”Nu värdesätter man livet på ett annat sätt”

Våren 2017 var Roger Zakrisson redo att avsluta sitt liv.

En sprängande huvudvärk orsakad av en tumör som tryckte mot hjärnan gjorde livet outhärdligt.

Men tack vare en lyckad operation blev han av med smärtan och återfick glädjen i livet.

— Jag är så oerhört tacksam för den sjukvård vi har i Sverige och nu värdesätter man livet på ett annat sätt. Jag är döv på ena örat och har ibland lite svårt med balansen, men kan leva i stort sett som jag gjorde innan operationen. Jag kan visserligen inte klättra i berg, men det kunde jag ju inte innan heller, säger Roger lite skämtsamt.

Efter en fråga från undertecknad väljer han att berätta om den jobbiga tiden som han nu faktiskt förträngt allt mer.

— Det är väl så med oss människor, vi glömmer bort det jobbiga. Men kan min historia hjälpa någon annan och ge hopp till andra, så är det klart jag berättar, menar Roger.

Moraprofilen är en riktig glädjespridare, van att stå på scen och underhålla. Men för cirka tio år sedan förändrades allt. Livet började bli en plåga. Det började med korta stunder av sprängande huvudvärk, som sedan bara blev värre och värre.

— I början var det bara en millisekund. Det small till i hjärnan och jag kunde ha 100 såna smällar på en dag. Sedan kunde det hålla i sig tre, fyra sekunder, det utökades till tolv minuter och sedan byggdes det på och jag kunde ha konstant ont i en timme.

— Det var hemska nervsmärtor i ansiktet och det kändes som om att någon tryckte ett strykjärn mot mig, försöker han beskriva den smärta han kände.

Roger berättar vidare att han hade ”klippkort” på lasarettet i Mora, han blev ofta hämtad av ambulans. Han kräktes när han fick attackerna och naturligtvis var det här tillståndet oerhört jobbigt för hela familjen Zakrisson.

— En av de gånger när jag var på lasarettet filmade jag mig själv när attacken gått över, jag skulle prata om vad jag varit med om. Hela ansiktet var deformerat, det var inte jag…

Roger berättar om den gången på lasarettet som han var beredd att ta sitt liv. Fruktansvärda smärtor gjorde att han inte såg någon annan utväg.

— Jag tänkte hoppa ut genom vädringsfönstret, men det var för litet. Jag var för tjock, kan han i dag skämta om det som då var en rejäl plåga.

I dag är han tacksam för att han inte kom igenom fönstret och han är enormt tacksam mot den läkare i Mora som tog tag i problemet och såg till att Roger opererades i Uppsala.

Sedan kan han även känna glädje över något oväntat.

— Ja, jag är faktiskt tacksam att jag hade så ont som jag hade, det innebar att jag sökte för det. Om jag inte haft så ont, skulle jag nog inte ha uppsökt sjukvården.

Det Zakrisson drabbats av var akustikusneurinom, även kallad ponsvinkeltumör. Den tumören skulle leda till döden om inget ingrepp gjordes.

— Det var inte cancer, men en tumör som satt väldigt illa, en kluns som måste bort. ”Om vi inte tar bort tumören, så kommer din lampa släckas”, fick jag höra. Så det var inget snack om vad som måste göras.

Den 2 maj 2017, alltså på dagen åtta år sedan i morgon, som Roger opererades i Uppsala. I bästa fall blev han ”bara” döv på ena örat plus att det skulle drabba balansen. Precis den utgången blev det och Zakrisson kunde sakta, men säkert återvända till livet och i stort sett allt han höll på med innan kunde han återuppta. Inte minst sitt artistiska liv.

— När jag står på scenen och det är flera gitarrer med, då avstår jag själv från att spela. Jag måste höra vad jag själv spelar och det gör jag inte om det till exempel är tre gitarrer med, men då spelar inte jag utan bara sjunger.

Av allt han håller på med, så är han också en mångårig medlem i Tomtelands ensemble i Midvinterblot, där Roger spelar karaktären Nökve.

— Jag har ju fortfarande problem med balansen, men det var värst i början efter operationen. Jag kan ha svårt att röra mig, men i Midvinterblot är de snäll mot mig och tillåter mig att bara ta något danssteg, annars skulle det inte gå.

— Och jag kan spela pingis, som jag tycker om, bara jag inte rör mig för mycket. Så jag skulle säga att jag kan göra i stort sett allt som jag gjort tidigare.

Dansa har han inte behövt göra under den Musik & Ljugarafton där Roger och hans vänner nyligen avslutade andra turnén. Förra våren besökte man tio bystugor och i år nio. Tillställningarna är välbesökta och Roger berättar att man fått förfrågan om en fortsättning.

För närvarande har Roger annat att tänka på än en eventuell fortsättning med bystugorna. Hans fru Maria genomgår just nu en cancerbehandling.

— Hon var mitt stora stöd när jag mådde som sämst, nu är det min tur att stödja henne när Maria går sin match här i livet.

Roger poängterar hur viktigt det är med ett stöd till den som mår dåligt. Han berättar om den för honom okända person som sett hans inlägg på Facebook där han berättade om sin tumör.

— Hon tog kontakt och ville hälsa på mig när jag var inlagd i Uppsala. Hon kom med sin käresta och det var säkert en timme i bil de åkte för att träffa mig. Hon hade varit med om samma operation och jag blev så otroligt glad att en människa som jag inte känner bryr sig.

Han berättar vidare att paret har hälsat på Roger och Maria och att de fortfarande har kontakt åtta år efter Rogers riskabla operation som blev så lyckad.

— Det sägs att ensam är stark, men jag tror inte på det. Vi kan inte vara individualister och egoister, vi måste ta hand om varandra, uppmanar artisten, allt-i-allo och den stora glädjespridaren Roger Zakrisson.