”Man måste tillåta spelarna att göra fel”
Markus Åkerblom är tillbaka i byn han hade som hem i tio raka säsonger under 90-talet. Då som spelare med målet att vinna SM-guld, nu som tränare där han ska lotsa LIF fram på den resa man står inför. En resa många hoppas har slutdestination SHL.
— Det vi kan vara helt överens om är att det inte kommer vara någon spikrak autobahn hela vägen fram. Vi vet hur vägen ser ut eftersom det sista vi behöver göra är att vinna fyra matcher mot ett SHL-lag. Då måste vi redan i början på augusti bygga en strategi som hela tiden löper vidare och som måste stämmas av under hela vägen, säger Åkerblom och fortsätter.
— Om vi jämför den här resan med en stig uppför ett berg kommer vi hamna i situationer där både spelare och ledare ibland går vilse. Då lär man backa bandet och hitta tillbaka till stigen igen. Det kommer säkert hända flera gånger under hösten eftersom vi ska försöka göra saker lite annorlunda. Det kommer vara guppigt och vissa gånger jäkligt jobbigt, men har vi klart för oss hur vägen dit ska genomföras kommer allt bli mycket enklare.
Var det ett svårt beslut att tacka ja till uppdraget som tränare för LIF?
— Det är ju en process som börjar med att någon tar den första kontakten och kollar om det finns ett intresse. Och jag har hela tiden haft ett intresse av att komma tillbaka till Leksand. Jag har varit på gång till Leksand några gånger tidigare men inte riktigt tyckt att det känns rätt. Men nu när jag var ner och hälsade på mötte jag en förening som var väldigt ödmjuk och som visste vad man ville. Den utstakade vägen delar mina värderingar och mitt sätt att jobba på. När vi väl kommit så långt var beslutet inte alls särskilt svårt att ta.
Som spelare var Markus en poängstark forward, men hur är han som tränare?
— Jag hoppas och vill vara en engagerad tränare som är noggrann i mitt arbete men som också sprider ett lugn och en trygghet blandat med en iver och entusiasm om att vilja vara med. Jag försöker att få många människor att vara delaktiga och vill gärna delegera ut beslutsfattande för jag tycker om när människor är delaktiga och känner sig viktiga och betydelsefulla.
Vilken typ av hockey förespråkar du?
— Jag vill spela en fartfylld hockey med hög intensitet. En hockey där vi har mer puck inom laget än vad vi behöver jaga den. Jag vill att spelarna ska känna sig fria att vara kreativa och inte låsa in de i ett fack där man inte tillåts prova saker. I sin iver att utvecklas och vilja bli bättre måste man tillåta spelarna att göra fel. Sammanfattat en aggressiv hockey med stort puckinnehav.
Jag ber Markus att sätta tre ord som beskriver Leksands IF från när han själv spelade, när han varit utanför föreningen helt och vilka tre ord han vill att man ska förknippa med LIF den dagen han tackar för sig. Engagemang, gemenskap och kultur är de ord han väljer för tiden när han själv var aktiv. De tre ord han beskriver LIF med från tiden han stått utanför är inte lika charmiga.
— Vilse, otydlig och inkonsekvent. När man stått utanför har det alltid varit något nytt. Det har varit nya ordföranden och nya vd:ar och alltid har det varit någon ny person som blivit intervjuad. Stor omsättning på spelare vilket gjort att det blivit svårt att ta åt sig laget för igenkänningsfaktorn blivit för låg. Det har varit finnar, norrmän, danskar, ungrare, folk har kommit från kors och tvärs. Allt har varit väldigt otydligt.
Vilka tre ord vill du ska förknippas med Leksands IF när du är klar här?
— Jag vill nog att man ska kunna säga att jäklar vilken gemenskap det var, vilket driv det var på verksamheten och vilken passion vi gjorde allt med. Egentligen hoppas jag inte att det kommer finnas något man kan sätta fingret på. När min tid här är slut vill jag att man ska känna att fan va kul det här var. Då har jag lyckats.
Den trupp du förfogar över just nu, vilken uppsida ser du kring den?
— Jag gillar att 16 killar i laget har gått hockeygymnasiet här i byn. På något sätt kan man säga att alla dessa är egna produkter och varje gång de tar på sig Leksandströjan betyder det lite mer än om man aldrig haft någon tillhörighet till klubben tidigare. Att bygga ett lag med spelare som har anknytning till, och stort hjärta för Leksand har varit viktigt för oss.
Hur viktigt är det med klubbhjärta nu när spelare byter klubbar oftare än vad man gjorde när du var aktiv?
— Jag tror att det är mycket, mycket viktigare än vad många tror. Sen kan det också, som vi sett bevis på, vara en stor börda också, att man känner ett sådant stort ansvar för en bygd och en förening.
I min krönika för några veckor sedan tog jag på mig Markus arbetsuppgifter och formerade min egen laguppställning utifrån den trupp som fanns. Nu har David Åslin, Alex Friesen och Calle Själin tillkommit så jag fick ändra lite.
Backpar
- Olle Alsing- Fredrik Lindgren
- Mattias Nilsson- Daniel Bertov
- Patrik Norén- Calle Själin
- Sebastian Björnstad- Juniorback
Forwards
- Fredrik Forsberg- Alex Friesen- Mattias Ritola
- David Åslin- Jesper Ollas- Johan Porsberger
- Oskar Lang- Isac Skedung- Martin Karlsson
- William Wikman- Martin Grönberg- Anton Karlsson
- Tobias Forsberg, Jon Knuts
Jag lovade att jag skulle ta med mig min uppställning för att kolla med Åkerblom hur pass bra jag var med. Innan vi avslutar vårt samtal visar jag mina kedjor och backpar.
— Du är förvånansvärt bra med tycker jag. Vi har ganska lika tankar överallt. Sen kanske det skiljer på någon spelare här och där, men överlag tycker jag du har gjort ett bra jobb!, avslutar Markus Åkerblom.