Firar dövblindas dag med båtutflykt: ”Värdefullt att få komma ut”

Internationella dövblindas dag firas den 27 juni. Här i Dalarna samlas en grupp för att åka en tur på sjön Runn med fartyget Slussbruden. Det är en av många aktiviteter som Förbundet Sveriges Dövblinda i Dalarna ordnar för sina medlemmar.

— Det är så värdefullt att få komma ut och träffa de andra. Det piggar upp och jag känner nästan alltid att vi skulle vilja ha ännu mer tid för att umgås, säger Kristina Nord.

Regionföreningen FSDB Dalarna har ungefär 10 aktiva medlemmar, plus 25 stödmedlemmar. När de träffas är tempot lugnt och eftersom deltagarna har olika variationer av syn- och hörselnedsättningar är det viktigt att tolkarna hinner förmedla både det som sägs, syns och hörs.

— När jag är på aktiviteter med döva utan synnedsättningar kan teckenspråket gå så snabbt att det är svårt att hänga med i gruppens diskussioner. Och det blir väldigt ansträngande för hjärnan att ta in allt som händer, berättar Helena Karlsson från Leksand.

— Det både ger och tar energi, konstaterar Helena.

Trivs tillsammans

När gruppen vistas i välkända miljöer går det att slappna av på ett helt annat sätt. Samlingslokalen ”Dövtorget” i centrala Leksand är en sådan plats, Sjugare gård är ett annat ställe som de ofta besöker för mat och möten.

— Där blir vi kungligt behandlade, säger Kristina Nord och fortsätter:

— Det är så skönt att veta att det bara kommer att fungera, och att man vet ungefär hur man ska ta sig fram. I takt med att min syn har försämrats så kan jag ibland känna att vi ses som ”bottenskrapet” i samhället, men i den här gruppen är jag trygg och respekterad!

Varje månad försöker FSDB Dalarna ordna utflykter som julpyssel, skogsbad, föreläsningar, friskvård och nyligen en bussresa till Stockholm.

— Det är svårt att välja en favorit, vi gör så många roliga saker tillsammans, säger Anne-Maj Magnström från Västanvik.

De tre styrelsemedlemmarna som är med på intervjun har gemensamt att de tidigare har haft bättre syn och/eller hörsel, men att det har blivit sämre med åren. Därför har de tvingats dra ned på jobb och fritidsaktiviteter.

— När jag slutade köra bil förändrades mycket av det sociala, det är viktigt att mina vänner förstår att jag fortfarande behöver ha kontakten med dem, även om jag inte längre kan köra till dem, känner Helena Karlsson.

”Protest mot husarrest”

Mer tid för att komma ut på aktiviteter är en ständig stridsfråga för personer med dövblindhet. Förbundet Sveriges Dövblinda förbereder en kampanj på nationell nivå med rubriken ”Protest mot husarrest”. Kampanjen riktar in sig på hur olika Sveriges kommuner och regioner tolkar lagtexterna kring ledsagning, tolk och färdtjänst.

När Siljan News träffar de tre styrelsemedlemmarna på Dövtorget i Leksand radas det upp många exempel på hur vardagspusslet försvåras när man inte får den hjälp som man önskar.

— Det är svårt att begripa hur många timmar varje vecka som bara går åt till att projektleda och planera vad som ska hända två veckor framåt i tiden. Att styra upp något för de närmaste dagarna går sällan, berättar Anne-Maj Magnström som är ordförande i regionföreningen och ledamot i förbundsstyrelsen för FSDB.

— Ibland får man de insatser man ber om, ibland inte. Det kan antingen bero på tolkbrist eller på att önskemålet prioriteras ned. Just därför är det svårt att vara spontan, säger Kristina Nord och fortsätter:

— Jag kan i alla fall ta mig ut på promenader med min ledarhund Dollar, hade jag inte haft Dollar så hade jag nog bara legat hemma och dragit täcket över huvudet. Men nu har vi tränat in några rundor som jag hittar och är bekant med, bland annat så att jag kan gå till apoteket och gallerian i Avesta där jag bor. Fast det vore kul att även kunna gå på marknader och liknande, tycker Kristina.

Därför firar de idag

Internationella dövblindas dag firas den 27 juni eftersom Helen Keller föddes på det datumet 1880. Keller var en amerikansk författare och funktionsrättskämpe och den första personen med dövblindhet som tog en akademisk examen.

Ifjol firades dagen brett för första gången efter att FN:s generalförsamling erkände dövblindhet som en egen särskild funktionsnedsättning.