”När man lindar ett ben eller lägger om ett sår, då kommer ofta de där berättelserna.”

Som barn hittade Jamila Boccaccio Sundberg trygghet hos de äldre i området där hon växte upp. De lät henne sitta med, lyssna på deras historier och gav henne en plats när mycket annat i livet var svårt.

I dag är det hon som försöker ge tillbaka. Som sjuksköterska och entreprenör utvecklar hon idéer för ett bättre liv på ålderns höst, och på vägen har hon upptäckt att hennes egen resa och företaget hon bygger egentligen handlar om samma sak; att våga lyssna, stanna upp och hitta en egen väg.

Jamila Boccaccio Sundberg är sjuksköterskan från Smedjebacken som tagit klivet in i entreprenörskapet för att få utlopp för idéer som på riktigt skulle kunna förändra livet till det bättre för många av de äldre som hon möter i sin vardag inom vården.

Entreprenörskapet är inget hon haft med sig sedan barnsben. Tvärtom kommer hon från en tuff familjesituation med misshandel och beskriver sig själv som ett maskrosbarn. I allt det svåra under barndomen saknades stöd från omgivningen. Men de äldre i området där hon bodde fick en betydelsefull roll.

— Jag fick sitta med och lyssna på deras historier. Ja fick en plats. De såg mig. Där hittade jag trygghet, berättar Jamila.

Och Jamila såg dem. Hon såg ensamheten, som på så många sätt liknade hennes egen.

I dag beskriver hon effekterna av när ett liv på ålderns höst sakta börjar monteras ned. Vänner och livspartners går bort och avståndet till barn och barnbarn är ibland stort. Aptiten minskar och tilltron till den egna förmågan, eller viljan att använda den, blir mindre.

Här har Jamila har tagit sin utgångspunkt och för tre år sedan kunde vi för första gången läsa om hennes vision om att erbjuda matabonnemang till äldre, en idé som prisades och stöttades av Dalarna Science Park. Visionen kunde bli verklighet i företaget Livsaptit med utgångspunkt i att motverka undernäring och öka livskvaliteten hos äldre genom näringsrika, individanpassade matlådor med traditionell husmanskost.

Verksamhetern växte sig snabbt större. För stor för det lokala samarbetet med ICA-butiken som blev starten. Den växte sig så stor att Jamila skrev på ett avtal för en restauranglokal på nästan 400 kvadratmeter, med bästa läge i Falun centrum, där egen tillagning snart skulle sättas igång så att matlådor kunde skeppas ut i landet.

Men här började det skava. Nu skulle det bli stort, automatiserat och innebära långa transportvägar. Plötsligt fanns inte längre Jamilas kärnvärden och ursprungliga intention med närhet och personlighet kvar.

I avtalet till lokalen fanns en klausul som gav henne möjlighet att kliva av. Och hon tog den. Just när allt skulle ta fart tog hon det stora beslutet att backa hem. Hem till sig själv och till möjligheten att ”tomglo”, som hon beskriver det.

Det är nämligen där, i just ”tomgloendet” som hon hittar både riktning och lösningar, och nu vill Jamila gärna inspirera andra till just den vägen. Till att lyssna inåt och till den inneboende kraft hon menar bor i var och en av oss. Hon brinner för att visa både sig själv och andra att just den kraften är fullt tillgänglig att använda om vi bara ger oss tid att verkligen lyssna inåt.

Sedan dess har företaget tagit flera steg och samtidigt har Jamila själv gjort en resa som på många sätt kommit att spegla företagets utveckling.

— Hela den här företagsresan är ju egentligen en spegling av min inre resa.

Det är en formulering som återkommer när hon berättar om var hon befinner sig nu.

Det handlar inte längre bara om att hitta rätt produkt eller affärsmodell, utan också om att våga ställa frågan om vad det egentligen är hon vill åstadkomma och vad som på riktigt går i linje med hennes egen väg och vision. Att testa, göra om och testa igen har blivit en del av arbetssättet.

— Det är ju det som är grejen.

— Det låter klyschigt, men det är på riktigt resan som är målet. Alla de där små stegen som leder till något stort med lite tid.

Ett första steg kan vara ett telefonsamtal. Ett annat att träffa någon. Sedan ytterligare ett steg. Små förflyttningar som tillsammans kan förändra riktningen.

I dag föreläser hon ofta, och snart ska hon träffa ett gäng unga företagare för att få berätta om sin väg genom företagandet.

— Jag kunde ha pratat om 18 års misshandel, eller min resa. Men jag vill att den tiden ska vara för de som lyssnar.  Jag vill att de ska gå härifrån och fundera på vad som händer här om man börjar lyssna mer på sig själv.

Hennes egen entreprenörsresa har gett henne möjlighet att också utforska sig själv, sina styrkor, svagheter och sanningar.

— Det handlar om att fråga sig varför. Vilken sanning är det som har skapats? Var kommer den ifrån?

Det är frågor som inte alltid ger snabba svar och Jamila är också tydlig med att det inte är enkelt. Att förändra något kräver arbete. Att bygga företag kräver uthållighet. Att försöka göra saker på ett nytt sätt innebär risker, men sällan de stora förändringar som man kanske föreställer sig, utan om de små och många steg som leder till nya resultat.

Kanske är det just där hon själv befinner sig nu. Inte framme, men längre fram än tidigare.

Steget ut ur den första idén, som kunde ha lett till storproduktion och etablering nationellt, var långt ifrån slutet på resan. Jamila backade hemåt till egentid för att hitta en ny, bättre riktning.

Idén som kom byggde på ett helt nytt sätt på samarbeten och fick genast gehör.

Tillsammans med Livsmedelsverket, Livsmedelsakademin, forskare från Copenhagen Business School,  Falu och Kävlinge kommuner sökte Livsaptit pengar för att undersöka nya sätt att arbeta med måltider inom omsorgen. Vinnova beviljade projektet 500 000 kronor och nu väntar man på svar om ytterligare miljoner.

Därifrån har Livsaptit tagit en annan riktning. I stället för ett måltidsabonnemang vill Jamila bygga ett system där äldre kan få flera mindre måltider under dagen, direkt i hemmet i form av måltidsdosetter som bygger på samarbeten med lokala kök och verksamheter.

— De ska vara fint förpackade, så att den som får maten upplever omtanke. Och enkla att hantera. Att man kan bryta loss desserten och ta med till grannen till exempel, berättar Jamila.

Inom bara några månader kommer konceptet att lanseras i Kävlinge.

— Det är fantastiskt att arbeta ihop med Kävlinge, som redan kommit långt i frågan. På så sätt kan de också sprida ordet vidare. Kommuner lyssnar på andra kommuner, inte på mig som enskild entreprenör, säger Jamila.

Resan rullar på helt enkelt. Men Jamilas idéer tar inte slut.

När hon nyligen oväntat fick ett par veckors ledig tid då hennes pass som sjuksköterska bokades av, tog hon det inte som ett nederlag. I stället såg hon möjligheten att öppna upp för ännu mera stillhet och ”tomglo” för att höra vad hennes inre kompass viskade om. Mycket riktigt, nästa kompletterande idé kom, och redan har den fått en flygande start.

Det gäller fortfarande samma målgrupp, de äldre som betytt så mycket för henne under åren. Jamila arbetar nu med att skapa ett ställe dit äldre kan vända sig en vardagskväll, när tankarna, ensamheten och oron kanske kommer. Hon tar steget från måltidsrutiner till att bryta ensamhet och oro med hjälp av en app.

— De dialogerna jag har, var och varannan dag i mitt jobb. De pyser liksom emellan sjuksköterskeuppgifterna.

— När man lindar ett ben eller lägger om ett sår, då kommer ofta de där berättelserna, och man bara hör den där ekande sorgen i bakgrunden, beskriver hon behovet av omsorg även utanför den traditionella sjukvården som hon ser att många äldre behöver.

Jamilas idé plockades snabbt upp av ett danskt bolag som tidigare byggt liknande appar. De såg, liksom Jamila, behovet och nu hjälper de henne att göra appen till verklighet.

Här ska det finnas berättelser att läsa för igenkänning och gemenskap, ljudreflektioner att lyssna på när ensamheten, oron eller sorgen gör sig påmind och enkla övningar som hjälper till att skifta tankar och stärka välmåendet. Men också små uppmaningar som hjälper till att hålla fast vid det som får vardagen att fungera; att äta gott, röra på sig, komma ut, skapa rutiner och fortsätta göra sådant som ger dagen mening

— Ett universum för dig över 65, beskriver Jamila sin idé, och med tanke på tidigare framgångar och det engagemang hon åter igen visar, finns ingen anledning att tvivla på hennes app snart laddas ner av, och gör skillnad för äldre runt om i landet.

För Jamila handlar det i grunden om samma sak som det alltid har gjort. Att se människan och att våga stanna upp och fråga vad som egentligen behövs. Att ge utrymme åt de idéer som kommer när man faktiskt lyssnar. Om att lita på sig själv och den förmåga vi alla bär inom oss för att förverkliga det vi drömmer om.  Hon utvecklar sig själv som människa, samtidigt som hon bidrar på det sätt hon vill till andra som behöver den omsorg hon har att ge.

— När jag ser äldre idag känner jag samma maktlöshet som jag gjorde som liten. Det här är ett sätt för det lilla barnet Jamila att få ge tillbaka till de som såg mig då, avslutar hon.