”Nu gäller att jag först och främst blir frisk”

Andreas Sparr hade planer att utveckla sin butik Handlarn Våmhus.

Men sjukdom grusade hans planer och det inte bara en gång.

Till slut hamnade han efter allt för mycket ekonomiskt och den 10 mars begärdes hans företag Våmhusmacken i konkurs.

— Vi får se vad jag kommer att göra framöver, nu gäller det att jag först och främst blir frisk.

Siljan News träffar Andreas vid den sedan två månader nedlagda butiken. Han har av konkursförvaltaren fått behålla nyckeln till den numera stängda affären, det för att kunna visa intresserade spekulanter.

— Jag har visat två, sedan har jag hört att det är fler som är intresserade. Jag hoppas att det är nån som vill starta upp en butik här igen.

I närmare 20 år drev Andreas butiken själv. Åren beskriver han som en berg och dalbana.

— Mitt bästa år var faktiskt första pandemiåret, 2020, ingen ville åka in till Mora och handla.

Sparr berättar att företaget i mars 2021 visade väldigt bra siffror. Planen var att ta bort ett arbetsmoment som han skött själv; bokföringen. Men han kom aldrig så långt, i stället blev han i april samma år  väldigt sjuk i corona. Han kämpade hemma under en månad i hopp om att han skulle bli frisk, då sjukdomen gick upp och ner.

Men han blev aldrig bra, i stället hamnade Andreas på intensiven i Falun.

— Jag är väldigt glad att jag ett par år innan jag blev sjuk slutade röka, annars hade jag strukit med där.

Det följde en lång sjukskrivning, han fick lov att ta in extra personal, ekonomin i företaget blev sämre, hans egen hälsa vacklade, han kämpade på, jobbade fast han egentligen inte borde. Kroppen tog stryk, det strulade med Försäkringskassan, på grund av det missade han glesbygdsstöd och till slut gick det inte längre, varken ekonomiskt eller kroppsligt.

Han hade bränt ut sig totalt i sitt försök att rädda företaget.

— Jag kan inte bara skylla på Försäkringskassan, jag borde ha tagit hjälp i kontakten där, men det kostade mig 1,2 miljoner i missat glesbygdsstöd och kommunalt stöd. Fast egentligen skulle jag ha tagit konkurs redan i fjol, men det är lätt att vara efterklok.

Den 10 mars i år blev konkursen ett faktum.

— Efter det har jag sovit i två månader. I princip har jag gått in i väggen, jag är både fysiskt och psykiskt utmattad. Under mars och april har jag sovit mellan 12-18 timmar per dygn, men nu är jag nere under 12 timmar. Mitt fokus nu är återhämtning och jag är på bättringsvägen, menar Andreas.

Förutom då hans knän, som han har stora problem med.

— Det känns så surt. Förra sommaren hade jag inga problem med mina knän, men sedan åkte jag på en infektion som gjorde att jag tappade alla muskler, mina knän är helt slut.

Om vi går tillbaka 20 år var Andreas Sparr anställd på Våmhusmacken. Den gick i konkurs, Sparr la ett bud på konkursboet och fick köpa fastigheten.

— I januari 2007 drog jag igång och då var det fortfarande en Q8-station. Jag drev de första tre, fyra första ”hundåren” innan det började vända.

Vid den tiden, när siffrorna äntligen pekade åt rätt håll, började OKQ8 stänga sina mackar på landsbygden. Bland annat lämnade man Orsa och även Våmhus.

— Då valde jag att göra om macken till en butik och tur var väl det. OKQ8 fick då sanera marken, vilket tog över ett år. Om jag hade fortsatt sälja drivmedel och tagit bort det senare, så hade jag fått stå för hela saneringskostnaden själv och då hade jag gått i konkurs direkt. Det var rätt val att låta OKQ8 ta saneringen, annars hade det slutat illa för mig.

Runt 2010 bytte fastigheten namn till Handlarn Våmhus, men Sparrs företag har hela tiden hetat Våmhusmacken. Andreas berättar om tuffa ekonomiska år med butiken, det har gått mycket upp och ner, och det medan han själv dessutom kämpade med hälsan.

— 2016/17 var det ekonomisk kris, men min mamma hjälpte mig med bolaget och skötte bokföringen. Då lyckades vi vända på steken och allt började se bra ut igen.

Ekonomin började stabilisera sig så mycket att Sparr hade planer på att renovera den gamla delen i butiken, men sedan kom pandemin och planerna sköts på framtiden.

Han berättar att han i grunden hade för mycket anställd personal, det medan han själv periodvis jobbade 200 procent.

— Jag borde haft färre personal under lågsäsong, men det är lätt att vara efterklok. När någon var sjuk, så gick jag in och jobbade i stället för den, trots att jag redan då låg på 150 procent. Personalen var ofta i karantän under pandemin och då jobbade jag, det var tungt. Jag vill egentligen inte veta hur mycket jag jobbade, men ekonomiskt gick det väldigt bra det året.

2021 åkte han på corona och blev allvarligt sjuk, det efter att han först kämpat en månad hemma med sjukdomen. Till slut sa kroppen ifrån och han tillbringade tolv dagar på intensiven i Falun innan han flyttades till lasarettet i Mora. På grund av att han själv var sjukskriven länge, tvingades han ta in extra personal och företagets ekonomi fick sig en rejäl törn.

Det som tjänades in 2020, av det försvann mycket året därpå. Sparr hade inte återhämtat sig från coronan, men jobbade mer än han egentligen borde med tanke på den sviktande hälsan, allt för att få ordning på ekonomin igen.

— Jag lyckades reda ut ekonomin, men då klappade jag själv ihop, det var i januari 2022.

Men Andreas kämpade på och lyckades än en gång vända en ekonomisk negativ trend.

— Hösten 2023 såg jag väldigt positivt på det hela, allt kändes bra, men det slet på hälsan, konstaterar han.

Men under 2024 förlängdes inte det tillfälliga anståndet med moms och andra skatter som infördes under coronapandemin samtidigt som han hade strul med Försäkringskassan. Sparr berättar öppenhjärtigt att han tappade allt ett tag, att han inte mådde bra.

Under året hade han ingen personal kvar, drog ner på öppettider och jobbade helt själv. Omsättningen hade sjunkit från runt åtta miljoner kronor när det gick som bäst ner till cirka två miljoner kronor.

— Men i slutet av augusti 2024 samlade jag ihop mig för att göra ett sista försök. Från september det året till juli 2025 började också allt se mycket bättre ut.

Sedan kom nästa bakslag. Han drabbades av infektion i ena lungan, men än en gång kämpade han på lite väl mycket innan han sökte hjälp.

— Jag började känna av infektionen redan i augusti -25. I september började jag bli riktigt dålig och jag trodde jag hade fått corona igen. Folk sa att det såg ut som jag skulle dö och min bror tvingade in mig på akuten.

Han genomgick två operationer i Uppsala, infektionen tog om och han behandlades med antibiotika mellan september 2025 till januari 2026. Det blev nådastöten för hans företag.

— Ekonomin klarade inte att jag var sjuk en gång till, skulden hade ökat och den 10 mars blev det konkurs.

Trots alla år han fått kämpa, med ekonomin, med sin hälsa, säger Sparr att han inte ångrar något.

— Jag borde ha tagit hjälp utifrån när det strulade med Försäkringskassan, men det är inget att göra åt nu. Allt man får vara med om är erfarenheter.

Hade det inte varit för alla sjukdomar som han åkte på, så tror Andreas att han hade klarat ekonomin.

— Visst är det sorgligt att det gick så här, men samtidigt känner jag att det är bra att jag får ta ett par steg tillbaka och ta hand om hälsan. Med tanke på alla sjukdomar, känns det som det inte var menat att jag skulle fortsätta.

— Allt jag varit med om är erfarenheter, de enda dåliga erfarenheterna är de man inte lär sig nåt av. Kul, tungt och lärorikt, det har varit en berg och dalbana, sammanfattar han åren som egenföretagare.

Nu väntar ett helt nytt liv för honom.

— Jag har knappt varit utanför Våmhus under alla dessa år. Det finns annat i världen än Våmhus och det kan vara bra att hitta något att göra, säger Andreas Sparr.