Hon ger liv åt betongen: ”Jag har alltid gillat att vara kreativ”

Tomtar, troll och ugglor. Men kanske framför allt rävar.

Emelie Tornemalm från Smedjebacken är av sorten som gillar att skapa något elegant med händerna och upptäckte att betong var det välsignade materialet.

Nu skapar hon fler livsliknande väsen varje år än hon kan räkna.

För tio år sen flyttade Emelie Tornemalm in i huset där hon bor i dag. I Kolviken strax norr om Smedjebacken. Då var det läge att få utlopp för det stora trädgårdsintresse hon hade.

En av de första sakerna hon ville göra var en slags klassiker. Hon skulle gjuta ett rabarberblad i betong.

— Det är många som gör ett sånt till sin trädgård, men jag lyckades inget bra. Då gav jag mig in i Facebook-världen, för jag tänkte att det måste finnas åtminstone någon betonggrupp, berättar Emelie.

Och nog fanns det. I själva verket fanns det hur mycket som helst att hitta och Emelie lät sig slukas upp av alla nya intryck.

— Så jag köpte min första betongform och sen var jag fast.

Den första formen var en groda som satt på ett klot berättar Emelie, men den var inte ensam länge. Nya former kom till i snabb takt, även om figurerna hon gjorde länge saknade färg.

— Det dröjde många år innan jag började måla dem. Först gjorde jag dem bara av rå betong för eget bruk.

Varför blev du så inne på det här?

— Jag har alltid gillat att vara kreativ och har haft svårt att sitta still.

Så det blev bara mer och mer?

— Ja det blev ju så. Jag började lägga ut bilder på sociala medier. Kompisar började fråga om jag hade något åt dem och sen eskalerade det bara.

Strax före jul har Emelie skyltar mycket på sin Facebook-sida med det stadiga namnet ”Betong-Emelie”. Säsongsenligt har det varit en del tomtar och troll. Hon har sålt slut på allt på julmarknaden.

Är tomtar och troll din grej?

— Nej, min absoluta favorit är djur. Men nu är det ju säsong för tomtar och troll. Men det är något speciellt med djur, att bra ha betong och ändå få det att se levande ut, att få till det så att figuren inte bara ser platt ut.

Har du något särskilt djur som du gillar extra mycket att göra?

— Ja, faktiskt. Jag gillar rävar. Det är fina djur. Det är något särskilt med uttrycket och just den formen jag har för rävar är ganska stor. Då blir det nästintill naturligt storlek, så då blir det lite roligt att göra.

Men även om Emelie pysslat med sina betongfigurer och gjord många på beställning genom åren så har det aldrig varit aktuellt att starta eget. Det har förblivit det man skulle kunna kalla en hyfsat intensiv hobby, vid sidan av jobbet med yttre fastighetsskötsel på Bärkehus.

Hon har funderat på det, men kommit fram till att det krävs ett rejält format för att få det att gå ihop.

— Då skulle jag behöva 20 formar per grej. När jag gjuter ett djur till exempel, så ska den först gjutas, det vill säga brinna i formen, i två dygn. Sen när den tas ut måste den torka i ett par veckor innan jag kan måla alstret.

Då skulle du alltså behöva en fabrik?

— Ja, gud ja. Så där vet jag ju inte hur man skulle gå till väga. Det känns som någonting större.

Men kommunen håller ju på att köpa upp mark för industriändamål. Vad tror du om det?

— Ja, man vet aldrig.

Namnet Emelies betongverkstad låter ju i alla fall redan som en fabrik. Hur kom du på det?

— Ja, jag tycker väl att jag har en liten verkstad hemma, ha ha. Men jag vet inte. Namnet är väl taget lite ur luften bara och sen har det hängt kvar liksom.