”Vi har sålt mer och mer de senaste åren”

En levande industrihistoria och en livs levande historiebok. Insjöns Väveri och Roland Jacobs är värda ett besök. Väveriet fyller 70 år i år.

Insjöns Väveri är ensamt i Dalarna om att väva daldräll. Mönstret finns på dukar, i folkdräkter och som förlåtstyg framför tarrsängar.  Mönstret är från 1600-talet och har fått lokal prägel i Insjöns Väveri.

Roland Jacobs vet. Han är ett med fabriken och alla maskiner. Han pratar sig varm om Åhldräll och Laknäsdräll när vi går runt i fabriken. Han beskriver sina maskiner med en känsla som vore de en del av hans egen kropp.  I nära nog alla dagar i veckan i 27 år har han levt med fabriken. Han är fabrikör. Visst. Men för mig en lika stor ambassadör. En museiman mitt i tiden. Värd ett kulturpris, tycker jag.

Roland Jacobs har gått i pension. Det stämmer, säger Roland. Med det menas att jag gått ner på 100 procent, säger han och skrattar. Jag kan omöjligt hålla mig härifrån.

— När familjen sover på söndagmorgon kan jag gå ner till fabriken och ta en runda bland maskinerna, säger Roland.

Har Insjöns Väveri sett sina glans dagar? Nej, än tuffar det på. Låt vara att produktionen inte är på samma höga nivå som förr. På 1990-talet jobbade 15 anställda på väveriet, i dag är fyra personer på avlöningslistan.

— Vitryssland och Baltikum, säger Roland. Det är svårt att matcha fabrikerna där. Fast Norge, vår viktigaste exportmarknad, har börjat handla av oss igen. Dom förstår att kvalité lönar sig.

Tiden har stått still på Insjöns Väveri. Maskinerna är så urstarka att de aldrig går sönder. Flera är tillverkade på 1930-talet och väver perfekt. Dom var begagnade redan när fabriken startade 1947.

När du slutar är det slut då?

— Nej. Jag räknar med att det finns entusiaster som är beredda att ta över för vi har sålt mer och mer de senaste åren. Framförallt är det yngre par som börjar hitta tillbaks till känslan för det äkta och det hemvävda, säger Roland.

När går du hem för gott?

 — Det vet jag inte. Jag tycker om att gå och skruva på maskinerna. Jag satsar på 75-årsjubileet.

Anar jag en Örebrodialekt?

 — Nej, Arboga.

Hur hamnade du i Insjön?

— Jag kom till Insjön via bordtennisen. Sen hittade jag min fru här och tog hennes efternamn.