Här är 10 tips för att bli olycklig

Det är inte lätt att göra alla nöjda. Och är det verkligen rimligt att någon ska ha det ansvaret? Att göra alla nöjda? Och är det rimligt att alla alltid kan förvänta sig denna nöjdhet? Mja, jag vill nog svara nej på de här frågorna. För dels handlar det ju om var och ens förväntningar kring en situation, en relation, en annan person exempelvis. Dels handlar det om det här klassiska uttalandet: ”Det beror på”.

Om du går genom livet med en ständigt lång lista över sådant du anser dig behöva för att bli nöjd, så kommer du ju aldrig någonsin att bli nöjd. Mycket vill ha mer. Jag har till exempel aldrig träffat någon som jobbat hårt med kanske ett renoveringsobjekt till hus, som efter att den sista spiken är islagen och den sista tapetvåden är upphängd, sätter sig ner i sin sköna fåtölj, lägger upp fötterna, pustar ut och säger: ”Så där – nu är jag nöjd”. Och sedan rullar livet på.

Nej, då sitter man kanske ändå där i sin fåtölj och känner ett nytt projekt börjar spira. Sedan är man igång igen. Är det roligt och ett utlopp för kreativitet, så är det bara att gratulera. Då är det ju en livsstil, något som känns utvecklande. Härligt! Men om man gör det för att man trots allt känner att något fattas i ens liv, ja då kanske man snarare ska stanna upp och våga titta inåt. Vad är det jag behöver egentligen?

Sedan har vi ju dessa otroliga ansvarsfulla personerna som ständigt strävar efter att försöka göra just alla nöjda, vilket blir så självutplånande i längden att hälften vore nog. Det fula i den kråksången är att det då finns människor som blivit så vana med att denna stackare alltid far runt som en mänsklighetens sopåkare, att deras krav på sopåkaren fullständigt går genom taket till slut. Även där behöver nog den stackars sopåkaren stanna upp och fundera över om inte det där ansvaret är rätt så skevt fördelat?

Så har vi kommit till det här med att ”det beror på”. För om det till exempel handlar om att du inte är nöjd på din arbetsplats, ja då behöver du börja med att fundera över – verkligen på riktigt fundera över – vad som fattas dig? Därefter fundera över vem eller vad det är som skulle kunna göra det bättre. Sist, men inte minst behöver du sedan lyfta det med den eller de som möjligen kan förbättra läget. Det är ditt eget ansvar, ingen annans. För såvitt jag vet är det ingen som på riktigt kan läsa tankar, utan då krävs tydlig och konstruktiv kommunikation.

I det stora hela skulle jag nog ändå vilja säga att gemene man behöver fundera över detta med den personliga nöjdheten. Precis som med lycka är ju nöjdhet ett relativt koncept och som dessutom inte är ett bestående sinnestillstånd. Det kommer och går, helt enkelt. Vill även säga att det ibland kan vara ett lyxproblem. Däremot tror jag fast och fullt på att om man tillåter sig själv att stanna upp då och då och ta in de små (som ju är de stora) tingen i tillvaron och tittar på det man verkligen har, så når man den där sköna känslan av nöjdhet mycket lättare. Och då känner man sig även lycklig till på köpet.

Eller så tar man till sig av de ”10 tips för att bli olycklig” som föreläsaren Gunnel Ryner så tankeväckande listat:

• Gnäll på allt
• Leta fel
• Jämför dig med andra, framför allt såna som verkar ha det bättre än du
• Var missunnsam
• Fokusera på allt du inte har och inte är
• Undvik nuet, älta i stället det som har varit och oroa dig för det som eventuellt kan hända i framtiden
• Skyll dina problem på andra
• Påpeka människors brister
• Var misstänksam
• Var kritisk, även mot dig själv.

”Eller så gör du precis tvärtom och mår bra”, avslutar hon.

Själv kör jag en lite hårdare attityd ibland när jag inser att jag i en känslomässig svacka har blivit lite för gnällig en stund. Då ryter jag i åt mig själv och säger: ”Men var bara nöjd för fan!” Då skärper jag till mig.