Tjugonde sommaren inne i kylan

Sommaren 1996 gjorde Patrick Ljunggren sitt första år som ledare på hockeyskolan i Leksand. Nu gör han sin tjugonde sommar inne i kylan.

— Vi trivs jättebra här och det blir ju lite av en semester även om jag får jobba, men det tycker jag bara är fantastiskt kul, säger Patrick när vi träffar honom under en ledig stund i det annars fullspäckade schemat.

Många i byn har säkert sett Patrick under somrarna utan att egentligen veta vem han är.

— Ursprungligen kommer jag från Tärnsjö mellan Gävle och Sala, men leksing har jag varit sedan 70-talet så jag har fått uppleva även de framgångsrika åren. Jag åkte en gång i veckan från Sala till Leksand för att kolla på hockey, så visst har man varit ett fan.

Patrick har deltagit på hockeyskolan som spelare i sin ungdom, men i 25-årsåldern kände han att spelarkarriären inte skulle bli särskilt lyckosam. Istället valde han att inleda en ny karriär som tränare.

— Jag började plugga i Umeå och kände att jag måste skaffa ett sommarjobb och bestämde mig för att skicka ett brev till Dan Söderström som var rektor för hockeyskolan just då och fråga om jag fick vara med som ledare. Jag hade ingen erfarenhet eller utbildning som tränare så jag fick vara hjälptränare. När veckan var slut kändes det bra och jag sa till ”Danne” att om det blir något avhopp på ledarfronten kan jag ta en egen grupp, berättar Ljunggren.

Faktum är att det blev ett avhopp vilket betydde att Patrick fick chansen att leda en grupp på egen hand och med undantag för somrarna 2007 och 2008 har delar av somrarna spenderats i Leksand.

Hur kommer det sig att du återvänt till Leksand under alla dessa år?

— Det är väl just att man får träffa många olika människor plus att man ser glädjen i ögonen på barnen. De brinner verkligen för det här och då blir man själv ännu mer peppad till att göra bra träningar åt dem.

Familjen har heller inga problem med att åka till Leksand varje sommar. Sonen Olle gör sitt sista år som spelare på hockeyskolan men han har redan nu aviserat att han skulle vilja jobba som ledare när han nu blir för gammal för att delta. Dottern Saga är även hon verksam inom hockeyskolan och jobbar i kiosken.

Du har aldrig funderat på att bli rektor med tanke på den rutin och erfarenhet du har från hockeyskolan?

— Jag har faktiskt fått frågan för några år sedan och var väldigt nära att flytta hit med familjen. Saga var dock skeptiskt till det. Jag försökte verkligen lirka och jag vet ju att hon trivs här. Till slut fick jag svaret att ” Ja, jag trivs där några veckor på sommaren, men de har ju inte ens H&M där, det kommer inte funka!”.

Istället har familjen Ljunggren haft sin bas i Umeå där Patrick sedan elva år tillbaka är ansvarig för Vännäs HC:s ishockeygymnasium. Han coachar klubbens J18-lag som i våras sensationellt tog sig till en åttondelsfinal i SM-slutspelet där Brynäs IF blev för svåra. Framgångarna gav eko och Patrick fick Lars Lövbom Trophy, priset som bäste tränare, i hockeymagasinet.se.

Under dessa 20 år antar man att det finns vissa spelare, kollegor och händelser som etsat sig fast på näthinnan hos 47-åringen. Spelare som Filip Forsberg, Robin Johansson (Mora IK), Adrian Kempe (LA Kings) och bröderna Henrik (klubblös) och Philip Samuelsson (Carolina Hurricanes).

— Filip Forsberg hade jag flera år och man såg direkt att var något extra med den killen redan då.

Hur då?

— Han stack ut och hade drivet att hela tiden göra mål och var aldrig nöjd om han inte fick göra mål. Sen har ju han tränat stenhårt för att komma dit han är idag. Det är nog just drivet man märker det på.

En rolig händelse från en sommar för några år sen handlar om de nyss nämnda Samuelsson-bröderna och deras pappa Ulf.

— Uffes grabbar har ju hela tiden velat spela lika tufft som farsan, haha. Uffe hyrde tid i ishallen på mornarna och körde extra med sina barn. De juniorer som var med som ledare frågade om de fick vara med och träna, vilket de fick. Då ändrade Uffe upplägget och man körde stenhård skridskoåkning i en timme istället. Nästa dag var inte juniorkillarna speciellt sugna på att vara med och då blev det lite roligare träning för Uffes barn igen, haha!

Både ishockeyn och ledarskapet kring sporten har förändrats mycket under Patricks tid på hockeyskolan. Han själv har dock alltid haft samma stil, vilket kanske förklarar varför hans grupper varit skonade från allvarligare händelser som skador eller bråk.

— Min inställning har hela tiden varit vad jag kan göra för ungdomarna istället för vad de kan göra för mig. Det kan låta klyschigt men man måste få göra sina misstag och ha ett förlåtande klimat.

Patrick nämner ofta hur väl omhändertagna familjen alltid blivit av organisationen runt om hockeyskolan och frågan alla ställer sig nu är om det blir ett 21:a år?

— Vi får ju så se vad rektorerna säger om de tycker att de kan ha någon användning av mig. Jag gillar Leksand och skulle gärna flytta hit kan jag säga. Ni är bortskämda med en otroligt fin natur och det här lugnet man känner. Leksand känns rätt för mig och det skulle vara kul om man hamnade här till slut, avslutar Patrick Ljunggren.