
”I det här jobbet går man i galonbyxor och får många getingvänner”
Ett mikromusteri långt ifrån Kiviks äppellundar ligger i Siljansnäs utanför Leksand. Här är det kunderna som står för stor del av de äpplen som sedan blir must.
På Tyskgattu strålar solen in genom ett stort vitt partytält. Det doftar sött av äpplen och en och annan geting surrar nyfiket runt frukten. Musterskan Bimma Isaksson öser kilovis med malda äppelbitar ner i ett rejält tygnät och viker ihop till ett stort paket. Snart är andra pressning för hösten igång.
Tidigare har Bimma mustat tillsammans med Siljansnäs Resursen utanför sockenstugan i byn, men sedan tre år kör hon i egen regi hemma på gården. Med eget menas verkligen eget. För redskapen i musteriet och den manuella pressningsfunktionen har hon konstruerat tillsammans med en vän.


— I det här jobbet går man i galonbyxor och får många getingvänner, men jag har aldrig blivit stucken. Hon böjer sig ner mot stålkaret där musten pressas ut och visar:
— Titta, här får jag rädda en getingkompis som inte är så bra på ryggsim!
Bimma lägger på tung träskiva ovanpå de stora nätpaketen med äppelbitar och sedan placeras den lilla smidiga domkraften längt upp. Hon berättar att i början sätter man ett lätt tryck på frukten för att sedan öka successivt.
Hur mycket äpplen fick du själv i år?
— Två.
Två träd med äpplen?
— Nej, bara två stycken, skrattar Bimma och förklarar att hon satte nya äppelträd i trädgården förra året, men de har inte gett frukt än. Istället handlar det här om att jag får mängder av äpplen av folk som inte orkar eller vill plocka sina egen frukt.
Känslan av att ta till vara all den här frukten får Bimma att verkligen gilla sitt höstarbete. Hon berättar att det är en stor mental behållning av att kunna skapa något så gott av sånt som vi har så mycket av, men samtidigt har svårt att lagra – äpplen.
Under matfesten Mat Runt Siljan så kommer hon 11 september ställa upp sitt musteri hos Krukan på Mon i Siljansnäs. Senare i höst kommer hon även visa upp musteriet hos Wåhlstedts i Dala-Floda.
— Folk brukar tycka att det är jättekul att få följa hela processen från malning genom pressningen och sedan pastörisering, berättar hon.



Ingenting går av automatik i det här musteriet och produktionen kräver ständig passning, trots tunga lyft och ständig passning så älskar Bimma sitt hemmabyggda musteri. Senaste året märker hon att folk tipsar varandra om hennes verksamhet och det är alltid kul när nya kunder hör av sig.
Blir man rik på det här?
— Haha.. nej, inte mer än rik på den härliga känslan att få ta till vara all denna frukt, skrattar Bimma och säger att ibland vet kunderna inte att det är alltid är bättre att höra av sig till henne först. Alltså inte bara dyka upp med kilovis med äpplen.
— För ibland har jag så fullt upp med mustandet och då är det bättre om kundernas äpplen får sitta kvar på träden några dagar.


Andra pressning går lite trögt, sommaräpplen är ofta lite syrligare och torrare än höstskörden förklarar hon, medan vätskan ifrån sextio kilo äpplen sakta rinner ner i silen. I den stora genomskinliga plastlådan under pressningsbordet går en slang som är kopplad till en pump.
Hon ber en bön till äppelgudarna och slår på strömmen och snabbt pumpas vätskan ifrån de pressade äpplena genom slangen och ut i det stora kokningskärlet. Bimma ler, dels för att hon alltid blir så glad när tekniken funkar och så för att det doftar så fantastiskt utav frukten.
— Nu ska musten värmas upp till exakt 82 grader och det får inte gå för fort, säger hon och står redo med termometern.
Tillsätter du inget vatten?
— Nej, för då blir det äppeldryck! Men jag gör även äppelmust med smaksättning, men det är för min egen försäljning. Då gör jag must med smak av lingon, rabarber och vindruvor. Allt lokalt odlat, vilket är jättekul. Vindruvorna är ifrån byn Almo här tvärs över Byrviken.
Har du provat musta något som inte fungerade?
— Ja, tomater! Det blev skitäckligt skrattar hon.
När musten är klar häller hon upp den i 3 liters stå-upp-påsar med tappkran en variant till bag-in-box och sedan är det bara för kunden att hämta sin egen skörd som förvandlats till färdig must.

