Psykiatrin behöver, liksom övrig sjukvård, göra prioriteringar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss? Mejla till redaktionen@siljannews.se.
Efter att ha tagit del av artikeln ”Man måste vara frisk för att orka vara sjuk” – Siljan News vill Beat Axå, divisionschef psykiatri och habilitering, bidra med några reflektioner och perspektiv från vårdens sida. Hon bedömer att dessa kan vara värdefulla i det fortsatta samtalet och bidra till en fördjupad förståelse av frågan.
Debatten om psykiatrin är viktig, och patienters berättelser bidrar med perspektiv som är viktiga för vården att ta del av. Däremot kan och ska vi inte uttala oss i media om enskilda patienter, diagnoser eller individuella vårdbedömningar. Det vore både olämpligt och oförenligt med hälso- och sjukvårdens grundläggande principer.
Att leva med svår psykisk sjukdom innebär ofta ett stort och långvarigt lidande. Det kan innebära upplevelser av frustration, väntan och känslan av att inte ha fått tillräcklig hjälp. Det är erfarenheter som vården behöver lyssna på och ta på allvar.
Samtidigt är det viktigt att förstå att flera av de behandlingar som lyfts i den aktuella artikeln är avancerad, evidensbaserad specialistvård. De ges utifrån medicinska bedömningar och med stöd i forskning. Att ett svårt psykiskt lidande kvarstår trots sådan behandling innebär inte nödvändigtvis att vården varit passiv eller saknat medicinsk grund.
Psykiatrin arbetar ofta med tillstånd där behandlingen behöver pågå under lång tid och där resultaten varierar mycket mellan individer. Vid exempelvis bipolär sjukdom, svår depression, ADHD/ADD finns det inte alltid behandlingar som leder till full återhämtning. Målet blir då ofta att lindra symtom, förebygga återfall och minska risken för allvarliga konsekvenser.
Många förknippar psykiatrisk behandling främst med individuell terapi. Det är därför förståeligt att det kan väcka besvikelse när den inte erbjuds i den omfattning man önskar. Men utifrån dagens kunskapsläge har individuell terapi vid flera av dessa tillstånd ofta lägre prioritet än andra insatser, som läkemedelsbehandling, kunskapsbaserat stöd och strukturerade stödinsatser, där det vetenskapliga stödet är starkare.
Psykiatrin behöver, liksom övrig sjukvård, göra prioriteringar. Det är ett aktivt ansvarstagande för att kunna använda resurser där de gör mest nytta och samtidigt ge så många patienter om möjligt tillgång till effektiv behandling. Prioriteringar handlar därför inte om att välja bort, utan om att kunna hjälpa fler på ett rättvist och medicinskt motiverat sätt.
Det finns därför inte nödvändigtvis någon motsättning mellan att patienter beskriver stor besvikelse och att vården samtidigt har bedrivits i enlighet med gällande kunskapsläge.
Samtidigt kan organisatoriska faktorer som väntetider, bristande kontinuitet och otydliga kontaktvägar påverka både patienters trygghet och utfallet av vården negativt. Det är problem som vården behöver ta på stort allvar och som vi kommer fortsätta arbeta aktivt för att förbättra.
Text: Beat Axå divisionschef psykiatri och habilitering Region Dalarna