Svenskamerikanerna lämnade livet i smeten – för ett hus i Dalarna

Presidentvalet i USA påminner dem om varför de valde ett liv i Sverige. För Jeanette och Mark Toth blev flytten över Atlanten inte bara ett miljöombyte utan också ett sätt att hitta hem – både till svenska rötter och till varandra. 

Dagen Siljan News kommer på besök, är speciell för Jeanette och Mark Toth. Det är valdag i deras andra hemland, USA. Trots att resultatet inte har trillat in än börjar det redan nu klarna: det blir ett republikanskt styre – med Trump i täten.

— Vi försöker att inte tänka på det. Jag är väldigt glad för den här distraktionen. Och jag är så tacksam att vi är här i Sverige, säger Jeanette med skakig röst.

Hennes ton gör det tydligt att det inte blir den presidentkandidat som hon hade hoppats på som kommer leda landet den kommande mandatperioden, och hon är glad att hon befinner sig på en annan kontinent.

Hon och Mark träffades på college i USA och deras liv har varit sammanflätade sedan dess. Jeanette har svenska förfäder sedan många generationer tillbaka och som liten spenderade hon både somrar, jular och påskar i Sverige under uppväxten.

— Eftersom pappa jobbade på SAS kunde vi komma hem till Sverige ganska ofta. Det blev mycket fram och tillbaka, berättar hon.

I åttonde klass fick hon till och med prova på att gå en termin i svensk skola, och sedan igen under gymnasiet. När det sedan var dags för college i USA gällde det att hitta en partner som kunde tänka sig att flytta till kalla Norden – hon visste redan då att hon ville flytta hem till Sverige. Här hade hon både sina rötter och sin syster, som redan tagit steget över Atlanten på heltid. Som tur var hade Jeanette valt en man med en äventyrares själ: Mark såg resan som en möjlighet att upptäcka mer av världen.

— Jag blev väldigt glad när Mark var beredd att ta steget att flytta till Sverige, berättar hon.

— Why not? Jag hade ju aldrig varit där, lägger Mark till med ett skratt.

Han hade ingen anställning som väntade på honom efter college i USA och då slog insikten till: han kommer kanske aldrig mer få ett sådant här tillfälle.

Den tredje oktober 1996 landade Mark i Sverige, en dag han aldrig kommer att glömma.

— Jag kommer mycket väl ihåg det. Av någon anledning minns jag parkeringen på Arlanda, som är helt annorlunda nu. I USA brukar man parkera och gå in på flygplatsen för att hämta den som landat. Men din mamma hade parkerat på ”drop-off”-området, säger Mark och kastar en blick på Jeanette.

Med bara femton minuter innan det var dags att lämna parkeringsfickan till någon annan för att slippa böter, blev det till att skynda sig in i bilen och lägga gasen i botten. Här fanns ingen tid att känna in stämningen – det var bara att sätta fart, raka vägen in i det svenska samhället.

Inom kort hamnade paret i Göteborg och sedan i Sörmland. Året efter att de landat i Sverige var de gifta och snart skulle de bosätta sig mellan Katrineholm och Nyköping

— Vi sade att det första året är på prov, berättar Jeanette.

Men nu, 28 år in i resan, står det klart att det är i Sverige de hör hemma. Med dubbelt medborgarskap har både Mark och Jeanette och deras söner lyxen att kunna välja var de ska spendera sin tid.

Mark, å sin sida, är uppvuxen i Rochester i delstaten New York. Hans intresse för konst förde honom till en konstnärsutbildning efter att han tröttnat på ingenjörsstudierna.

— Mamma sade att jag slutade klaga, och det fick vara bevis nog: jag hade hittat rätt, berättar Mark med ett leende.

Men att sedan arbeta med konst är en annan femma.

— En konstnärsutbildning tar en bara så långt, menar han.

Efter några år i Sörmland, där Jeanette jobbade som högstadielärare, fann Mark arbete inom industrin. Han har arbetat med allt från betong och medicinteknik till glassproduktion, och snart bildade paret familj. De tre sönerna växte upp i Sörmland, men allt eftersom de blev äldre behövde familjen ompröva sin livssituation. När barnen började gymnasiet i Eskilstuna tvingades de pendla, och Jeanette, som samtidigt forskade i tvåspråkighet, åkte varje dag till Stockholm.

Det var därför de flyttade till Nacka och kom närmare både skolor och aktiviteter. Men när barnen så småningom flyttade hemifrån, började tankarna på en lugnare tillvaro gro hos paret. Kanske en där Mark kunde arbeta för sig själv.

— Jag kan ligga i sängen och dra mig en stund på morgonen. Tills jag vet vad jag heter, säger han med ett skratt.

Han trivs bäst när han kan styra sin egen tid.

Jeanettes syster hade redan slagit sig ner på en gård i Mockfjärd, och efter flera besök insåg Jeanette och Mark att de också kunde hitta sitt nästa kapitel där.

— Vi fick tanken att nu har vi faktiskt en chans att hitta tillbaka till vårt förhållande, mellan oss två, säger Jeanette. Det är jättefint i Dalarna här och kändes som rätt plats för oss, konstaterar hon och nämner att de hamnat allt längre norrut efter varje flytt.

— Vilket är märkligt eftersom jag älskar värme, lägger Mark till.

Gården de köpt är stor. Nästan en hektar äger de, med flera byggnader på tomten. Bostadshuset är gammalt och traditionellt mindre, men på gården finns dessutom ett härbre, två stora lador samt en bakstuga och ett garage. Att gården ligger alldeles intill E16 gör inte så mycket – det är ändå lugnare här än vad det var i Nacka.

— Vid något tillfälle måste man satsa på sig själv, konstaterar Jeanette.

Mark, som är keramiker, började drömma om att återuppta sin passion. Ett deltidsjobb som keramiklärare i Stockholm hade redan gett honom mersmak.

— Man får tillbaka så mycket energi av att undervisa människor som verkligen vill vara där, säger han.

För att sondera terrängen lade han upp ett inlägg i Facebook-gruppen ”Det händer i Gagnef” där han ställde frågan: finns det något intresse för att gå en kurs i att dreja hos en keramiker? Då hade han inte anat att responsen skulle bli så stor. Idag har inlägget fått över trehundra svar från nyfikna, blivande krukmakare.

— Det var imponerande, jag hade inte väntat mig det. Det känns som att dreja är en rolig grej som folk gärna vill prova, säger Mark och lägger snabbt till:

— Jag är också väldigt medveten om att det kanske inte går så bra. Och då har jag använt hela mitt sparande för att inreda min verksamhet där, säger han med ett, kanske lite nervöst, skratt.

Ändå är det värt investeringen. Mark har redan installerat en pelletskamin och dragit vatten och el i ladan, men det finns fortfarande mycket kvar att göra innan han kan välkomna sina första elever.

— Men för mig är det ändå inte det som är viktigast. Jag kan förmodligen skaffa mig ett annat jobb i industrin, säger han.

Och i så fall står han där med kanske Mockfjärds finaste hobbyrum – och det är ändå inte så illa.

Jeanette är lika entusiastisk över flytten, även om deras söner inledningsvis var skeptiska till att föräldrarna flyttade så långt bort. Nu ser paret fram emot en lugnare tillvaro i Mockfjärd, där de kan fokusera på sina passioner och njuta av livet tillsammans.