”Den absolut största utmaningen har varit att skapa Toast”

Jonathan Wilhelmsson är filmskaparen från Mockfjärd som har chansen att bli Oscar-nominerad med sin kortfilm om spöket Toast. Filmen som heter Spooky Encounters of the Sad Kind utspelar sig under en regnig höst i London,  men den spelades i själva verket in under några sommardagar i Göteborg.

Den följer amatörfilmaren Liz, spelad av den brittisk-isländska skådespelerskan Karen Olrich-White, som dokumenterar märkliga fenomen i sin nya lägenhet. Ganska snart upptäcker hon den skyldige, det blyga men vänliga spöket, Toast.

— Jag tycker mycket om berättelser som skiftar ton på oväntade sätt. Så därför föddes idén att göra en film om ett gulligt spöke, som börjar lättsamt och komiskt och till och med har en ganska dum titel, men som gömmer något lite mörkare och mer känslosamt, berättar Jonathan.

Filmen som Jonathan kallar lågbudget spelades in med ett litet team och en liten budget. Mycket av arbetet med filmen har Jonathan själv gjort: filmanus, regissering, fotografering samt klippning och specialeffekter. Trots att det är en lågbudget har det krävts finansiering. Något som man har fått från Film i Dalarna.

— Jag presenterade projektet för Film i Dalarna med manus, storyboard och några testklipp, och de var på. De har stöttat många av mina filmer genom åren och de har stått för största delen av filmens budget. Men jag har själv även lagt in lite pengar, berättar Jonathan.

Den största utmaningen med projektet var enligt Jonathan att med begränsade resurser försöka skapa en typ av film som oftast är reserverad för mycket större produktioner. En stor del av lösningen för honom var helt enkelt att göra så mycket som möjligt på egen hand. Hela postproduktionen, inklusive alla visuella effekter, är gjord av honom själv på sin egen laptop.

För Jonathan var det många sena kvällar och helger redan innan inspelningen, där han jobbade fram spöket Toast. En blandning av filmad docka och visuella effekter. Dessutom krävdes kreativa ”fullösningar” när pengarna inte räckte till och man behövde skapa effekter.

För Jonathan är det första gången som han har en så bärande karaktär som liksom inte finns, utan är helt skapad med praktiska och digitala effekter.

— Den absolut största utmaningen har varit att skapa Toast. Jag hade kunnat göra det mycket lättare för mig själv genom att bara låta honom vara en skådis under ett lakan, men det kändes roligare att göra något mer unikt, berättar Jonathan.

I grunden är Toast en fysisk docka som han filmade i efterhand under postproduktionen. Dockan hade ingen rörlighet egentligen förutom rotation, så allt annat hände senare med digitala effekter. Ögonen är till exempel helt animerade i efterhand, men också när han nickar eller böjer sig.

— När vi skulle skapa Liz hemsökta lägenhet i efterhand med Toast och samtidigt fullt med flygande föremål, så skulle vi i en drömvärld ha haft någon form av motion control eller en motoriserad snurrplatta, men det fick lösas med en snurrande ostbricka från Clas Ohlson istället, berättar Jonathan.

Tidigare i år visades filmen i San José i USA på den Oscarskvalificerande Cinequest Film Festival. Där vann den priset för bästa kortfilm i kategorin komedi. I och med det blir den en av kortfilmerna som kan nomineras till Oscarsgalan. Men enligt Jonathan är chanserna små då det ska väljas ut fem filmer från 200 stycken.

Filmen har också visats på Damah International Film Festival i Tokyo, där han var på plats. Samtidigt passade han på att spela in sin nästa film.

— Det är en lite kortare film och mer av ett drama, fast med fantasyinslag. Den handlar om en ung kvinna som är överväldigad av Tokyos folkmassor. Hon hittar tillflykt i ett knep hon kan använda för att få alla att försvinna, tills hon börjar inse vad hon går miste om, berättar Jonathan och fortsätter.

— Det var väldigt häftigt att spela in scener omkring Shibuya Crossing, som är det mest trafikerade övergångsstället i hela världen.