Dadson säger tack och hej

Efter närmare sju år som ena i duon Dadson och 30 år som professionell musiker lägger Torgny ”Togga” Liljedal gitarren på hyllan. Dadson går i graven och Togga satsar mot en civil karriär som ambulanssjuksköterska.

— Jag började min professionella bana som musiker i Idre 1991. När Dadson gjorde sin sista spelning på Idre Fjäll så är cirkeln sluten, det får räcka med 30 år, konstaterar Togga.

Vi gjorde ett reportage i fredags om sonen i Dadson, Jonathan Liljedal, som inte bara satsar vidare som musiker, han går upp en division, om man pratar idrottsspråk, då han blir huvudsångare i populära bandet 2 Blyga Läppar.

— Det är få förunnat att åka runt i hela Europa, framför allt i Sverige och Norge, och spela med en förälder. Det har varit väldigt speciellt och något jag kommer att komma ihåg hela mitt liv och vara stolt över, sa Jonathan om samarbetet med sin far.

Sista spelningen hade dock kunnat få ett roligare slut. De hade fyra kvällar inbokade på Idre Fjäll, men den absolut sista tack och hej-showen för Dadson fick de inte ens slutföra.

— Det var ju restriktioner och man fick inte dansa. Vi är ju ett partyband och kan inga lugna låtar, så det är klart att folk blir danssugna. Folk dansade och efter 20-30 minuter, så kom vakterna och sa åt oss att sluta spela.

— Vi hade förstås gärna spelat klart den timme vi skulle lira, men restriktionerna är såna och då var det bara att packa ihop, säger Togga om Dadsons sista spelning.

Det blev lite av en kaosartad sista show. Lite kaos blev också efter Dadsons omtalade spelningar på en flotte vid Saxviken sommaren 2020. Bandet dömdes av Mora tingsrätt till böter för sina två konserter, det då det rådde förbud mot sammankomster med fler än 50 deltagare.

— 22 000 kronor i böter åkte vi på, men det samlade våra fans in och betalade, säger Togga tacksamt.

Efter domen började Dadson kalla sig; ”Sveriges kriminellaste band”. Och att då få avsluta med en avbruten spelning, kanske är lite symptomatiskt för Dadson.

— Vi klarar inte av att ha två löner. Vi har redan dragit i nödbromsen en gång och om vi skulle fortsätta, så går vi i konkurs, menar Togga.

Att restriktionerna tas bort förändrar ingenting. Sedan har far och son redan sin framtid utstakad på varsitt håll.

— Det positiva är att jag nu helt kan fokusera på min utbildning till ambulanssjuksköterska. Det är också en anledning till att jag lägger ner musiken, sedan fortsätter Jonathan sin karriär med 2 Blyga Läppar.

Det här med att Togga vill jobba inom vården är heller inget nytt. Han berättar att han började fundera på att utbilda sig redan för några år sedan.

— Just nu är jag på strokeenheten på lasarettet i Mora. Jag ska jobba ett år och sedan studera ett år till, därefter är jag färdig ambulanssjuksköterska.

Till sommaren ska han jobba i Sälen, som en del i utbildningen. Då får han troligen kampera ihop med Anders Strandberg, dragspelsvirtuosen från Orsa.

— Då kan jag och Anders spela för våra patienter, skämtar Togga.

Moragrabben Torgny som sedan några år är boende i Skattungbyn tillsammans med sin Jessica och hennes barn.

Han har många härliga minnen med Dadson och det var också i samband med en spelning som han träffade kärleken och som fick honom att flytta till grannkommunen.

— Vi har spelat i Sardinien, Filipinerna, i Norge och stora delar av Sverige. After ski-spelningarna i Klövsjö var magiska, men framför allt är livet som musiker väldigt speciellt, alla möten med människor, plockar Togga fram några minnen.

Men Toggas musikkarriär började långt före Dadson. Faktiskt samma år som sonen Jonathan föddes; 1991.

— Jag var 21 år när jag började spela professionellt. Jag har väl mestadels lirat som singeltrubadur, men även varit med i en duo ibland. Jag har följt med företag utomlands och spelat, berättar han lite om sin musikaliska karriär.

Han visar en karta över Sverige där han satt nålar för varje ort eller by där han uppträtt med sin gitarr och röst.

— Det är väl 100 nålar i varje ask och jag är inne på min femte ask. Det är en nål för varje ställe så jag sätter inte två nålar på samma ort, totalt är det är någonstans mellan 400-500 ställen där jag spelat.

— Och de som var unga tidigare, de kommer tillbaka som vuxna med sina barn och vill höra låtar som ”Margareta” och ”Sånt är livet”, det tycker jag är häftigt.

Han poängterar hur tacksam han är över sitt liv som musiker.

— Jag har känt mig stolt varenda gång, tänk att folk tycker att jag förgyller deras tillvaro att de vill betala för det, det är också riktigt häftigt.

— Och våra fans i Dadson har varit från 4 år till 65 plus.

Han drar lite paralleller mellan musiken och sitt jobb inom vården.

— Det blir lite samma känsla, man ska ta hand om folk, få dem att må bra.

Visst kommer han att ta fram gitarren då och då, men den professionella karriären som musiker är över.

— Jag tänker inte spela på nåt kalas och ta betalt. Visst, får jag lite feeling, så tar jag fram gitarren. Jag kan ta och spela nåt romantiskt för Jessica, säger han med passning till sambon.

— Mitt största mål med musiken nu är att sitta hemma och försöka få tillbaka glädjen, inte att sitta och repa, det har jag fått nog av.

Men han lovar att dyka upp på Orsas gator med gitarren. Och då kan det bli en liten återförening för Dadson.

— Det är bra att han klippt sig och skaffat sig ett jobb, men vi får väl se hur länge det dröjer innan det börjar klia i pappas spelfingrar och Yran, den kommer vi aldrig ifrån, där ska vi spela, säger Jonathan.

— Framöver kommer jag att spela utan press, utan att ta betalt, självklart kommer jag att spela på Orsayrorna, avrundar Togga Liljedal, numera pensionerad musiker.