”Jag gör det för henne egentligen”

I källaren hos Shpend Iseni trängs små plantor som han omsorgsfullt drivit fram. Förra året gav hans nyfunna odlingsintresse lite för många plantor att ta hand om så han lät de hitta nya ägare och pengarna han fick in skänkte han till Barncancerfonden och till den nya skateparken. I år var inte tanken att plantera så mycket men så blev det, och nu väljer han återigen att sälja en del och skänka alla pengar som kommer in till välgörenhet efter att en nära vän blivit sjuk.

— Just det här året är det för att en vän fick cancer, så tanken i år var egentligen inte att göra i så stor skala utan mest till mig själv. Men hon fick cancer, världens snällaste människa, så då tänkte jag att jag gör det för henne egentligen, säger Shpend märkbart rörd.

Det är som sagt andra året som hans gröna fingrar fått skott, frön och lökar att trivas längst ner i huset bland lysrören. Det lite oväntade odlingsintresset tillsammans med nyfikenhet och vetgirighet har gjort att borden nästan svämmar över att växter som vill upp. Förra året när platsen inte räckte till slängde han ut en liten annons på Facebook om försäljning som fick stor respons och samlade in 2000 kronor till Barncancerfonden och lika mycket till bygget av skateparken. När han insåg även i år att källaren blev för trång vände han sig återigen till allmänheten och intresset för att köpa en planta för välgörenhet har varit stort.

— Just nu är det nästan uppe i 11 000 kronor, det märks att folk köper lite extra, säger Shpend med ett stort leende och berättar att även om det är ett fast pris på växterna så är det många som skänkt lite extra.

Några av de plantor som sålt bäst är vinrankor. De spröda ljusgröna skotten som tittar fram på sticklingen som han planterat kommer från Barbro Levins handelsträdgård. Under åren har hon blivit hans mentor och det är med stor värme som han pratar om sin nyfunna trädgårdsvän.

— Det var väl egentligen för två år sedan som det började så här amatörmässigt. Då var jag upp till Barbro och den entusiasmen och glädjen som hon hade väckte upp något i mig och då blev det så att jag ville hålla på ute i trädgården. Och då gjorde jag allt som hon sa att man inte skulle göra, för mycket av allting och skrev inte ner någonting, skrattar Shpend och berättar att det blev pannkaka med för mycket av allt i trädgården.

Men det är ju som sagt av de misstag man gör som man lär sig saker. Så efter det har han försökt att bli lite mer organiserad – även om det fortfarande är svårt att hålla nere på mängden.

— Gissningsvis har jag nog mellan 500 och 600 krukor i år. Alla Dahliorna som jag fick av Barbro förra året som jag hade i trädgården, det var väl 10 stycken, fick jag ut ungefär 130 nya knölar på i år. Det blev brutalt stora knölar och jag lyckades förvara de så bra över vintern, och nästan alla klarade sig. Nu är det bara sex kvar, konstaterar han och visar mig de resterande krukorna.

Att odlingen här nere i källaren håller honom sysselsatt är ingen underdrift och under åren har han lärt sig enormt mycket genom att läsa på och att vara nyfiken.

— Det är många gånger jag har åkt upp till Barbro bara för att fråga henne om allt. Alla vinrankorna kommer från henne och just den här sorten vet varken hon eller jag vad det är för sort, så den döpte jag till Levinsdruva.

Att Shpend skulle bli en odlingsfantast var inte helt självklart och om intresset kommer att hålla i sig vet han inte alls. Han är faktiskt ganska förvånad själv.

— Ja, det är jag faktiskt, det trodde jag inte. Mamma tvingade ju ut mig att klippa gräset och buskar när jag var liten, så mycket har jag ju med mig från den tiden som jag då inte tyckte var kul men som jag har nytta av idag, konstaterar Shpend.