Se naturreservatet som kusinerna skänkte bort: ”Det är det värt”

När tvillingbröderna Erik och Åke Lundback gick bort för några år sedan hade de varit väldigt måna om att sköta sin skog ”på gammalt vis”. Nu får den traditionen fortsätta i ett område. Den 31 maj invigs Lômbackspojkanes naturreservat nordväst om Olsnäs utanför Siljansnäs.

— Vi valde datumet för att det blommar så fint med skvattram just den här tiden på året, säger släktingen Sven Gräfnings.

Efter brödernas död skulle skogen och marken fördelas mellan de tio kusinerna i nästa generation. ”Lundbackpojkarnas” arvtagare kontaktade då Leksands kommun för att erbjuda möjligheten att bilda ett naturreservat på en av fastigheterna.

— Först var jag lite skeptisk, jag visste inte vad det kunde finnas för naturvärden där, berättar kommunekologen Åsa Rydell.

— Men när jag åkte dit visade det sig att det fanns en nyckelbiotop som Skogsstyrelsen har pekat ut för dess höga naturvärden. Den är en fin blandning av myrmark och gamla döda tallar och det är alltid intressant för oss som gillar naturvård, fortsätter Åsa Rydell som har hjälpt till med att snitsla upp en naturstig runt det nybildade reservatet.

— Släktingarna skänkte marken till kommunen och det är nog unikt, jag har i alla fall aldrig varit med om det förut, säger Rydell imponerat.

Sven Gräfnings berättar att de inte har gjort någon exakt värdering av de 7,3 hektar som ingår i reservatet, men i samband med försäljningen av ett annat skifte gjordes en preliminär uppskattning på någonstans mellan en halv miljon och en miljon kronor.

— Det är klart att det blev någon krona som försvann, men det tycker vi att det är värt! Många av de här tallarna är ju tunna trots att de är gamla, eftersom de har växt på myrmark. Det ingår också jakträtt, så nu blir det kommunen som får upplåta jakträtten till de som jagar här, förklarar Gräfnings.

På Leksands kommun kan kommunekologen Åsa Rydell inte vara annat än tacksam.

— De är verkligen ett föredöme, människor som ser värdet i naturen och inte bara kronor och ören, tycker Åsa.

Sven Gräfnings och Uno Lundback är de kusiner som har haft mest kontakt med kommunen, och Sven berättar att det även finns en tredje broder vars naturkärlek har hamnat lite i skymundan.

— Olle Lundback var tre år äldre än tvillingarna, och lite längre bak i tiden ville han nog helst göra hela udden till naturreservat. Jag tror att han till och med pratade med landshövdingen om det, minns Sven och berättar vidare:

— Bröderna skötte skogen på gammalt vis och det innebär att de tog ned något träd här och där, eller någon liten glänta. Men de stod på sig och totalvägrade när skogsköparna kom med sina förslag. Så jag tror att de skulle ha uppskattat att det här sparas som ett minne till framtida generationer.

Så vad är det för natur som släkten och kommunen vill bjuda in till? Stigen börjar vid en grusväg på Digernäsudden som går ut i Siljan några kilometer nordväst om Siljansnäs. Där bortom Olsnäs finns det utrymme för några bilar att parkera intill en informationsskylt som förklarar områdets karaktär och historia.

Ett tips är att ta med ”hjortronkängorna” eller ordentliga vandringsstövlar, för det kan bli lite blött på myren om det har regnat.

— Det finns ingen spång, utan här får naturen vara som den är, säger Gräfnings som märker att det är allt fler som har trampat fram stigen sedan naturreservatet publicerades på Naturkartan och andra plattformar.

En av hållplatserna på vandringen finns just på myren med en informationsskylt om hur de brukade de ta upp môse (torv) för att ha till strö i ladugården. Efter myren kommer besökarna in i en tallskog där stammarna är höga och tunna med fina trädkronor i topparna.

— Perfekta för en fiskgjuse eller något liknande att bygga bo i. Det är ju också naturvård, tycker Sven och fortsätter:

— Här märks det att det inte är någon som har avverkat och tagit ned träden, åtminstone inte på 50-60 år.

Stigen runt naturreservatet är lättframkomlig, bortsett från eventuell fukt. Slingan mäter drygt 800 meter och den går inte allra längst in i den höga tallskogen.

— Biten längst bort lämnar vi ifred, för där kan det finnas fåglar som häckar och inte vill bli störda av människor, säger Sven Gräfnings som verkar ha ärvt en god portion av ”Lômbackspojkanes” passion för skog och mark:

— Det är många som inte orkar gå ut i naturen alls, men jag tycker att det är så otroligt skönt att bara ta sig ut med en termos och sitta i skogen en stund.

Leksands kommun inviger naturreservatet med fika och musikunderhållning på söndagen den 31 maj 2026 klockan 10.00.