Spegel spegel på väggen där…
Jag tittar mig i spegeln och undrar om mitt skyltfönster visar det jag önskar?
Jag vet hur mina ögonbryn är plockade, vilken tand som är sne och att kindbenen är höga och benen starka. Det här handlar inte om mitt utseende utan om mitt beteende, mitt skyltfönster ut mot allt och alla runtomkring mig som jag möter. Visar och agerar jag som jag tror att jag gör. Är det mina önskade egenskaper som hänger där bakom fasaden och som betraktaren ser genom ”rutan” eller skyltar jag något helt annat?
Jag höll en föreläsning under förra veckan, en lång dragning och där en av åhörarna efter att vi hade setts i ca fyra timmar kom fram och var full av energi och närvaro och tackade för idag och vi kramades. Kvinnan som bokat mig stod bredvid och blev paff och undrade om vi hade setts förut eller? Nej vi har setts nu under ett antal timmar svarade jag. Kvinnan som jag kramades med visade värme och engagemang. Vi ville helt enkelt kramas. Min kram innehöll tacksamhet och uppskattning till inkludering från henne.
Kvinnan som bokat mig var förvånad över vårt omfamnande och tackade mig för dagen och undrade om det hade gått bra och om ungdomarna hade fattat. Jag tror att vi kanske skakade hand, Det slog mig där och då hur olika vi människor är. I min dragning för dagen så var bland det första jag sa att: Detta blir vad du själv gör det till och det är ditt ansvar – luften är fri.
”Boknings kvinnan” var med under hela dragningen och frågar nu mig här efteråt om det gick bra för dem? Jag svarade det jag tror och tänker att hon vill höra, min upplevelse. Men det slår tillbaka i mina tankar att hon inte är på den mentala banan alls. Hur DE uppfattat det kan inte jag bedöma och svara på. Hos vissa fastnade säkert en del och hos andra väcktes något annat till igenkänning och gav värde. Min åsikt spelar noll roll i sammanhanget. Om jag var nöjd med min insats är något annat men det var inte det hon frågade efter. Jag slås, utan värdering, av hur olika vi människor beter oss och ser på saker och ting.
Vissa har ett stort skyltfönster medans andra har ett litet. Fram och bak, uppe och nere. Gör jag som jag tänker att jag ska göra? Går mitt beteende ihop med det jag säger? Är mitt kroppsspråk kongruent och går hand i hand med vad min hjärna tänker och vill?
Hur är du? Håller dina delar ihop?
Ser du dig i spegeln där och reflekterar kring hur du har det i ditt AB någon gång eller springer du på rutinens mönster och värderingarnas bollar tills du studsar ordentligt i väggen och bollen slår dig hårt i huvudet och du behöver gå och få hjälp att bena ut det som kan ha blivit en problematik?
Tycker du att jag är krånglig och djup i detta ämne? Ni är säkert en del som räcker upp handen på det. Det är ok. Detta är dock egentligen enkelt tänker jag. Om man ger sitt eget inre AB lite tid, reflektion, insikt och vilja till att vara flexibel och kan acceptera att förändring kan vara bra så är man nog hemma. Vi behöver konstatera att vi alla är olika och acceptera att det är det vi vill vara också. Men vi behöver i allra högsta grad vara sanna mot oss själva.
Är du den som håller med i alla situationer för att inte hamna i konflikt eller ta plats och som när du kommer hem säger en helt annan sak till din partner? Eller är du kanske den som går igång på att säga emot folk, kanske inte för att du inte håller med utan mer för att du vill provocera? Andas du och tar tid och tänker igenom vad du säger eller öppnas munnen och orden flyger ut av ren vana? Är orden sanna och hör ihop med ditt beteende och det du vill förmedla?
Jag tror att ”Jante” flyter runt på många svenska människors skyltfönster. Vi har någonting där inne, en sanning om hur vi är och vill vara men vi vill inte verka vara mer än någon annan så vi gasar lite lagom. Vi skrattar inte för högt för det kan ju kanske upplevas pinsamt i omgivningen och vi säger inte att vi gjorde något bra för då kanske vi skryter. Vi klappar gärna axeln på personen bredvid men vi lyfter inte hakan och tackar oss själva alltför ofta.
När jag ibland jobbat inom mediabranschen har jag upplevt detta extra tydligt och där kan man även dela in det i manligt och kvinnligt. Vi kvinnor åtar oss uppdrag på delar som vi vet att vi kan leverera i. Männen tackar ja och äger puckar och kör fast de kanske inte riktigt har kompetensen. Vilket skyltfönster som lyser mest ser betraktarna men vad som är sant och har en verklig glödlampa vet bara ägaren. Liknelsen med denna bransch ovan är nog ganska vanligt inom många samhällstrappor.
Jag tror att det är dags att vi låter Jante och alla runtomkring oss vänta utanför och istället titta in lite oftare i vårt eget AB, se dig i spegeln och kanske rensa bort vissa delar och bygga upp andra i det inre maskineriet för att ditt skyltfönster ska slippa både imma och repor. Jag jobbar på det. Kramen till kvinnan på föreläsningen häromdagen var helt sann från insidans önskan till kroppens beteende. Gör vad du vill.
Kram på dig och ha det bäst,
Maria