Malungskvinnorna som kämpade för kvinnlig rösträtt
Ingen har väl missat att det är 100 år sedan kvinnor fick rösta för första gången. Men vilka var det som drev kampen i Malung? Det har Bente Mellquist Danielson forskat i. I tisdags föreläste hon på IOGT-NTO om kampen för kvinnlig rösträtt i ett Malungsperspektiv.
— Karin Lindberg Holst var en av dom mest inflytelserika kvinnorna i Malung på den här tiden, säger Bente Mellquist Danielson som har många strängar på sin lyra.
Hon är historielärare på gymnasiet och är ordförande i Quarnstensgruvans vänner, sekreterarare i Malungs hembygdsförening och ersättare i Dalarnas Hembygdsförbund.
— Jag är en historienörd på riktigt, sade hon till publiken som bestod av ett tjugotal personer.
Kampen för kvinnors rösträtt fördes bland annat med hjälp av ”Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt”. Det fanns en avknoppning från huvudföreningen, ”Lokalföreningen för kvinnans politiska rösträtt”. Den fanns i Malung och tre förgrundsfigurer i föreningen var Karin Lisell, Gustava Malme och Karin Lindberg Holst.
— Karin Lindberg Holst var otroligt drivande i kampen om rösträtt för kvinnor, hon började varje möte med ett hälsningstal, hon var otroligt strukturerad och organiserad på att hålla möten.
Det var faktiskt i samma hus som föredraget hölls i som ”Lokalföreningen för kvinnors rösträtt” anordnade sina möten. Det var sång och musik på varje möte där det även sjöngs psalmer.
— Det här var ett religiöst Sverige men det här var rent politiskt.
Bente har forskat i föreningens tidning ”Rösträtt för kvinnor”, en tidning som fanns mellan åren 1912–1919. Tidningen finns på internet så det är lätt att läsa den. Hon visste inte om att det även fanns kvinnor i Malung som kämpade för rätten att få rösta. Det var notiser i tidningen om lokalföreningen som fick henne att inse att det. Hon har läst nästan alla nummer.
— Jag ska forska vidare om den här lokalföreningen. Jag har ingen aning om var dom här dokumenten och protokollen finns. Det hade varit guld att få reda på vad som sades och diskuterades.
Endast kvinnor var medlemmar i lokalföreningen i Malung men det hindrade inte att männen stöttade deras kamp. Karin Lindberg Holst man Per Holst engagerade sig för lokalföreningen utan att vara medlem.
Kampen gav så småningom frukt. År 1919 beslutades det i riksdagen att myndiga kvinnor fick rösta för första gången, det blev allmän rösträtt. Det beslutades även att kvinnor kunde bli invalda i riksdagen. De som inte fick rösta var funktionshindrade och psykiskt sjuka, det gällde både män och kvinnor. När det blev riksdagsval två år senare fick den andra hälften av befolkningen äntligen lägga sina röster i valunorna.
Inte nog med att kvinnor inte fick rösta före 1921, det fanns andra orättvisor också. Ju högre inkomst eller egendomar man hade desto fler röster hade man rätt till.
— Ju mer skatt man betalade desto mer skulle man ha att säga till om, säger Bente Mellquist Danielson.
I Transtrand fanns det familjer som var förmögna och hade många röster.
— De kunde i princip besluta det de ville som gynnade dem själva. De var som kungar, säger Bente Mellquist Danielson.
Den som hade flest röster var handlaren Nils Olsson tillsammans med sonen Olaus i Berga med 33 röster. 100 röster var maxantalet för en person före 1909. Efter 1909 var det 40 röster totalt i första kammaren. Först 1933 upphörde privilegiet att de förmögna fick flera röster.
De arma stackare som bodde i Grönland i Malung hade däremot inte mycket att säga till om eftersom det var Malungs sockens fattigaste by. Säga vad man vill om utvecklingen, men nog har det gått framåt vad gäller jämlikhet och mycket annat.
De som stod bakom arrangemanget var IOGT-NTO i Malung, NBV och Vänsterpartiet i Malung.