”Rött innebär att vi har ett läckage”
Att ta tillvara kolsyra som bildas när man brygger öl, kan tyckas som en självklar sak. Men det är först nu som man tar en sådan anläggning i drift i Sverige och först ut är Spendrups i Grängesberg.
— Vi är först i Sverige med en sån här anläggning och kommer att halvera inköpen av kolsyra, berättar Patrik Gusfavsson driftchef för avdelningen som har hand om kolsyreåtervinningen.
Att tillvarata kolsyra låter som en enkel process. Men systemet är uppbyggt av en hel del moduler som tar den steg för steg tills det är dags att fylla lagringstankarna med flytande kolsyra. Allt övervakat av ett avancerat datasystem som håller koll på varje del i återvinningen.
Innan vi får gå in i den höga hallen checkar Patrik lampan som sitter vid ovansidan av dörren.
— Lyser den grön är det bara att gå in, är den gul får man vistas en kort stund i hallen. Rött innebär att vi har ett läckage av kolsyra och då får man inte gå in, berättar Patrik.
Men att det skulle bli ett läckage känns inte troligt när man kommer in, hela systemet är uppbyggt av rostfria rör och tankar.
— Systemet är uppbyggt för att klara att jobba under starkt tryck på de olika modulerna och varje svetsfog i hela anläggningen är röntgad för att säkerställa att vi inte får ett läckage, berättar Patrik och pekar upp mot taket där den enda modulen som inte är uppbyggd av rostfritt stål finns, en stor svart ballong som består av två lager gummi och rymmer 100 kubikmeter kolsyra.
— Däruppe har vi vår ”zeppelinare”, det är dit kolsyran kommer först. Där samlas den upp för att ge ett jämnt flöde genom systemet.
Alla delmoment är tydligt uppmärkta och första steg efter ballongen är skrubbern som ska rena kolsyran från partiklar som kan ha följt med från jäsningen.
— Anläggningen har en kapacitet på 1200 kg per timme och hittills i år sen vi driftsatte systemet har uppemot 2000 ton kolsyra kunnat återvinnas. Det är en besparing redan i år på 25 lastbilstransporter kolsyra, en vinst både för miljön och ekonomiskt för företaget, berättar Patrik.
Tekniken är enkel och inte lika avancerad som det tycks från början.
I ölproduktionen omvandlas sockret i vörten till alkohol och kolsyra med hjälp av jäst. Kolsyra bildas och den fångas upp i jäskällaren. En ledning går in i den kubformade byggnaden där kolsyran allra först går ner i en ”scrubber” där den tvättas med vanligt vatten för att få bort etanol, humlerester och jästceller.
Därefter åker kolsyran vidare till en kompressor för komprimering i något som ser ut som gigantisk HD-motor, en v-formad motor med två kolvar. Där komprimeras kolsyran till 16 bar innan den går vidare till ett aktivt kolfilter där oönskade smakämnen försvinner.
Vidare tar kolsyran vägen till ett torkfilter för att all fukt ska tas bort. Allra sista kyls kolsyran ner till minus 30 grader för att övergå till flytande form innan den till slut hamnar i en lagringstank.
— Sista steget är dock mänskligt berättar Patrik och visar bort till en liten hylla där det står en vanlig petflaska.
— Här fyller vi på lite kolsyra i vanligt vatten för att testa om det finns någon bismak innan den går vidare till produktion.
Hela systemet byggdes klart på tre månader efter det att byggnaden stod klar. Totalt är det en investering i utrustning och byggnation om 32 miljoner kronor.
— Tack vare att vi kan återvinna så pass mycket kolsyra i den här anläggningen kommer avskrivningstiden innan vi går med vinst vara mycket kort, berättar Patrik.
Anläggningen ger inte enbart kolsyra. Redan i skrubbern tas tvättvattnet omhand och skickas vidare till en bioanläggning där man bildar pellets av humlerester och jästceller, och den biogasen används senare för att göra ånga för processen och uppvärmning av lokaler.
— På Spendrups jobbar vi mycket med miljö- och hållbarhetsfrågor, så det känns väldigt bra att vi kan ta hand om allting i hela processen, avslutar Patrik.