”Fäll ett träd – gläd en granne!”

Kommer ni ihåg den trivsamma kampanjen ”Fäll ett träd – gläd en granne” som svepte genom bygden runt millennieskiftet? Den startade med att Rättvikaren Per Mårthans skrev en insändare med just den uppmaningen. Sedan tog det fart…

Hans appell följdes av en rad insändare med hejarop och snart blev Per uppsökt av både riksmedia och kommuner runt om i Sverige som undrade om de kunde använda kampanjens tips och slogan. Lite kul.

I ”fäll ett träd-kampanjen” uppmuntrade man människor att ersätta sina stora träd med lägre växande träd eller buskar – till både insekter och grannars glädje.
Många tyckte det var en bra idé och gjorde slag i saken.

Inför den här krönikan kontaktade jag Per som berättade att människor fortfarande hör av sig då och då och tycker att man borde dra i gång kampanjen igen.

Ja, grannars skymmande träd drabbar många förr eller senare. Som nämnts tidigare i den här kolumnen löser det sig oftast med ett enkelt samtal med grannfolket, varpå träden beskärs eller fälls och så är ljus och utsikt tillbaka.

Men det finns såklart folk som trilskas också, och som prompt vill ha en tjugo meter hög vägg av björkar eller granar på tomten. Sådant gläder näppeligen någon granne och kan i värsta fall leda till schismer. Det är nog tyvärr vanligare än man kan tro…

Upprinnelsen till den här krönikan var till exempel att en bekant hörde av sig och berättade att han var nöjd med det mesta förutom att, som han utryckte saken: ”Grannens @*#%! träd skuggar nästan hela min tomt.”

I flera år har han frågat sin granne om de kan tänka sig ta bort några av träden, eller åtminstone klippa ned dem en bit så han får tillbaka lite ljus och utsikt.
Men han får varken ett ja eller nej. Bara ett tveksamt ”nja…”

Sedan blir det tyst.

”Är ni osams på något vis”, undrar jag.
”Inte vad jag vet…”, svarar han.
”Har du erbjudit dig att hjälpa till med fällning eller beskärning?”
”Ja.”
”Men det är tyst?”
”Japp.”

Här börjar mitt förråd av tips och råd att tryta. Ibland råkar man ut för människor som är svåra att förstå sig på.

Min bekant berättar att han själv både fällt och beskurit träd när grannar frågat honom.
”Så när det gäller ’karma’ är alla rutor ikryssade”, säger han.

Livet är inte rättvist alla gånger.

En gammal kinesisk general sa att om du vill vinna en strid så måste du förstå både dig själv och din motståndare. Så var kan skon klämma hos grannen?

Min väns diagnos är att det handlar om ett klassiskt fall av egoism. ”Gubben lever i sin egen lilla bubbla och bryr sig bara om sig själv.”
Kanske har han rätt.
Men vad gör man åt saken?

Det här leder tankarna till en känd artikel i tidningen ”LIFE” från 1955. Journalisten William Miller fick tillfälle att intervjua en gammal person, som skulle avlida bara några månader senare. Miller tog med sin son för att han också skulle få träffa berömdheten.

Sonen ställde några frågor om livet i stort och fick bland annat rådet:

”Du ska inte ha som mål att bli en hyllad människa, utan försök i stället vara en människa som bidrar med verkligt värde för andra. Idag hyllar vi ofta dem som får ut mer av livet än vad de ger, men en människa med verkligt värde ger mer än vad den får.”

Om fler följde det rådet från Albert Einstein skulle vi både få ett trevligare samhälle och må bättre.
Då vore också svaret självklart nästa gång en granne vänligt frågar om man kan kapa ned några träd så att de får tillbaka lite ljus och glädje.

Men dit har vi tydligen en bit kvar.

”Det ser mörkt ut för dig”, konstaterar jag.
”Ja, eller snarare ogenomträngligt grönt”, svarar vännen dystert.

Kanske det är dags för en repris på den där kampanjen?
Det skulle säkert uppskattas av många.
Fäll ett träd – gläd en granne!