Dykare och undervattensdrönare – upptäck älvens dolda skräp

— Kom! Dykarna har hittat en solpanel, ropar en elev. Eller var det möjligtvis en del till en gammal spis? Det fanns hur som helst mycket att upptäcka under vattnet när Hands2Ocean gästade Leksand och städade upp 658 kilo skräp från Österdalälven med elevernas hjälp.

Det var sjätteklassarna och femteklassarna från Olympicaskolan (f.d. Excelskolan) som fick stötta upp undervattensdykarna. Det dröjde inte många timmar förrän de hade fyllt strandpromenaden intill Leksandsbron med allt möjligt naturfrämmande bråte.

— De verkar ha hittat väldigt många däck, berättade sjätteklassaren Casper Åberg som väntade på sin tur att få gå ut på bryggan.

Det känns ju inte som att de hör hemma i vattnet?

— Nej, absolut inte!

Samarbetar regelbundet med skolor

Ungefär 300 ton däck, 50 ton båtbatterier och 50 ton elsparkcyklar beräknar Hands2Ocean att dykarna har plockat upp under de senaste åtta åren, främst i Stockholmsområdet eftersom gruppen först kallades ”Rena Mälaren”.

— Men vi kände att vi ville rena fler sjöar och vattendrag än bara Mälaren, så då bytte vi namn till Hands2Ocean, förklarar projektledaren Annika Cripps.

De senaste två åren har föreningen även anordnat skoldyk där elever får hjälpa till med att köra undervattensdrönaren och att dra in repen som de fem dykarna knyter fast fynden i. Hands2Ocean gör ungefär tio skoldyk per termin och besöket i Leksand var det första skoldyket i Dalarna.

— Det har blivit hur bra som helst! Skolan och eleverna är så otroligt engagerade, och så har vi hjälp här av funktionärer från Rotary också, berättar Annika Cripps nöjt.

Projektet består av mer än bara en dykdag, det här är en flerstegsraket med tillhörande tipsrunda och klassrumsmaterial att arbeta med.

— Det här kommer otroligt lägligt för oss, för vi ska faktiskt göra en undervattensmonter till Chalmers tekniktävling. Eleverna har också fått titta på arbetsmaterial om hur vi tar hand om våra vattendrag, konsekvenserna av överfiskning med mera, säger Helene Boberg som är mentor på Olympicaskolan.

Vill förändra attityder kring nedskräpning

Så vad fanns det för spännande nedanför båthamnen vid Noret? Däck och batterier förstås, och de är särskilt skadliga för miljön eftersom de släpper ifrån sig små plaster och tungmetaller som förstör för djurlivet.

Hands2Ocean har en egen tävling där eleverna får göra konst av det uppfiskade materialet, och varje år utses en vinnare bland landets deltagande skolor.

Varför gör ni det här?

— Just med elever tycker jag att det är jätteviktigt att man kan ge unga människor framtidstro om att man faktiskt kan göra något. Alla elever i Sverige kan ju inte vara med här, men alla kan ju sluta slänga skräp på land och i vattnet, sammanfattar Annika Cripps.

Henrik Norberg har varit med och dykt många gånger med Hands2Ocean, vars verksamhet finansieras av Allmänna arvsfonden.

Vad är det häftigaste du har hittat i vattnet?

— Jag har väl mest hittat miljöfarligt avfall, och det är ju jättebra att det kommer upp. Men inget dramatiskt. Inga döda och inget knark eller något sådant, svarar Henrik.

Låter barnen utforska själva

Den här gången var Henrik Norberg handledare för de elever som ville övningsköra med undervattensdrönaren.

Ni låter alltså mellanstadieelever styra drönaren med kameran helt själva, är ni inte rädda för att den ska gå sönder?

— Från början tänkte vi också att den var för dyr och att propellrarna kunde gå sönder, drönaren kostar ju ändå 45 000 kronor. Men så kände vi att det inte blir kul om de vuxna kör och barnen bara får titta på. Så nu får de göra jobbet på riktigt, berättar Norberg.

Och har det blivit många skador?

— Nej, de brukar hålla. Det var en gång som vi var i en fågelsjö i Stockholm där det kom in jättemycket pinnar i propellrarna så att vi behövde reparera den. Men annars, nej!

Eleverna som höll i handkontrollen verkade förstå allvaret och ansvaret bland Leksands bryggor och båtar.

— Jag är rädd för allting här, sade en elev som hamnade under bryggan efter att ha upptäckt en pryl på älvens botten.

När bottenslammet hade skingrats gick det att se på displayen vad fyndet var: Ett kugghjul.

Är du rädd för vad som finns i vattnet eller för hur det ska gå med drönaren?

— Jag är rädd om drönaren såklart, svarade eleven innan kontrollen passades vidare till nästa klasskamrat som fick utforska Dalälven.