Älgens rödlistning kritiseras av lokala analytiker: ”Gäller inte”
I tisdags presenterade Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) en ny rödlista – alltså en uppräkning av arter som är rödlistade i vårt land. Utav drygt 23 000 arter är ungefär 5000 rödlistade.
Att älgen finns med bland de rödlistade arterna tycker Hans Ruste, analytiker för Orsa-Noppi älgskyddsområde, är konstigt. Han har nämligen gjort en inventering.
— Teoretiska miljömänniskor ska alltid överdriva, säger han.
23 procent av Sveriges drygt 23 000 arter är rödlistade. SLU:s nya rapport, som presenterats fem år efter den senaste rapporten, har tagit fram sammanlagt 5217 arter som löper risk att försvinna.
Andelen rödlistade arter är högre än förr. I synnerhet är flera fiskarter med.
”Flera uppskattade matfiskar blir nu rödlistade. Sill, lax och öring bedöms alla nu som Nära hotad (NT). Ålen är fortsatt Akut hotad (CR). Torsken, tidigare Sårbar (VU), bedöms nu i den högre kategorin Starkt hotad (EN)”, säger Ann-Britt Flodin, ansvarig för rödlistning av fiskar på SLU Aqua.
Invasiva främmande arter förekommer alltmer – i synnerhet i den svenska floran. Dessutom är klimatförändringarna en orsak till att individer minskar drastiskt i population.
På listan finns också älgen. Att den finns med på SLU:s rödlista ter sig märkligt, menar Hans Ruste, som är analytiker av älgstammen i Orsa-Noppi älgskyddsområde.
— SLU verkar presentera uppgifter som är gripna ur luften, för det gäller inte våra områden. Jag blir ursinnig på dem – de tar sig vatten över huvudet. Teoretiska miljömänniskor ska alltid överdriva. Vi har precis gjort en flyginventering över 180 000 hektar, säger Hans Ruste.
Den rapport som tagits fram av ÄlgFlyg AB har bearbetats av Orsa-Noppi älgskyddsområde – och beställdes av Orsa Besparing ÄSO samt Orsa-Noppi ÄSO. Rapporten visar att flygningar gjorts över ett 183 417 hektar stort område, av ÄlgFlygs personal, mellan den 19:e och 24:e januari.
271 älgar syntes vid observationsplatserna och 984 älgar räknades totalt under perioden. I rapporten konstateras ett stort antal hanar, honor och kalvar.
— Inventeringen visar att vi har en stor och stabil älgstam. Men den här ”rödlistan” kan väl gälla vilka områden som helst där människor har misskött sina älgstammar.
Hans Ruste kritiserar också det faktum att det finns vetenskapliga rapporter som visar hur en älgstam bör behandlas för ett livskraftigt bestånd. Trots dessa rödlistas älgen.
— När man på vetenskapliga grunder uppskattat – eller vet – vinterstammens storlek fördelat på tjur, kor och kalvar så är det inte svårt att förvalta en älgstam. Kostnaden är knappt fyra kronor per hektar, inklusive moms.
Idag använder många jägarorganisationer spillningsinventeringar, som metod för att avgöra storleken på älgstammen. Marken delas då in i en kvadratkilometer stora rutor.
I varje ruta ska mängden spillning avgöra vilket kön älgen har, vilket har betydelse för beståndet. Detta är en sämre och mindre kostnadseffektiv metod än flyginventering, menar Hans Ruste.
— Det betalas med jägarnas privata plånböcker till ett mycket högre pris, inte minst för miljön.
Han avslutar:
— Hoppas de alarmistiska signalerna om rödlistning kan väcka någon. Men det kanske är så att man missat i metoder för att beräkna älgstammen.