”Det brukar vara ett satväder”

I dag, tisdag, klockan 10.00, drar Malin Sundin Grindal och hennes åtta hundar iväg på sin Polardistans. 16 timmar senare hoppas hon vara först i mål med sitt ekipage.

— Jag kommer att starta snabbt. Det är inte någon fördel att spåra för de andra, men jag vill inte att ha sällskap, då är det bättre att vara först och köra så fort i början att man får en lucka, säger Malin om sin taktik.

Särna är platsen för VM i Polardistans. Orsabon Jessica Häggqvist var nyligen till Hamar och kom hem med fyra VM-medaljer, varav två guld från det mästerskapet.

— Det var VM för kortare distanser, med de här hundarna så är det långdistans som gäller.

Malin tillhör en av favoriterna i åttaspann, men något VM-guld blir det inte, oavsett om hon vinner.

— Det är bara klassen med den längsta distansen, 30 mil, som har VM-status, berättar Malin.

Men den kända Orsabonden bryr sig inte så mycket om det är VM-status eller ej.

— Jag är med i distansen som är mellan 16-18 mil. Det är en Polardistans och bara ha kört den, det är bra, tycker vi som själva är med.

Totalt är det över 90 olika draghundsekipage från 14 olika länder med i Särna. Det är många klasser och de har olika dagar de kör. Tävlingen startade under måndagen.

— De som är ute nu får det blåsigt på fjället. Det blåser 20 sekundmeter, men fullt så mycket kommer det inte att blåsa när vi ska iväg i morgon (tisdag), men nog blir det lite blåsigt för oss också.

Det är en viss sträcka ekipagen ska ta sig och banan är utmärkt så det ska vara lätt att följa. Men ändå säger den svenska favoriten på den distansen att sträckan är någonstans mellan 16-18 mil.

— De brukar säga att att det är 16 mil, men det brukar sällan stämma. Jag har GPS med mig, så vi får väl se hur långt det är i år, säger Malin med ett skratt.

Sundin Grindal är en trogen gäst vid tävlingarna i Särna.

— Ja, jag är nog en av dem som varit med flest gånger. Det är väl tio gånger, minst, som jag kört här.

Hon brukar så gott som alltid tillhöra toppekipagen.

— Jag har väl kanske vunnit fyra gånger, jag har inte så noga koll, säger hon och skrattar på nytt.

— Jag tillhör väl favoriterna i år också, men det är ett par franska ekipage som är riktigt bra.

Malin och hennes åtta spann starka ekipage startar tisdag förmiddag och hon räknar med att vara i mål natten mot onsdag.

— Går det bra, så tar det runt 16 timmar.

Att vara ute så här länge är tufft i sig, men vad är då största utmaningen?

— Det är vädret, kommer svaret snabbt. Det brukar kunna vara ett ”satväder”, men nu ser det ut att bli ovanligt bra väder. Nu blir utmaningen att det kan bli för varmt.

I VM-distansen 30 mil så ingår det i reglerna vila. I den lite drygt halva distansen avgör hundföraren själv om det ska vilas.

— Vi kör bara på. Sedan får hundarna mat var 2,5 timme, det är klart på fem minuter, sen kör vi igen. Men det gäller att fylla på med energi. Jag själv äter medan vi kör, jag har pizza med mig, haha.

Till skillnad mot Jessica Häggqvist som åker skidor efter en eller två hundar och får slita själv, så står Malin bakpå släden som hennes åtta hundar drar.

Hon poängterar att det är hundarnas hälsa som går i första hand och för några år sedan insjuknade en av hennes hundar som var med på racet.

— Hunden fick hjärtproblem, så vi fick bädda ner den i släden. Det gäller att vara förberedd att det kan hända, men det är hundarnas väl och ve som kommer först.

De har tidigare visat bra form när Malin och hennes fyrbenta vänner kom på andra plats i Vildmarksracet i Nornäs tidigare i vinter.

— Då var det intervallstart och jag öppnade då långsamt och tog flera på slutet.

Vid Polardistansen i Särna är det masstart och en helt annan taktik som gäller.

— Det blir spännande med masstart. Planen är att köra relativt fort i början och ta täten. Då kan man göra sitt eget race utan att behöva bromsa och anpassa farten efter någon annan.

— En snabb öppning, så vi slipper sällskap och sedan hoppas jag vi konserverar formen så att det räcker hela loppet så får vi se hur det går.

Att hon gör det här är minst lika mycket för hundarnas som för sin egen skull.

— De här raserna som är här, de är till för långa distanser. Att springa är det roligaste de vet, säger Malin Sundin Grindal.