Ibland ska man ha tur med vädret
Midsommardagens festligheter på hembygdsgården hade verkligen tur med vädergudarna.
Regn innan och efter, men däremellan var det strålande sol.
Det bidrog förstås starkt till det stora antalet besökare.
– Nog var det nåt magiskt över Owes låtar, men inte trodde jag väl att hans låtar kunde locka fram solen, sa Olle Moraeus och fick åhörarna att skratta.
Klockan 16.00 var det start för det officiella festfirandet med framträdande av spelmanslaget, resning av majstång och uppträdande av dansare från Våmhus med mera.
Men en halvtimme innan det ordinarie programmet bjöd spelmanslaget på en minneskonsert för Owe Göthe, bror till Nicke Göthe, och en av medlemmarna i spelmanslaget, som tyvärr gick bort i vintras.
Men minnet av Owe Göthe lever vidare, inte minst genom alla hans låtar.
Olle Moraeus berättade om bakgrunden till Owes musikstycken och han drog ner många skratt från den stora publikskaran.
– Owe har gjort så mycket, men den vals vi ska framföra nu har egentligen inget namn, så vi kallar den helt enkelt för Owes vals.
Inför ett par andra musikstycken berättade Olle:
– Owe gjorde den här som en polska, men vi kallar den för hambo-polska.
– Och här kommer en bråttis-shottis, den skrev Owe när han hade lite bråttom.
Den stora publiken skrattade och applåderade.
– Den här bråttis-shottisen spelas till och med i USA…
– Det vet jag, för jag har själv varit över och lärt dem.
Det ordinarie programmet inleddes sedan med en fanfar med näverlur och sedan fick publiken höra kulning, som förr i tiden användes som lockrop inom fäbodkulturen.
Det stod två turistbussar vid parkeringen och för många var det nog första gången som de hörde någon kula.
Exotiskt värre. Det var det definitivt för Mor, från Israel. Hon har varit i Sverige flera gånger, men för första gången fick hon vara med om ett midsommarfirande i Dalarna.
– Jag har aldrig dansat så här, det var roligt, sa hon skrattande efter att hon och pojkvännen Pierre, från Jönköping, dansat Små grodorna med typ 100 andra kring majstången.
Bara att få upp majstången var ett helt företag. Kommunalrådet Mikael Thalin ledde resningen och med bestämd stämma dirigerade han de starka karlarna och kvinnorna hur man på det säkraste sättet skulle göra för att stången skulle resa sig decimeter för decimeter.
– Nu är stången i 45 grader, det är nu det är som mest riskabelt. Det har regnat och det är i det här läget som den är tyngst, varnade Thalin de åskådare som stod lite farligt till.
Men till slut stod den där, rak och ståtlig, och alla kunde pusta ut.
Den gick inte av, det gör den nämligen ibland. Så sent som i fjol så bröts majstången i Holen av mitt under festligheterna, men som tur var blev ingen allvarligt skadad. Det var en som fick lite blodvite.
Även majstången i Slättberg gick av i fjol, ingen blev skadad, tack och lov.
Majstången vid hembygdsgården höll och dansare från Våmhus inledde ringdansen innan besökarna ”släpptes in”.
Dessförinnan hade bland annat Kalle Moraeus hållit ett midsommartal, där han drog ner många skratt, inte minst när han kallade sig själv ”rikstjockis” efter hans medverkan i tv-programmet Biggest loser.
– Karriären som ”rikstjockis” började faktiskt här på hembygdsgården när jag var liten. Jag åt så mycket glass här, men min blygsamhet gör så att jag inte vågar säga hur många.
– Till slut tröttnade min far (Erik Moraeus) på allt tjat om glass och skrek åt mig: ”Nu får det vara nog”.
– Tyvärr så var mikrofonen på, så alla kunde höra om vår familjekris, sa Kalle och drog ner mycket skratt.
Och självklart så hyllade han Orsa, det brukar Kalle gärna göra i alla möjliga sammanhang som han befinner sig i.
– I fjol var jag i New York vid midsommar. Det var många svenska där och nån hade ordnat en liten majstång, men allt blev så konstigt. Det var någon som till och med grät, det kan ha varit jag, skojade Kalle.
– Midsommar ska firas i Orsa, konstaterade han medan publikskaran skrattade gott åt Kalles anekdoter.
Det delades även ut ett pris. Det till den numera från skidåkningen pensionerade Anna Jönsson Haag, som tillsammans med bland annat maken Emil besökte hembygdsgården.
– Vi i kommunfullmäktige vill prisa dig för allt du gjort, du har varit ansiktet utåt för Orsa och vi är så stolta över dig, sa Ann-Marie Fröjd.
– I fjol var jag i Kina och jag har även varit i USA när det varit midsommar, men det är här i Orsa man ska vara då, konstaterade Anna.
Hon tillade:
– Jag är en stolt Orsakulla, även fast jag lever i exil, konstaterade Anna som bor på Frösön med sin Emil.
Bilden längst upp. Kommunalrådet Mikael Thalin ser till så att majstången hamnar på plats. Foto. JÖRGEN WÅGER
