Tuffa tider för Järna-Elvis – ”Nu börjar det verkligen krypa i hela kroppen”
Revymakare och aktör, musikant, bygdespelsskådis och Elvis-imitatör i lokal tappning. Året som gått har verkligen inburit stora förändringar för Hasse Ström och hans alter ego, Järna-Elvis.
— Det sista vi gjorde var nog en cafékväll för Ingmarsspelen i Nås orderhus i början av mars. Det var jättemycket folk och väldigt trevligt. Därefter tvärdog allt, säger Hasse Ström då vi tillsammans med hans fru Anneli träffas över en fika i deras hem på Myrbacka i Järna.
Trots att Hasse numera hunnit fylla 71 år är det långt ifrån ett lugnt och stilla pensionärsliv framför ”Fråga Doktorn” på tv:n som präglar hans liv.
Han är den stora drivkraften kring Järnarevyn, spelar Hök-Mats i Ingmarsspelen i Nås. Ofta framträder han också i skepnaden av Järna-Elvis, en tvillingsjäl till den store från Memphis, men som språkligt aldrig tog sig ur Järnamålet.
Tillsammans med kusinen Putte Ström som ackompanjatör har Järna-Elvis – med hjälp av Puttes underfundiga direktöversättningar av Elvis stora hits – hunnit skaffa sig en hängiven skara av fans i bygden med omnejd.
— Jag minns när vi skulle underhålla ett stort gäng med motorcyklister från Stockholm som hyrt in sig vid Snöå bruk. När Järna-Elvis drog igång så satt dom bara och gapade och begrep absolut ingenting av det vi sjöng på Järnamål.
I översättningen av ”Kiss me quick” blir en av stroferna på Järnamål ”Pôkk´ä på, pôkk´ä på”, något som publiken verkligen gick igång utan att ha en aning om vad det betydde.
— Innan vi var färdiga hade vi tvingats köra låten fyra gånger, och varje gång med lika våldsam allsång i strofen där Stockholmarna skrålade ”pikke pa, pikke pa”! Sedan dess har vi blivit bokade varje år då de återkommit till Snöån, berättar Hasse.
Hasse berättar också ett minne från då Järna-Elvis höll på att skrämma slag på ett ungt par i Häradsbygden.
— Det var höst och mörkt ute och vi hade fått låna en stuga några hundra meter från scenen som loge. När det var dags att spela gick jag mot scenen i mörkret över en åker i mina vita trikåer. Samtidigt kom också det unga paret gående i mörkret. Då de fick se den vita gestalten skrek de rakt ut och började springa. Då försökte jag lindra deras skräck och ropade: ”Ta det lugnt! Det är bara Elvis!” Tror nog tyvärr att det bara gjorde dem ännu mer skräckslagna, säger Hasse och skrattar åt minnet.
När Järna-Elvis återkommer till scenerna har han ingen aning om. Inte heller när ridån kan gå upp för en ny Järnarevy.
— Vi brukar ha revyn i mitten av november och jag hoppas verkligen att det lättar tills i höst. I början kunde jag känna att det var lite skönt att bara ta det lugnt men nu börjar det verkligen att krypa i kroppen. Jag tänker hela tiden på idéer till revynummer som jag ser till att skriva ner så att de inte faller i glömska, säger Hasse som också har sitt eget sätt att hålla liv i Järna-Elvis så att han inte blir bortglömd i bygden.
— Jag tar ofta på mig trikåerna då jag åker och handlar eller pysslar med något vardagligt ute på gården. Då ser alla att Järna-Elvis lever och har hälsan och då tror jag att dom tänker; ”Hoppas att pandemin snart är över så att vi får höra honom sjunga igen”.
