”Nu först mår jag bra” – hantverksbutiken i hemmet blev lösningen

När kroppen sa ifrån och arbetslivet stängde ute, blev kreativiteten en väg vidare. För Cim Enkulls i Gustafs är skapandet ett sätt att må bättre, som dessutom blir till glädje för andra. Nu har hon öppnat butik för sitt hantverk hemma i huset.

I sitt hem i Gustafs har Cim Enkulls byggt upp två rum som blivit en arbetsplats på hennes egna villkor. Ett rum är butik, ett annat en liten verkstad. Här ligger mössor i olika färger prydligt staplade på hyllor, spishanddukar hänger på krokar och kläder ligger vikta i högar. I hyllorna står egengjutna figurer i epoxi, smycken, små uppfinningar och egenbyggda lampor. Överallt syns spår av hennes kreativitet och tålamod. Hantverket som säljs är samlat av flera år av arbete.

När Siljan News är på besök har skylten till butiken just kommit.

— Men den är för stor och ska beskäras, berättar Cim som vill att allt ska vara perfekt.

Hit kan kunderna komma för att hitta presenter och prydnader. Cim skickar naturligtvis också gärna, men många vill kunna klämma och känna på varorna och därför välkomnar Cim nu till butiken.

Att få i ordning allt har tagit många veckor. Hon har arbetat långsamt och metodiskt, lagt saker på plats, organiserat, flyttat och provat sig fram. Nu är hon trött, men det har det varit värt. Här har hon skapat en plats där hon kan vara aktiv och känna att hennes tid och arbete betyder något.

— Tur att jag har gubben till hjälp, säger hon och ler lite när hon tänker tillbaka på allt arbete med att bygga upp de nya rummen.

Bakom det ordnade rummen finns en verklighet som inte syns på hyllorna: kroppen och hälsan som sätter stopp för traditionellt arbete. Händerna gör ont, mycket folk och stress klarar hon inte, och arbetslivet som Cim drömmer om finns utanför räckhåll.

— Jag vill ju vara arbetsför som alla andra. Tjäna mina egna pengar. Men det går inte, säger hon.

För Cim är skapandet ett sätt att hantera vardagen, att ge den en struktur och ett syfte. Att sortera pärlor, forma figurer eller bygga små uppfinningar och lampor blir en aktivitet där smärtan tillfälligt bleknar.

— Jag måste ha något att göra. Så är det när man har ADHD, jag kan inte bara sitta rakt upp och ner, säger hon.

— Pysslet och skapandet ger ett lugn i kroppen. Jag kan sitta framför tv:n och sortera pärlor och när jag lägger tankarna på något sådant känner jag inte längre att jag har ont.

Butiken hemma är öppen när hon orkar. En sidosysselsättning. Det är inte en butik med fasta öppettider, utan en plats som styrs av dagsformen och orken. Vid några tillfällen har hon sålt sitt hantverk på julmarknader och mässor, men det här är bättre.

— Jag klarar ju inte att stå där själv. Jag får ont och det är mycket folk. Jag får ångest. Det blir för mycket stress.

Allt hon tillverkar måste också säljas eller ges bort för att göra plats åt nya saker.

— Ofta ger jag bort till Pärlan.

Cim har erfarenhet av arbetsträning, men det har inte fungerat.

— När man arbetstränar, det är bara skit. Man hamnar på fel ställen och får göra saker man inte kan. Och så går man in i väggen.

Skapandet är det som fungerar. Genom hantverk, försäljning och kontakt med andra får hon utlopp för sin kreativitet, hittar gemenskap och behåller en vardag med mening. Det är också det hon ger som råd till andra i liknande situation.

— Har man en hobby, kanske kan man göra mer av den, säger hon.

Butiken i hemmet är en plats där drömmar får finnas, men på hennes villkor. Den styrs inte av tider, krav eller prestationer, utan av dagsform och orken. Det är en balansgång – inget får bli för stort, inget får bli för stressigt.

— Nu först mår jag bra, säger Cim.