”Jag åker alpint än i dag”

I helgen är det 60-åsjubileum sedan den första liften började snurra.

Men egentligen började man åka alpint i Grönklitt långt tidigare.

Det berättar Karl-Erik Starell, en av pionjärerna som var med från starten och på nära håll sett utvecklingen till den moderna anläggning som finns i dag.

— Men att det en dag skulle bli så här, det hade man inte en aning om då, skrattar Karl-Erik åt minnet.

Siljan News träffar Karl-Erik och hans fru Kerstin. De pratar gamla minnen och visar ett fotoalbum med bilder på en ung Karl-Erik från Grönklitt.

— Om vi ska ta det från allra första början hölls invigning av Grönklitts första backe 1954. Då hade man en tävling där de allra bästa svenska åkarna var med, de som åkte VM, men även utländska VM-åkare var med. Det tycker jag var storartat, minns Starell tillbaka lite drygt 70 år tillbaka i tiden.

Då var det en ung Karl-Erik som på den tiden bodde på Sandhed. Han och kompisarna letade backar i närheten där man kunde åka utför. När Karl-Erik och hans kompisar sedan upptäckte Grönklitt tog man sig dit.

— Jag var 12 år då jag första gången åkte i Grönklitt. Det var i Söderbacken, de hade avverkat en kant där vi åkte utför. Det var där tävlingen avgjordes med VM-åkarna. Jag tyckte det var skitkul och fastnade då för alpint.

Starell konstaterar att det här var långt före pistmaskinerna och innan liftarna kom på plats.

— Det var Skid- och Friluftsfrämjandet som låg bakom det hela tillsammans med den som då drev Fryksås Hotell. Det fanns också en förening som hette Slalomklubben Fryksås. Den fanns kvar i ett antal år innan det hela ebbade ut i samband med att det blev bensinransonering, minns Karl-Erik.

Han och några kompisar var också med i skol-SM på 1950-talet.

— När vi skulle träna i Grönklitt hände det några gånger att man cyklade upp dit med skidorna. Pjäxorna som fanns på den tiden var ju lite annat än i dag, så för den skulle var det inga problem att cykla. Värre var det att cykla i snö.

— På den tiden fick man ta sig dit bäst man kunde. Det gick väl nån turbil, men vi ville inte åka hem så tidigt, så då fick det bli cykeln upp till Grönklitt för att vi skulle få åka skidor så länge som vi ville, skrattar Karl-Erik åt minnet.

Så här höll man på att kämpa några år in på 1960-talet innan det installerades en lift.

— Den allra första var en liten primitiv lift. Den rasade redan vid provkörningen, så det var bara att lägga ner direkt.

Men ett par år senare togs nya tag i Grönklitt. Då är vi framme vid 1965, det officiella året för Grönklitts ”födelse” och då den första fungerande liften började snurra.

— Det var Bertil Zetterlund, han var direktör på Kalkbruket, en Hedberg och så förstås turistchefen Helge Soling som var drivande, nämner Karl-Erik några namn som var viktiga för Grönklitt när det begav sig för 60 år sedan.

Karl-Erik berättar att han var med och upptäckte det som blev Norrbacken. Det här var 1972 och det hela var lite av en slump.

— Jag såg en traktor som tippade av timmer vid Söderbacken. Jag kände till terrängen så jag följde vart den kom ifrån. Då kom jag fram till det som blev Norrbacken och när jag såg den: ”Oj, här var en hissnande stor backe”. Det märkte man inte minst när jag åkte ner där i lössnön för att sedan gåendes ta mig upp.

Något år senare fanns det också en lift i Norrbacken och i Orsas skidparadis har utvecklingen fortsatt gå stadigt framåt. Längdsidan i Grönklitt tillhör landets bästa och man har även börjat satsa mer på den alpina delen.

Det har gått 60 år sedan den första liften installerades och det kommer att firas extra under den här helgen.

I morgon, lördag, på självaste Lucia är det äntligen dags för de alpina åkarna att sätta på sig skidorna. Orsa Grönklitt smygöppnar skidbackarna i samband med sitt stora 60-årsfirande och den årliga längdskidmässan.

Trots den milda inledningen på vintern är anläggningen redo för en historisk dag och lovar en dag fylld av aktiviteter.

— Det milda vädret den senaste månaden har utmanat oss, men vi har verkligen använt de kalla perioderna på bästa sätt. Jag är oerhört glad att vi nu kan bjuda in till alpin smygpremiär, jubileumsfirande samt längdskidmässa. Det är bland annat Söderbacken som öppnar – samma backe som stod i centrum när första liften invigdes 1965, säger Johan Sares, vd för Orsa Grönklitt, i ett pressmeddelande.

Under premiärdagen öppnar pisten Bananen, barnområdet, stolsliften Toppliften, knappliftarna, rullbandet och skidkarusellen.

Dessutom blir det fartfylld tävlingsanda när alpina chefen Niklas Rainer utmanar gästerna. Det då Niklas åker banan med utrustning från 60–70-talet. Det utlovas priser till alla som slår den förre världscupsåkarens tid.

När mörkret faller fortsätter firandet med ett fackeltåg från toppen av Söderbacken, öppet för gäster att delta. Därefter väntar afterski i Toppstugan, kan vi nämna lite av allt som händer denna jubileumsdag.

83-årige Karl-Erik Starell kommer åldern till trots fortsatt vara en trogen besökare i Grönklitt, bara det blir vinter på riktigt där uppe.

— Ja, jag åker fortfarande. Varje år sedan 1954, då jag var 12 år, har jag åkt i Grönklitt. Förutom nån vinter då jag hade problem med ett knä och året då Gesundabacken öppnade, den var ju större än Grönklitt.

Undertecknad blir imponerad av att han 83 år gammal fortfarande åker utför. Karl-Erik själv ser inget anmärkningsvärt i det hela.

— Jag har sett filmer på Youtube där 100-åringar åker alpint utan problem. Det gick bra att åka förra vintern och ser ingen anledning till att jag inte ska klara det även den här vintern, menar han. Det går lättare att svänga med dagens skidor än det gjorde förr, så utrustningen är verkligen helt annorlunda än när jag började åka som ung.

— Men blir det tråkigt nån gång, så kan jag byta till längdskidor, jag åker det också. Men alpint har alltid varit min stora passion, säger pionjären Karl-Erik Starell.