Sturfajtn har huggit julgran i fyra decennier

Under 40 år har Sturfajtns besättning dragit in pengar till klubben genom att först hugga och sedan sälja julgranar. I helgen var det dags igen. Närmare 200 grannar har huggits ner som är till försäljning inför den stora högtiden.

— Ja, det här är 40:e året som vi är ute och hugger julgranar, det är helt fantastiskt. Vi började 1981 då vi fick ta över efter Lions och sedan har vi varit ute varje år, berättar Sturfajtns mångåriga styrman Hans Lans.

Hans var med redan från starten i början av 1980-talet och kommer genom snabb huvudräkning fram till hur många granar som fällts av Sturfajtns roddare.

— I snitt kanske vi hugger 250 granar per år och då blir det 10 000 på de här 40 åren.

Granhuggningen började för att få in pengar att betala kyrkbåten Sturfajtn 2. Nu är klubben som kämpar med sporten som under många år bokstavligen rott i motvind, då deltagarantalet sjunker, inne på båten Sturfajtn 3.

Vi ska i rättvisans namn säga att kyrkbåtsrodden ökade i intresse 2019, då fler båtar var med och tävlade i Siljansrodden än det varit de senaste åren.

Men detta coronaår ställdes Siljansrodden in helt och frågan är vad det betyder inför kommande säsong.

Sturfajtns roddare kämpar dock på som vanligt och som ett led i det hela är försäljningen av julgranar.

— Förutom lite sponsorer, så är Orsakajt’n vår största inkomstkälla. I år blev det ju ingen Kajt’n, så då är det klart att de pengar vi får in från julgranarna betyder extra mycket.

Det är Orsa Besparingsskog som låter medlemmarna i Sturfajtn ta granar helt kostnadsfritt.

— Men vi har även fått hugga på privata aktörers mark, säger Lans tacksamt till de som varit med och bidragit till roddklubbens inkomst.

Som mest ett år har det blivit cirka 300 granar som Sturfajtn haft till försäljning.

— Vi nådde väl botten för 3-4 år sedan med runt 150. Då hade det kommit odlade danska granar som såldes på några ställen i Mora.

— Men de danska granarna var inte så roliga. De doftade inte så gott och när de väl började barra så rasade allt av. Sedan var de hårt besprutade och jag vet en gång när vi själva sålde ett 50-tal danska granar. Då kom det en som köpt av oss och berättade att hon fått utslag, hon blev röd som en tomat i ansiktet och det var på grund av granen.

Därefter menar Lans att den vanliga svenska granen fått ett uppsving.

— Det är väl ett miljötänk då vår granförsäljning börjar stiga igen.

Under söndagen var det ett 20-tal glada roddare som tog sig ut i skogen.

— Vi har aldrig varit fler än 20 som varit ute och huggit gran. Det gick jäkligt bra och vädret var med oss i år, konstaterar Hans glatt.

— Det här är nog första gången på fem år som vi inte behöver gå i djupsnö. När det är mycket snö, så är det också svårt att hitta fina granar.

Förra året var Sturfajtngänget ut på nästan exakt samma datum (9/11 i fjol, mot 8/11 nu) och då var det mycket snö.

— Vi har flyttat fram till att hugga granarna allt tidigare. Det är som sagt inte så lätt om det kommit mycket snö och heller inte så roligt om det är väldigt kallt.

— För många år sedan var det minus 20 grader då vi var ut och det blev en grön sträng av barr innan vi fått granen till släpvagnen, berättar Hans som en anekdot.

Granhuggningen har som synes blivit en lång tradition för Sturfajtns roddare.

— Och de senaste åren har vi samlats vid Bror Nilssons stuga i Vassjön och haft årsmöte där. Nu åt vi jättegod pytt i panna tillsammans efter granhuggningen och så hade vi vårt årsmöte, det var jättetrevligt.

Söndagens skörd blev 187 granar.

— Och det är fantastiskt fina granar, poängterar Hans.

Men Sturfajtngänget är inte färdiga än.

— Vi ska ut en vända till så att vi får ihop runt 250 granar totalt.

Granar som till en början finns att köpa hemma hos Hans och snart även på Circle K.

— Det här är en trevlig tradition vi har och för mig personligen så lyfter den här aktiviteten vi gör hela november, påpekar styrman Lans.