”Det är roligt att levandegöra den här platsen”
I sommar är det premiär för en dramatiserad byvandring i Dådran. Genom den väcks byns historia till liv och publiken får möta både intressanta personer och få en inblick i hur livet tedde sig när bruket var levande.
— Det började med tre bruksherrar som grundade bruket och man får följa brukets historia med glimtar ända från starten i början av 1800 – talet till slutet en bit in på 1900 – talet. Man kommer att få möta en gammal smed, en skolklass, prästen i kyrkan och herrskapsfolk så det blir en salig blandning. Vi kommer också att ha ett buförsfölje med kor på väg upp mot fäboden och där är jag själv med och är fäbodkulla på ett litet hörn, säger författaren Victoria Törnqvist som skrivit manus.
Det är Envikens Kultur och Teater (EKOT) som ligger bakom den här byvandringen som alltså är nyskriven och arrangeras för första gången den 30 juni och 1 juli. Victoria som skrivit manus har författat flertalet böcker om fäbodlivet i Dalarna och har tillbringat många somrar på Prästbodarna vilket gör att hon samlat på sig kunskap om hur livet tedde sig kring Dådran förr i tiden.
— Jag har ju själv varit fäbodkulla på Prästbodarna så Dådran och skogarna ligger mig nära och genom att jag skrivit en dokumentation om Prästbodarna så hade jag lite material redan. Dådran är en fantastiskt fin plats med vacker bruksmiljö som kanske inte är så jättekänd för många, så det är roligt att levandegöra den här platsen som fler kan få uppleva.
1915 avstannade bruket helt, cirka hundra år efter att de tre bruksherrarna valde platsen för att bygga en masugn och en stångjärnshammare. Under åren som bruket var aktivt lämnade tusentals kilo spik Dådran och i dag finns den gamla spiksmedjan bevarad som ett byggnadsminne och under de senare åren har smeden Samuel Jansson från Enviken som även är med i den dramatiserade vandringen drivit smedjan vidare.
— Det var ju även annat än smide och stångjärn som tillverkades och fraktades därifrån. Det har funnits jättestora kolhus och det fanns många kolmilor i skogarna runt omkring. Vid Prästbodarna bodde det bofasta kolare så där finns det olika lämningar men det kan man behöva ett vant öga för att se.
En annan sak som är lite unik för Dådran är att Dalarnas bäst bevarade kägelbanan finns här intill Bruksherrgården i byn. Här finns också en liten kulturstig som nyfiken kan följa för att lära sig mer om byns historia vilket man även kan göra under den här dramatiserade vandringen.
— Det hoppas jag! Allt i spelet bygger på historisk fakta så man får förhoppningsvis lära sig lite nytt om man inte är expert på byns historia redan. Sedan finns det med lite anekdoter som jag har lyckats leta fram som folk kanske inte har koll på.
Nästa vecka blir det intensiva repetitioner innan det är dags för premiären och Victoria påpekar att man behöver boka biljett för att se den här föreställningen som vänder sig till ung som gammal. Om det här är början på en ny sommartradition är för tidigt att säga.
— Det får vi väl se men den förhoppningen finns såklart, det beror på publikanslutning och intresse. Men jag tror att Dådranborna tycker att det är roligt att det händer något, det är några som är väldigt engagerade och ska delta och fixa fika under spelen, så jag tror inte det är någon som är negativ, avslutar Victoria.