektar stora nyckelbiotopen. Plötsligt tonar en urgammal stubbe upp. Det är ett stort hål i den, i botten ligger det mjuk mulm (förmultnad ved). Sådana här högstubbar som är ihåliga är en bra boplats för en slaguggla. Det är hisnande när han beräknar åldern på den över två meter höga törstubben.

– Det kanske var en tallplanta för 800 till 1000 år sen. Denna högstubbe var ett dött träd redan för 250 år sedan när den brann. Med tanke på dess grovlek så var trädet säkerligen omkring 500 år när det dog och gammeltallar står ofta som döda träd i flera hundra år innan de går av och blir högstubbar. De gamla tallarnas kärnved, även kallad törved, tar oerhört lång tid för naturen att bryta ner, många hundra år.

Efter flera timmars detektivarbete vänder vi och går tillbaka. Vi passerar ett barkborretorg med död ved av alla de slag, stående torrträd och liggande granar i olika nedbrytningsstadier. Här har granbarkborren hjälpt skogens ekosystem och dess biologiska mångfald att frodas.

– Det är en ynnest för en skogsbiolog att vara i en skog med gamla träd och död ved för det är det som skapar biologisk mångfald. Då vet jag att jag kan hitta naturskogens invånare.

Han är i sitt rätta element och utstrålar lycka.

– Det här jag håller på med kallas för kärlek. Livet är en gåva för oss alla, vare sig det är en lav, tall, hjortron, granbarkborre eller en människa.

Fakta

En nyckelbiotop är ett område i skogen som i och med sina höga naturvärden har en mycket stor betydelse för skogens växter och djur. I en nyckelbiotop kan det finnas hotade eller sällsynta arter som behöver området för sin överlevnad. Källa: Skogsstyrelsen

Mera fakta om skogen

Cirka 7 procent av all skog är skyddad i Sverige.
Cirka 2 procent av Sveriges skogar är nyckelbiotoper.
Bara 10 procent av skogarna är naturskogar.
4-5 procent av skogen är frivilligt avsatt.
Mer än 80 procent av all skog i Sverige är yngre än 100 år.
Cirka 61 procent av skogsytan i Sverige har kalavverkats under de senaste 62 åren.
Sveriges nationella mål är att skydda 20 procent.
I Amazonas i Brasilien finns 80 procent av regnskogen kvar.
I Tyskland har man slutat med kalavverkning.