Här gömmer sig en magnetisk skatt – stor potential för gruvdrift vid Blötberget

Nordic Iron Ore har under en tid undersökt berggrunden kring Blötberget och det som de har hittat lovar gott.

Vill det sig riktigt väl kan området på nytt bli ett lönsamt gruvmecka som drar till sig hundratals, eller till och med tusentals arbetstillfällen.

Det skulle rentav kunna bli en mindre variant av LKAB enligt Nordic Iron Ores vd.

Mitt i skogen mellan Klenshyttan och Blötberget står en liten borranläggning och låter. Därifrån letar sig borröret neråt hundratals meter i urberget. Till och med kilometer om det vill sig väl.

Nordic Iron Ores vd Ronne Hamerslag lägger ut texten om förutsättningarna.

— Vi vet att det finns malm till cirka 850 meters djup. Men sen har vi att antal geofysiska mätningar som indikerar att det skulle kunna fortsätta ner mot djupet. Malmen är som man brukar säga ”öppen mot djupet”. Man vet inte var det tar slut.

— Så nu ska vi slå ett hål ner för att se om mineraliseringen fortsätter. När vi kommer ner mot djupet kanske 1200-1300 meter kan vi få en väldigt bra indikation om det är så. Då kan vi bevisa att det finns mineraler eller inte.

Det som behöver bevisas är att det finns mineraler i tillräcklig mängd för att göra gruvverksamheten lönsam igen i trakterna av Blötberget. Och då handlar det inte om järnmalm i största allmänhet. Det man är ute efter i första hand så kallad magnetit.

Ronne Hamerslag förklarar initierat.

— Här i Bergslagen har vi ofta väldigt hög andel av magnetit i järnmalmen. Magnetit är magnetiskt som gör det lätt att separera med magnetseparation, vilket blir väldigt fina, rena järnmalmskoncentrat och järnmalmsprodukter. Det gör också att den lämpar sig för det som man kallar grön ståltillverkning.

Den naturliga följdfrågan blir hur det är möjligt att driva gruvverksamhet i Västerbergslagen nu när det slutade vara möjligt för några decennier sen.

Ronne Hamerslag levererar ett utförligt svar, som tar ett historiskt avstamp i efterkrigstiden.

— Efter andra världskriget skulle hela världen i princip återuppbyggas. Då får du en jätteefterfrågan på järn och stål. Sen går vi vidare framåt till 70-talet. Då händer tre saker samtidigt. Väldigt många nya järn- och stålverk kommer i drift över hela världen. Just då är en stor del av världen mer eller mindre färdiguppbyggd. Och så kommer oljekrisen ovanpå det.

— Så det är två faktorer som minskar efterfrågan, samtidigt som det kommer en utbudsökning. Vilket gör att hela 70- och 80-talet blir den stora gruvnedläggningens tid. Inte bara i Sverige utan egentligen i hela Europa.

— Det som händer sen är Kina börjar bygga ut och då får du en ökad efterfrågan igen. Och nu kommer den här gröna omställningen som åter igen gör att det blir en efterfrågan på vissa järnmalmskvaliteter. Framför allt magnetit eller höga halter av magnetit som man kan förädla till den här renaste formen. Och då vet man att i den här regionen finns en massa mineralisering kvar. Då kan man mycket snabbare komma från idé till drift.

Så Grängesberg och Blötberget kan bli riktiga boomtowns igen?

— Boomtowns är kanske att ta i, men det är klart att vi ser en potential. Tanken är att göra ungefär som Bolidenområdet med en stor centralort med ett anrikningsverk med flera antal satellitgruvor runtomkring som levererar malm. Och sen skeppa ut på järnväg till kunder eller hamn för vidare transport.

— Den långsiktiga visionen är ju att vi, mer eller mindre, kan bygga en liknande verksamhet som LKAB i den här regionen. Det blir inte lika stort, men jag brukar säga att inom en 15-20-årsperiod så kanske kan vi vara i närheten av halva LKAB:s storlek. Potentialen finns, sen om vi kommer att lyckas med det återstår att se.

Det skulle väl innebära många arbetstillfällen?

— Ja, just själva Blötbergsgruvan i första fasen räknar vi med ungefär 300 anställda. Sen brukar man säga att det blir ungefär ett jobb till i samhället per gruvjobb. Så 300 hos oss och 300 indirekta jobb.

— Får vi till några gruvor till så blir det kanske på sikt 300 per gruva. Har vi tur blir det över tusen.

Tillbaka på Nordic Iron Ores kontor i Grängesberg visar Ronne Hamerslag intilligande lagerlokaler som fyllts med borrprover från decennier bakåt. Dessa cylinderformade borrkärnor ligger i väl registrerade lådor, sex meter i varje.

Ronne håller upp en magnet över en låda och visar hur den svarta magnetiten följer med upp ur lådan.

—  Det här är riktigt bra grejer, konstaterar han.

Poängen med proverna är givetvis att kunna se om halten är så hög att det lönar sig att i praktiken börja bryta den kommersiellt. Ronne Hamerslag ger en liten lektion kring begreppen för att ge en bild av de potentiella tillgångarna. Framför allt skillnaden mineral och malm.

— Magnetit är ett mineral, men om den blir lönsam att ta upp då blir det malm. Så malm är egentligen bara en ekonomisk term. Det kan vara väldigt mycket mineral utspritt, men om halterna blir väldigt låga eller ligger på djupet och blir väldigt dyra att ta upp då kan man inte säga att det är malm. Så då behöver man göra en ekonomisk beräkningsmodell och ställa frågan om det är brytvärt.

— Därför är det standardiserat i den här branschen. Det är klassificerat där man först har antagen mineraltillgång, sen indikerad mineraltillgång, sen känd mineraltillgång. När det är känd har man mätt så pass mycket att man kan säga att den finns som tillgång.

— Sen går man över till den mer ekonomiska termen när det blir malm. Då säger man att det är sannolik mineralreserv. Sen när den är bevisad mineralreserv. Då är det verkligen malm. Då är det den högsta klassen.

— Där är det många som ibland har svårt att förstå när vi kommer ut med siffror. Som när vi nu här i Blötberget har 55 miljoner ton i mineraltillgångar, men 34 miljoner ton bevisad malmreserv.

Oavsett siffra låter det förvisso som att det finns en hel del lönsam malm i berget. Och det är också därför Nordic Iron Ore fortsätter sina provborrningar. För om det ska vara någon mening med att så småningom börja bryta den och bygga anrikningsverk, så måste man verkligen ha klart för sig att verksamheten har en lång livslängd.

—  Ju mer mineral eller malm vi hittar desto mer kan vi förlänga livslängden på gruvan. Ett anrikningsverk skriver man normalt av på 25 år. Har vi en livslängd på gruvan som är 15 år måste vi skriva av den 25-åriga kostnaden på 15 år.

— Därför är det så viktigt för oss nu att hitta mer mineralisering som vi sen kan konvertera till malm, så att vi kommer så nära de här 25 åren som möjligt. Då blir det ju mindre årlig kostnad i avskrivningen. Därför är det superintressant att se om vi kan hitta mer mineralisering på djupet här.