”Vi har ekorrar på vinden och dassklotter från 1866”

Det var aldrig meningen att de skulle köpa sig ett hus. Den lilla familjen var bara ute och rekade och försökte att lära sig hur det går till när det skall köpas hus. På första visningen av huset där de nu bor var de kvar till sist. För säkerhets skull så var de på den andra visningen av samma hus också och då blev de nästan utslängda.

— Allt föll bara på plats. Vi stod i köket och mäklaren berättade lite om gårdens historia då jag kom på mig själv med att titta på de andra spekulanterna och funderade över vad de skulle hit och göra. Här ska vi bo, säger Ida och Fredrik.

De hade varit på andra visningar innan men här var kärleken omedelbar.

— Vi skulle ju inte köpa något så det blev snabba bud och mycket att lösa. Vi löste allt på en söndag för sen var det budgivning. Vi var fyra som budade och när vår smärtgräns hade uppnåtts så var det ett dygn kvar av budgivningen. Vi blev ledsna men så plötsligt ringde mäklaren och sa att husägaren hade avbrutit budgivningen för att hon vill sälja till budgivare nummer tre och det var vi, berättar de.

Nu bor de i huset sedan december och har en bit att pendla för att ta sig till och från jobben.

— När bilarna går som de ska så är det inga problem, men just nu så har vi lite problem. Själva pendlandet går bra men det är all tid det tar som är det negativa, det känns som om vi slänger bort en massa tid, säger Fredrik.

Namn: Fredrik Eriksson, Vide och Ida Bois samt kaninerna Bengt, Tjappy, Fjodor och katterna Göran och Nala.
Ålder: 33, 4 och 33 år.
Bor: Djura
Bodde: Galgberget Falun
Intressen: Ida gillar hästar, musik och natur. Fredrik gillar sport, fiska och ta det lugnt.
Jobb: Ida är miljöutredare på Trafikverket i Borlänge och Fredrik kör truck på Förlagssystem i Falun.

De var på visning i september, fick nycklarna i november och flyttade in december strax innan jul.

— Det var jättemycket snö och tio grader på golvet i köket å andra sidan fick vi uppleva den värsta sidan på en gång. Det trillade in en hyfsad elräkning så nu vet vi vad det kostar. Men nu när våren kom så blev det något helt annat, nu ser vi vad vi har köpt, skrattar Ida.

Plötsligt ropar Ida något åt Bengt och jag tänker att det finns någon mer person här i närheten, men det visade sig vara en av familjens kaniner. Det är inte bara jag som har reagerat på det, grannen heter också Bengt vilket kan röra till det emellanåt.

— Vi har blivit väl mottagna. Vi fick en blomma när vi flyttade in men tyvärr är vi inte så bra på blommor, än. Men krukan har vi kvar. Jag fick mycket kontakter i byn när jag engagerade mig i kampen om att få behålla skolan här i Djura. Här pratas det vid postlådorna och alla känner igen varandra. Där vi bodde förut hade vi ingen aning om vilka det var som bodde i vår närhet. Det är mycket öppnare här, säger Fredrik och Ida.

Visserligen finns det något som heter Lugnet i Falun men jämfört med lugnet i Djura så står det sig slätt.

— Det är tyst och skönt och nära till den riktiga naturen med alla fäbodleder. Sen är huset en upptäcktsresa i sig, säger de.

Ida pekar på en lucka som finns i köket.

— Där kan man krypa in och läsa om första världskriget som folk har antecknat när det begav sig, berättar hon.

När de fantiserade om hus så stod det klart att Djura var det enda stället i Leksands kommun där de skulle kunna tänka sig att bo tack vare pendlingsmöjligheten.

— Nu har inte Vide börjat i skolan än. Han går i förskolan och vad vi ska göra när skolan läggs ned har vi inte bestämt men vi ska försöka få in honom i Gagnef. Å andra sidan så består vår gård av timmerhus så vi får väl timra ned gården och flytta till Gagnef och behålla gästhuset här som sommarboende, säger Ida.

Att bli med hus kan ha sina sidor och alltid lär folk sig nya saker.

— Strömmen gick tjugo gånger om dagen i början ända tills vi plockade bort vattenkokaren, som vi nyss hade köpt, säger de båda.

En morgon så väcktes familjen av ett konstigt ljud, de hade fått besök.

— Vi har en familj med ekorrar som bor på vinden men det är inte det enda som är lite speciellt med gården. Vi har dassklotter daterat 1866, härbret kommer från 1853 och sådana saker är svåra att få vara med om i ett nybyggt hyreshus på Galgberget i Falun, säger Ida.

Ida har ett mål inför sommaren.

— Vi ska besöka varenda fäbod som finns här i trakten, kanske inte att det hinns med nu i sommar men så småningom. Sen har jag en sida på nätet som heter idasdjura.se där jag lägger upp mina utflykter här i krokarna.

Det saknas inte planer för framtiden med andra ord.

— Jag har en häst som nu står i Djurmo som jag vill ha hit så fort som det bara går så att jag kan uppleva mer från hästryggen. Sen finns det en liten dröm att kunna jobba med naturturism, jag vill inte åka härifrån, skrattar Ida.

Familjen har inte dragit igång några större projekt på gården än så länge.

— Vi vill bo in oss ordentligt innan vi vet hur vi vet hur vi verkligen vill ha det för här skall vi stanna. Vi har sett att det finns några pensionärslägenheter längre bort i byn dit vi skulle kunna tänka oss att flytta när vi blir gamla, säger de.

Språktestet

Dags nu att se hur mycket Leksandsmål de har lärt sig.

Tutta – Tändare, säger Fredrik.

Râlltjäring – Motstridig, säger Ida.

Hackmat – Pölsa, svarar Ida tvärsäkert.

Ädolâ – Omständig, chansar Ida och Fredrik håller med.

Rätt svar och en hel del andra ord hittar du här.