Lomviksgården bjuder på kultur och fika

Lomviksgården är en dold pärla, väster om Flötningen på gränsen till Norge. En gammal storbondegård som är värd ett besök under sommarens utflykter.

— Under juli har vi öppet fredag till söndag, säger Veronica Westerling som tillsammans med Kus Hanna Hansson och deras familjer har passet under sommarens regnigaste helg.

— Men igår var det ändå fint väder, ler Patrik Andersson.

— Då var tonåringarna ute och fiskade 19 gäddor.

När Lomviksgården är öppen så går det att både uppleva den gamla gården liksom att ta sig en fika i den unika miljön.

Något som idreborna Maria och Wollert Söderqvist passar på att göra.

— Det här är första gången jag är här och det är jätteintressant, säger Wollert, vars släktband leder till just Lomviksgården.

Ute på gårdsplanen springer Kus Hannas hönor och i en av hagarna har hon sina tre stora hästar, två Ardener och en Irish Cob, medan Veronicas häst fick stanna hemma i Brunnsberg.

— Jag och Mälker var med på turen i vintras, berättar Hanna och klappar den väldigt stora hästen

Turen, det är den traditionella forbonderesan till marknaden på Rörös marknad med hästar och slädar.

— När de inleddes 1999 passerade vi Lomviksgården, precis som forkörarna tidigare gjorde. Sedan blev det så att vi fick köpa gården, berättar Hanna.

Marken runt Lomviken odlades upp 1779 och Lomviksgården började byggas 1805.

Idag är det Dalarna Femund Forkörarförening som äger och driver gården och det syns vid en vandring runt gården. Stall och loge är renoverade och under forbondeturen fylls stallen av deltagarnas hästar. På logen står en växande samling slädar och annan hästdragen utrustning.

— Det är vår ordförande Sigurd Svendsen som samlar ihop alla grejor. Han åker överallt, främst i Norge och köper allt som han tror kan komma till användning, skrattar Hanna, medan hon fångar in en av hönorna.

— Det är riktigt mysigt med hönorna som ger gården liv, säger Veronica.

— Äggen blir bruna och gulorna verkligen väldigt gula.

Under sommaren delar ett antal medlemmar uppdraget att finnas på plats och under helgerna också ha öppet för besökare med ett enkelt café.

— Meningen är att hönorna och tupparna ska finnas här under sommaren liksom hästar. Sedan har vi en förhoppning att få hit några kor, berättar Hanna.

Om några veckor ska också Dalarna Femund Forkörarförening få ta emot Älvdalens kulturpris. Det är för både föreningen egen insatser med forbondefärderna men också för det kulturarbete de gör med att vårda Lomviksgården.

— Kommunalrådet Peter Egardt har aldrig varit här, men jag stack åt honom en folder så han kan läsa på innan besöket, ler Veronica, som jobbar i kommunens kontaktcenter och där unika Lomviksgården är något hon gärna delar kunskap om.

Lomviksgården har anor från 1779 då Salmon Olsson och Lars Olsson kom till området för att bryta mark och under åren byggdes gården ut. Som den står nu byggdes den åren 1867-1868 av en yngre Salmon, ”Gammel-Salmon”.

Skulder gjorde att handelsman M Engzelius i Röros tog över gården 1889, men Gammel Salmon blev kvar med ett arrendekontrakt.

Ägandet övergick sedan till Stora Kopparberg 1897.

1954 flyttade de sista ättlingarna från Lomviken och efter några år som ödegård kom gården att arrenderas av Oscar Gardsiö fram till 1972.

1978 skänktes gården till Älvdalen kommun och 1991 förklarades gården som byggnadsminne och blev K-märkt.

2008 fick Dalarna Femund Forkörarförening arrendera gården och 2014 också köpa gården av Älvdalens kommun. Gården får dock inte säljas vidare utan ska återgå till kommunen om föreningen inte vill driva den vidare.