Då har du fått en utmärkt start på höstsemestern

”Klart, då åker vi!”, ropar jag över axeln.

Det är lördag morgon och första dagen på barnens höstlov. Fru, tre barn och hund är redo för avfärd mot en vecka i fjällvärlden. Bilen är packad till bristningsgränsen och frukosten avklarad.

Jag har just handdiskat för att slippa vänta på diskmaskinen, drar ur proppen och ställer in sista glaset i köksskåpet.

Men när jag vänder mig om står diskvattnet kvar i diskhon.

Stopp i avloppet, alltså…

Så man ber familjen att vila på stället medan man går ut i garaget och letar fram vaskrensaren, ni vet en sådan där mojäng med en gummiklocka fäst på en trästav. Jag trycker den över avloppet i diskhon ”SWHOSCH, SWHOSCH” för att få fart på vattnet och rensa i vattenlåset.

Det hjälper inte.

Fem minuter har passerat.

Det är bara att bita ihop, hämta en hink och montera bort vattenlåset.

Efter att ha plockat ut den kolossala mängd flaskor, burkar och andra attiraljer man lyckas samla i ett diskbänksskåp, sätter jag i gång.

Med ett ljudligt plask sköljer diskvatten tillsammans med vattenlås ned i hinken.

”Nu så!”

Men vattenlåset är hyfsat rent. Stoppet måste alltså vara längre ned i ledningen.

”Går det bra?”, undrar frun inifrån vardagsrummet.

”Nej”, svarar jag.

Här kan man lockas att skruva ihop vattenlåset och hålla tummarna att stoppet löser sig självt medan man är i väg och vandrar i fjällen. Helst när man har en otåligt väntande familj.

Men avloppsledningen fortsätter ned en våning, i en källarvägg. Nu är den ledningen full med avloppsvatten och skulle den börja läcka så rinner det ut i väggen. Då har man riktiga problem.

Dessutom skulle jag nog inte få en blund i ögonen på semestern om jag låter det vara.

Ett alternativ här är att leta reda på en jourhavande rörmokare eller spolfirma. På en lördag morgon.

Det gjorde en bekant, också på en helg. Firmorna han hörde med tog mellan sex och åtta tusen, enbart i framkörningsavgift på helgen. Sedan tillkom jobbet. Det var i Stockholms innerstad, men ändå.

Hur som helst kommer jag inte på tanken att ringa efter en spolbil, utan går ned i källaren.

20 minuter.

I källaren, bakom en bokhylla, finns en lucka i väggen. Bakom luckan passerar avloppsledningen från köket och där finns ett skruvlock rakt in i ledningen.

Jag sticker in handen i luckan och känner på avloppsledningen. Den är varm och låter vattenfylld när man knackar på den.

Nu är det dags för det tunga artilleriet: Klädbyte till arbetskläder, stora murarbaljan, handdukar – och mod.

”Behöver du ha hjälp, pappa?”, undrar äldsta sonen.

”Ja, kom här bara”, svarar jag.

Det är ju bra om han är med och lär sig inför framtiden.

Locket till ledningen sitter hårt, men när det väl lossnat går allt desto fortare: Med ett ”plopp!” flyger locket ut, följt av en kaskad med avloppsvatten. Det skvättar vilt och luktar apa, men det mesta hamnar ändå i murarbaljan.

Sonen, som har svårt för starka lukter, anser sig ha lärt sig tillräckligt och retirerar raskt uppför källartrappan.

Så man är kvar, ensam, med gråbruna avloppsvattendroppar lite varstans på kroppen.

Men stoppet är kvar.

Det måste vara någonstans i ledningen under huset.

Nu, med största faran undanröjd, skulle man egentligen kunna packa ihop och åka. Samtidigt börjar det här kännas som en personlig utmaning, och den dag man låter en trilskande ledning vinna är det ju dags att lägga ned.

40 minuter.

Det blir en ny tur till garaget för att hämta rensbandet, ett band i metall som har en liten mojäng längst fram och som man drar fram och tillbaka i avloppsledningen tills stoppet ger med sig.

Rensbandet fastnar hela tiden i avloppsrörets svängar. ”Varför svänger rören så mycket hit och dit?”, funderar jag irriterat. Kanske rörläggaren kom från en karriär som tubatillverkare och ville visa sig på styva linan för rörkompisarna när huset byggdes? ”Kolla här då, grabbar!”

Mycket möjligt…

60 minuter.

Till slut når rensbandet fram till stoppet och lyckas göra ett litet hål. Vattnet börjar sjunka, men bara mycket långsamt.

Frun ser lite fundersam ut när jag drar in trädgårdsslangen från garaget, så jag förklarar min snilleblixt: ”Slangen ska ned i rensluckan och så sprutar vi varmvatten för att öka trycket!”

”Jahaja”, svarar hon och ser fortfarande fundersam ut.

Trädgårdsslangtricket går inget bra…

Vattnet backar upp i rasande fart, tillbaka ut ur rensluckan tillsammans med vita och bruna klumpar och… nej, jag vill inte ens prata om det.

Som tur är hinner jag fram med murarbaljan och kan fånga upp det mesta av den uppspyende sörjan.

Har du tänkt på hur professionella hantverkare så sällan är smutsiga, medan man själv är kladdig från topp till tå på nolltid när man ska måla huset eller laga bilen? Så är det i alla fall för mig. Och den här gången är inget undantag – hela jag är blöt och luktar pyton.

120 minuter.

Efter mycket bökande rinner till slut ändå vattnet fritt och jag bestämmer att avloppet är rensat. Verktyg plockas ihop och luckor sätts tillbaka.

Kollar att vattenlåset i diskbänksskåpet inte läcker.

Tar en välbehövlig dusch.

Tre timmar försenade börjar vi semestern.

Det där är några år sedan nu, men känns som igår.

Alltså: Lyckas ni ta er i väg på höstsemester, utan att ha behövt börja med stopp i avloppet, så har ni fått en utmärkt start.

Grattis.