Hängbron i Järna fyller 100 år – och har aldrig mått bättre

En fyraåring på trehjuling, rymmande grisar och ett kärleksmöte vid älvkanten. Hängbron i Järna har varit med om det mesta under sina hundra år – och nu firas jubilaren med parad, tårta och jakt på fler historier.

Den 10 augusti är det exakt 100 år sedan hängbron mellan Snöborg och Kvarnåker byggdes. Syftet var att skapa ett band mellan de två byarna för att underlätta transport av järn och smide över älven. Dessutom gjorde bron stor skillnad för de bönder som bodde på ena sidan älven och brukade mark på den andra. Men bron byggdes också med barnen i åtanke – för att alla skulle kunna ta sig till skolan på ett säkert sätt.

— Det här var väl ett optimalt ställe, här är ju älven väldigt smal, säger Annika Anderses från vägföreningen som äger bron.

Bygget ersatte både flotte och eka, som tidigare använts för att ta sig över älven, med en vacker, dalaröd hängbro i trä. Vid invigningen klippte landshövdingen bandet, och sedan dess har bron burit mängder med varor, fordon och människor från ena sidan till den andra. Men till skillnad från hängbron i Lima, som man nyligen beslutat att riva, är bron i Dala-Järna i gott skick. Anledningen? En drivande förening.

— Det är många bybor som varit duktiga och hjälpt till, säger sekreteraren Madeleine Isaksson i Snöborg/Kvarnåkers samfällighetsförening.

Bron är byggd i kärnvirke och har fortsatt att renoveras med virke av god kvalitet. Eftersom det aldrig har rått något tvivel om vem som bär ansvaret för bron, har renoveringar kunnat genomföras löpande. Men även eldsjälarna har varit avgörande.

— För vår del har det varit ett tydligt ägarskap från början, säger Annika Anderses.

Varför är bron viktig än idag?

— Jag har ju nära anhöriga här och bor på andra sidan. Så både logistiskt och emotionellt – den ligger mig varmt om hjärtat. Sedan bron i sig – den är fantastisk. Den är så vacker, säger Madeleine.

Bron är populär bland turister och har till och med medverkat i filmen Gränsen. Men den bär också på många minnen – som de tiotal grisar som rymde från Snöborg till Kvarnåker, till exempel. Eller den där gången då en liten fyraåring tog sin trehjuling och cyklade rakt över – trots att vägbanan inte var färdigrenoverad. Och så var det ungdomarna som våghalsigt kastade sig ner i älvravinen – och undvek de stora stenarna med minsta möjliga marginal.

— Så var det farbrorn som satte på dubbelhjul på traktorn. Han fastnade, stackarn, berättar Maud.

Det ryktas även om att själva brobygget ledde till en kärlekshistoria, när en av stenhuggarna förälskade sig i en kvinna från Kvarnåker – och blev kvar. Dessa och fler historier om brons liv hoppas föreningen kunna samla i en fotobok. Därför efterlyser de nu personliga berättelser och anekdoter som kan spegla hängbrons liv i byarna.

För att uppmärksamma den nyblivna hundraåringen hålls ett jubileum i början av juni. Även denna gång är landshövdingen på plats för att klippa bandet – liksom lokala idrottsstjärnor och teatergrupper.

I en trädgård alldeles intill bron inleds firandet med gammaldags lekar och (förhoppningsvis) utklädda besökare. Därefter går en parad över bron med häst och vagn till Kämpudden, där det bjuds på kaffe och tårta. Nu hoppas Maud, Annika och Madeleine att många vill komma och fira hundraåringen.

— Det märks att bron ligger varmt om hjärtat på många, avslutar Annika Anderses.