Hon var Dalarnas OS-hopp som lade av – ”sorgen kom tillbaka”

För drygt ett år sen var Love Holgersson fortfarande Dalarnas stora OS-hopp inom boxningen.

Nu har hon för första gången sen hon var barn levt ett år utan sporten. 

Hon vann junior-EM och junior-VM och var flera gånger ytterst nära att kvalificera sig för olympiska spelen. De två senaste olympiska kvalen stod hon på tröskeln att klara det.

Men det blev aldrig så och efter många år då boxningen betydde allt för henne bestämde hon sig till sist att lägga tävlingshandskarna på hyllan förra året. Detta efter att boxningen betytt i princip allt sen hon var sex år gammal och drog på sig handskar som räckte upp till armbågarna.

Hon kommer ursprungligen från den lilla byn Spjutsbo norr om Smedjebacken och har i alla år representerat Smedjebacksklubben BK Swing. Ett oändligt antal pass har genomförts i källaren under Bergaskolan, SM-titlar har vunnits, hon har hävdat sig internationellt och envist satsat vidare år efter år.

Så blev det sommar 2024. En sommar där hon skulle ha varit i Paris, som olympier. Men ännu en gång hade hon precis missat i kvalet.

Då togs beslutet. Det var dags att lägga av.

”På papperet” var det ett logiskt beslut. Hon skulle fylla 31 år, hon hade ett heltidsjobb på ett ungdomshem. Det passade bra när hon kom hem från det sista OS-kvalet.

— Jag ville bara släppa allt. Det där ekorrhjulet med både jobbet och boxningen. Så jag jobbade och sen gjorde jag lite som jag ville på fritiden.

Hon fick dessutom förlängd anställning på jobbet och tog sikte på det, men så fick också ett annat besked.

— Jag kom in på en socionomutbildning i Falun. Den hade jag länge velat gå.

Som om inte det vore nog så träffade hon dessutom en kille under sommaren.

— Han bor i Borlänge så jag hamnade där.

Ett helt nytt liv började ta överhanden för Love, men samtidigt kunde hon inte låta bli att hålla igång åtminstone lite. Hon tränade, även om hon inte elitsatsade längre. När hösten kom och hon började plugga var hon inne på att ändå ställa upp i boxnings-SM i december.

Men efter att en tid innan drabbats av tarmvred och fått göra en akut operation valde hon att avstå.

Ungefär där började någonting hinna ifatt henne.

— Först hade jag ju velat släppa allt som hade med boxning att göra. Jag hade kommit in på socionomutbildningen och pluggade. Jag hade träffat världens finaste kille. Jag hade inte riktigt processat allt med boxningen, säger hon och berättar vad som hände på en hotellweekend med pojkvännen i Kolmården.

— Vi satt på hotellrummet och pratade och kom in på boxningen. Då kom sorgen tillbaka som jag hade känt på Arlanda när jag kommit hem från det sista OS-kvalet och sagt hej då till mina landslagskompisar.

— Jag kände plötsligt att jag bara hade tryckt undan de känslorna med allt annat som hände i livet. Jag och min kille pratade och tårarna började rinna. Jag insåg hur fruktansvärt ledsen jag varit där på Arlanda. Jag hade varit i landslaget sen jag var 14 år. Det hade varit hela mitt liv. Det var en så stor sorg och jag kan inte riktigt sätta fingret på den där känslan än.

— Och nu har det gått ett helt år och jag har ändå inte riktigt tagit tag i det, men det är inte så att jag medvetet tränger undan det. Sen tränar jag ju fortfarande, även om jag har lite andra mål nu.

Vad är det för mål?

— Det som driver mig nu är att lyckas med Vasatrippeln. Det vill säga Vasaloppet, Cykelvasan och Ultravasan. Jag har klarat skidloppet tidigare och jag vet att cykelloppet inte blir några problem. Men till fots blir det nog kämpigare. Jag har klarat av att springa två mil som längst hittills.

Hur går det med studierna?

— Ja, jag tog ju studenten 2012 och gick på folkhögskola 2019. Det var ett tag sen, så det tog tid att komma in i det. Men nu är jag i fas och jag har klarat allt hittills.

— På ett sätt är det skönt. Man vet ju vilka timmar man behöver lägga ner för att lyckas. För att kunna slappna av lite grann ser jag till att komma upp på morgnarna och göra saker klart. För då kan jag ha kvällar och helger lediga.

Tror du att du har nytta av din bakgrund som elitidrottare?

— Ja, jag kanske har en struktur som jag fått med mig sen tidigare.

Tror du att du själv kommer att bli boxningstränare någon gång?

— Nej, ha ha, det låter jättehemskt. Vad ska man säga? Jag fick dela ut priset till årets eldsjäl på företagsgalan i Smedjebacken och applåderar alla dem som lägger ner sin fritid på det där.

— Men jag har aldrig haft fritid på det sättet och värderar det väldigt högt. Nu vill jag ta mig igenom min utbildning, sen vill jag ha ett heltidsjobb och fritid.

Love låter tämligen bestämd men sen tänker hon efter och gör ett tillägg.

— Men vem vet förresten. Jag har ju många års erfarenhet och kunskap. Man vet aldrig vad som händer framöver. Jag har en tränarutbildning, men det är inget jag känner för just nu.