Stresstipset: Tillåt dig själv att ladda batterierna

Louise Tjernqvist i Leksand har lång erfarenhet av att behandla och föreläsa om stress. Den här våren har hon bjudit in Leksands företagsledare och chefer till en gratis föreläsning om hur man kan hjälpa återhämtningen hos sig själv och andra i ens närhet.

Louise vill uppmuntra alla att våga sänka tempot för att hämta ny kraft, eftersom pressen från en själv ibland är större än pressen utifrån:

— Det är ofta de mest ansvarsfulla som nosar på vidbrändheten, eller kör pannan hela vägen in i kaklet och utbrändheten. De som tänker på andra mer än sig själv, och gör det lilla extra hela tiden, säger hon och fortsätter:

— Jag har full respekt för att man vill leverera och vara så produktiv, men kom ihåg att om du bränner ut dig kan du inte göra något av det här!

Jobba med kroppen, inte mot kroppen

Louise Tjernqvist ser att många skäms när de väl märker att tempot har varit för högt, trots att medvetenheten ökar i samhället om hur stressen skadar kroppen på lång sikt.

— Det är många som inte vågar lyssna på sin egen magkänsla. Men jag använder teknik och mätningar, så den datan kan bli som en “permission slip” för att man faktiskt ska tillåta sig att ta en kopp kaffe och gå ut i solen, eller vad som ger just den personen återhämtning.

Som när jag säger högt hemma att jag sätter mig i soffan och ”slötittar” fram tills första reklampausen av den här serien, och SEN ställer jag mig och stryker kläder medan jag tittar på resten av avsnittet? Då ger jag mitt dåliga samvete ”ledigt” en stund från känslan av att inte göra maximal nytta?

— Ja, men jag förstår att alla inte kan ta till sig det här rådet. För en del måste det ”smälla” först för att poletten ska trilla ned kring hur kroppen lägger av när det byggs på för mycket stress.

Stressa inte fram lugnet

Som tidigare elitisimmare med OS-brons i lagkapp vet hon att många ser vilan som ett stressande moment i sig, eftersom den kan medföra känslan av att halka efter i det tänkta schemat.

— Jag vill erbjuda förståelsen för att det kan kännas svin-obekvämt att vila, och till och med läskigt. För då måste vi helt plötsligt börja känna efter och då kommer saker ikapp oss.

Louise utvecklar resonemanget:

—  Om jag vill att vissa personer ska ta det lugnt, då kan jag inte säga åt dem att sätta sig och meditera i en timme, för då får de panikångest. Var istället kreativ med vad som innebär avkoppling för just dig, kanske är det att fiska, stå i köket, bygga lego med barnen eller trädgårdsarbete?

Det låter bekant. Jag tycker inte att det är kul att tänka på att jag behöver rensa ogräs i trädgården, eftersom min ”att göra-lista” redan är så lång. Men när jag väl sitter och gör det känner jag ofta att jag vill hålla på en stund till, för där och då behöver min hjärna inte hantera mer än vad som finns just framför mig?

— Exakt så, det finns hur mycket forskning som helst som visar att naturen är vår största antioxidant och vad som händer med nervsystemet när man har fingrarna i jorden, går barfota i skogen eller kramar ett träd, trots att det låter konstigt i många öron.

Just nervsystemet är Louise Tjernqvists specialområde, vilket vi återkommer till senare i artikeln när vi går in på tekniken som hon använder.

När Louise föreslår fysisk aktivitet i form av en promenad, då menar hon just en promenad. Inte en uthållighetsvandring eller ett crossfit-pass som testar och bevisar maxgränsen för vad kroppen klarar av.

— Man får vara försiktig så att man inte blir överambitiös när man tänker hälsa. Vissa kommer för att ”fixa sig själva” och går in med driv, kraft och pannben i tanken att ”det är något fel på mig som jag ska lösa”. Men det var kanske just det drivet som gjorde att de fick problem från första början?

— De personerna kommer ofta tillbaka så att jag får träffa dem igen i samma situation. Det viktigaste är istället att pausa och lära sig: Varför hamnar jag här och hur kan jag supporta mig själv fysiskt och mentalt? Då kommer vi till gruppen som säger: ”Att gå in i väggen var det bästa som kunde hända mig!”. För du lär dig väldigt mycket om dig själv även om det inte alltid är en så bekväm resa.

Mäter kroppens signaler dygnet runt

En av de tekniker hon använder kallas Firstbeat Life. Då utrustar hon deltagaren med sensorer som följer med på kroppen dygnet runt i tre till fem dagar, bara lite mer komplicerat än att bära ett funktionsarmband eller en smart klocka.

Sedan får Louise ut en kurva som kallas HRV, Heart Rate Variability, som registrerar förändringar av intervallet mellan varje hjärtslag. Det värdet anses spegla återhämtningen på ett bra sätt.

Hon kan sedan fråga testpersonen: ”Vad gjorde du under den tidsperioden då värdet var så rött? Kan du försöka undvika de situationerna eller hantera dem på andra sätt?”

Eller kanske ännu mer intressant: ”Vad gjorde du det här klockslaget då kurvan låg i det gröna fältet? Kan du försöka få in mer sådan tid i vardagen?”

— Där kan vi hitta en eller två grejer som ger mest effekt för den förändringen. Jag vill aktivera självledarskapet, istället för att jag ska stå med pekpinnar blir det mer kraftfullt när folk ser det själva.

Hon tycker sig också se tydliga mönster kopplade till alkoholintag:

— Kul eller inte kul, vi vet att alkohol förstör nervsystemet mer än något annat. Så om man sätter sig och tar en bira på kvällen kan det vara skönt på många sätt, men du har ju usel återhämtning efteråt.

— På samma sätt tänker man att träning är jättehälsosamt. Men om du lägger ett hårt träningspass mellan 19 och 20, då blir du så speedad och kommer inte ned i varv vilket drabbar sömnen. Så den träningen är kanske inte av lika stort värde som om du får till träningen på morgonen istället?

Så vad förmedlade du till de tio chefer som du träffade nu, vad ska de säga om de märker att medarbetare kör på för hårt?

— Jag tror att det är väldigt individuellt, en bra chef vågar känna in vem som behöver höra vad. Men observera, notera och poängtera att ”Jag ser vad som händer och vart du är på väg. Hur kan jag stötta dig?”, föreslår Louise.

Hon påminner om att stressen inte nödvändigtvis härstammar från arbetsplatsen, men att den likväl kan vara skadlig för medarbetaren i kombination med jobbets belastning. Och där kommer individens ansvar in.

— Många vet hur det kan byggas på med småbarn, husprojekt och sommarställen. Men jag som har jobbat både här och i Stockholm tycker att det inte är lika kravfyllt i Dalarna. Här verkar det finnas en större acceptans för att exempelvis titta på en hockeymatch i arenan eller gå ut i skogen med en svampkorg en stund.

Men det finns en kultur som hon avråder skarpt från att falla in i:

— Det är när folk har bränt ut sig och man förväntar sig att personen ska ”get your shit together” och komma tillbaka till samma läge som tidigare, om du förstår mig rätt. Det är det enda som jag säger att det inte är okej!

Louise Tjernqvist repeterar avslutningsvis att folk i regel är ganska pålästa om vad som är bra att göra, men att den vetskapen också kan sätta griller i huvudet.

— Att jobba med sin stress ska inte bli ytterligare ett krav på ens ”to do-list”, för då är det ju kontraproduktivt i min värld!