Det blev mer än Mockfjärds dyraste hobbyrum

När Siljan News senast besökte Mark Toth hade han satsat sina besparingar på en keramikstudio i en gammal lada. Om verksamheten inte tog fart riskerade han att stå där med ”Mockfjärds dyraste hobbyrum”. Drygt ett och ett halvt år senare snurrar drejskivorna, keramiken säljs och nya besökare hittar in från E16.

Utanför ligger sommarvärmen tung över den gamla gården i Mockfjärd. Inne i ladan är det dunklare. Varma arbetslampor lyser upp drejskivorna som står placerade i de gamla spiltorna.

Här finns verktyg, arbetsbord, hyllor med keramik och en stor ugn för bränningen. Mitt i lokalen står kaminen som Mark Toth installerade innan verksamheten öppnade.

När Siljan News besökte gården hösten 2024 återstod fortfarande mycket arbete. Mark hade investerat sina besparingar i studion, men visste ännu inte om människor faktiskt skulle hitta hit.

— Det blev inte bara ett hobbyrum. Jag har haft kurser, sålt på marknader och verksamheten går inte back, säger han.

Några personer med tidigare erfarenhet av keramik har också börjat hyra in sig i lokalen. För Mark är det en viktig del av det han velat skapa.

— Det är roligt att det finns människor som har erfarenhet och vill komma hit. Huvudmålet är att det ska vara ett ställe där både andra och jag själv kan njuta av skapandet.

Flytten gav plats åt konsten

Mark växte upp i USA och utbildade sig inom konst. Efter att ha träffat Jeanette under studietiden flyttade han till Sverige 1996. Därefter följde familjeliv och många år med arbeten inom bland annat industrin.

När sönerna hade flyttat hemifrån lämnade Mark och Jeanette Nacka och köpte gården i Mockfjärd. Flytten gav honom möjligheten att återvända till keramiken och försöka bygga en egen verksamhet.

Kurserna hålls ofta i mindre grupper, men Mark har även börjat få förfrågningar från större sällskap. De flesta deltagarna kommer från Dalarna och närområdet, men besökare har också rest från Stockholm. En familj från Spanien har hunnit prova på att arbeta med leran.

Försäljningen av Marks egen keramik tog mer fart efter att han deltagit på bland annat Mockfjärdsdagen och Kofestivalen.

— Det finns kunder som vill ha handgjorda produkter och som förstår att det är en kvalitetsprodukt. De är beredda att betala mer för något som någon faktiskt har tillverkat, säger han.

På ett arbetsbord står en ännu oglaserad tekanna, beställd av en kvinna som önskade sig en riktigt stor kanna. Mark hoppas att den är stor nog. Kroppen, locket, pipen och handtaget har formats var för sig innan de satts samman. Nu väntar två bränningar innan den är färdig.

Även om verksamheten kommit igång har vägen inte varit självklar. Renoveringarna på gården fortsätter och planerna är fler än timmarna på dygnet.

— Jag har inte tvivlat bara en gång. Det har varit många gånger när jag känt stress och press över allt som behöver bli klart. Vissa nätter har jag gått och lagt mig och tänkt att jag bara måste lugna ner mig.

Skylten fick trafikanter att svänga in

En av de senaste förändringarna syns redan från E16. Via kommunen har Mark fått stöd av en mentor, som tidigt konstaterade att den tidigare skylten vid gården var för liten.

För tre veckor sedan kom en betydligt större skylt på plats. Det är ännu för tidigt att avgöra den långsiktiga effekten, men den har redan fått flera förbipasserande att stanna.

En kvinna från Norge var på väg för att hälsa på en vän när hon fick syn på skylten och svängde in. En annan besökare beskrev det mer dramatiskt.

— Hon sa att de nästan fick tvärnita. De blev jätteintresserade och handlade också, säger Mark.

Att infarten till gården ligger direkt från E16 gör skyltningen extra viktig. Den som navigerar till gatuadressen hamnar inte självklart vid rätt väg in. Därför pågår nu arbete med nya grusgångar för att göra det enklare att hitta till gården även från gatuadressen.

Samtidigt fortsätter planerna på resten av gården. Mark hade börjat återställa en av ladans väggar till ett mer ursprungligt skick, men arbetet har fått vänta när verksamheten tagit mer tid.

Nästa projekt kan bli den gamla bagarstugan. Vedugnen är renoverad och ska besiktas innan de kan börja prova att elda under svalare dagar. Tanken är att till en början kunna ordna pop-up-fika och på sikt kanske låta andra hyra in sig för att baka.

Jeanette ska dessutom läsa kreativt entreprenörskap på Leksands folkhögskola och är enligt Mark drivande i idéerna kring hur hela gården kan utvecklas.

— Keramiken och studion är jättebra, men det skulle också kunna finnas bullar och fika. Om jag kommer igång med röjsågen ska man kunna sitta ute på gården och njuta av en fin sommardag.

Det finns fortfarande praktiska hinder. Bland annat saknas indraget vatten och avlopp i delar av verksamheten. Mark försöker därför tänka långsiktigt och ta en sak i taget.

Det råd han skulle ge till sig själv före satsningen är också det han fortfarande försöker följa.

— Försök att inte stressa så mycket. Om jag börjar känna att det här inte är roligt längre har jag gett upp det jag ville göra. Saker brukar ordna sig, men allt tar tid.

Någon längtan tillbaka till ett vanligt industrijobb känner han inte.

— Jag saknar inte alls känslan av att vakna och behöva gå till jobbet. Jag vill gå till ugnen. Att öppna den är alltid som julafton, särskilt efter en glasyrbränning. Ibland får man strumpor och ibland får man precis det man önskat sig, fast ännu bättre.