Från världsomspännande resor till distansarbete i Öje

Ibland är det någon där uppe som knuffar oss bort från den invanda stigen. Sveds Hjalmar Söderlund från Visby, är en av dem som på grund av pandemin hamnade i Öje. I april flyttade han och sambon tillfälligt dit, nu väntar paret barn.

— Jag ser fram emot det med tillförsikt. Det är speciellt att ha nånting som man aldrig upplevt tidigare framför sig, folk säger att det är inte går att jämföra med nånting annat i livet. Det säger Sveds Hjalmar Söderlund om att han snart ska bli pappa.

När pandemin blev ett faktum i mitten av mars slog distansarbetet igenom på allvar. Sveds Hjalmar jobbar på ABB Robotics som global inköpschef, ett jobb som innebär resor över hela världen. Hans sambo Amanda Lindh, arbetar som verksamhetskontroller på ICA, en avdelning som har hand om ICA-butikernas ekonomi.

Lyckligtvis kan de sköta sitt jobb hemifrån, första tiden var det i deras lägenhet i centrala Västerås. Det funkade inte så bra, de testade med att jobba i Visby i Sveds Hjalmars uppväxtstad, det blev inte heller särskilt lyckat. Då for de till Öje för att prova om det gick bättre att bo och arbeta i Sveds Hjalmars mormors och morfars hus. Där klaffade allt som det skulle. De trivdes bra och de kom in i byns gemenskap relativt fort. Sveds Hjalmar är väl bekant med byn då han varit där sedan barnsben. Hans mamma Åsa Sveds är uppväxt på Svedsgården där han bor.

Undertecknad besökte paret i början av juni. Sedan dess har Amanda blivit gravid, barnet väntas komma i april. I september bestämde sig Amanda för att flytta tillbaka till tvåan i Västerås eftersom hon mådde så illa. Via telefon berättar hon:

— Vi tar corona på allvar, nu har vi distans mellan oss, säger hon och skrattar.

— Jag mådde så dåligt i början av graviditeten. Jag saknade att kunna gå på ICA och på Apoteket. Det är av bekvämlighet som jag flyttade tillbaka.

När smittan hade minskat på sommaren blev hon erbjuden att jobba en dag i veckan på sitt jobb. En annan fördel med att flytta tillbaka var det digitala.

— Det blev svårt att jobba digitalt eftersom det inte finns någon fiber, vi kopplade upp oss via telefon.

Saknar du livet i Öje?

— Det var härligt att vara i Öje i våras och i somras, vi har haft det mysigt där, säger Amanda.

Sveds Hjalmar bor däremot kvar i Öje, han varvar det med att bo i Västerås.

— Jag kör lite fram och tillbaka. I helgen ska jag jaga toppfågel. Min svärfar, svärbror, och min kompis Niklas kommer hit.

I huset finns det två lägenheter, Sveds Hjalmar bor på undervåningen. Inredningen är från många olika decennier, huset andas en trygg atmosfär. Han har funderat mycket och filosoferar om vad som är viktigt här i livet.

— Jag tror att det kommer att komma mycket positivt ur den här pandemin. Med all respekt för dom som blivit sjuka och kanske till och med haft nära som dött, så tror jag att vi har en hel del människor som lärt sig något av pandemin.

— Jag tror att många har stannat upp en stund och har blivit tvingade att fundera på vad som är viktigt i livet.

— Dels miljöbiten, att vara närmare naturen. Det finns nånting som är svårt att sätta ord på. Se något gro och sen skörda tre månader senare. Det är en långsiktighet som sällsynt i samhället i dag.

En annan aspekt av pandemin som Sveds Hjalmar ser det är att hans hälsa blivit bättre.

— Jag tror jag dragit ner stressnivån, jag känner att min kropp mår bättre, både fysiskt och psykiskt.

Han värdesätter mänskliga relationer framför materiella värden.

— Den andra saken är att ha meningsfulla relationer för att känna sig lycklig, det kan vara en kollega,  vän eller min sambo. En av dom starkaste drivkrafterna som människan har är mänsklig gemenskap.

I sitt arbetsrum har han kontakt med sina kolleger runt om i världen. Han kan ta en promenad i byn och ha ett samtal med en kollega i Kina eller lyssna på ett föredrag från USA i sin mobil. Där är han i sitt globala arbete. I bjärt kontrast till det, så trivs han med att umgås med sina grannar och jaktkamrater. Eller så går han på gubbdagis.

— Jag hade inte varit kvar om det inte varit så bra folk här i byn. Jag går på gubbdagis, vi träffas en timme på morgonen. Det är bara pensionärer, jag har fått dispens, säger han och ler.

— Dom andra träffas tre gånger i veckan. Det är ett tydligt exempel på hur stark drivkraften och hur viktigt det är att tillhöra en social gemenskap, det går inte att köpa för pengar. Det här året har utmanat vårt invanda sätt att umgås men också påmint oss om hur viktigt det faktiskt är för att må bra.

Livet ser som sagt helt annorlunda ut nu för Sveds Hjalmar. Före pandemin levde de ett typiskt stadsliv hemma i Västerås, förutom kroglivet.

— Vi är inga krogmänniskor. Vi jobbade, höll på med yoga och gick till gymmet, lagar mat och umgås. Man hinner inte så mycket mer.

Det enda han tycker är negativt med att ha jobbet hemma är att det inte finns några tydliga gränser mellan arbete och fritid. Å andra sidan har livet blivit mer flexibelt.

— Nu kan jag sticka ut och springa på lunchen. I somras gick jag ut och vattnade tomaterna, rensade i potatislandet eller gick en promenad och hade ett möte via mobilen, ”walk and talk”. Det börjar bli en ny norm att jobba på distans. Jag tror att vi aldrig kommer tillbaka till fysiska kontor i samma utsträcknig som innan.

Vad saknar du i ditt tidigare arbetsliv?

 — Jag saknar inte resandet i sig. Jag saknar att få träffa människor och det sociala utbytet med kollegor och leverantörer. Ibland är det en fördel att träffas när man ska prata om känsliga saker eller förmedla ett budskap.

— Det jag saknar absolut mest är mina arbetskamrater och mitt team.

Han anser att dom stora vinnarna i den här pandemin är naturen och miljön eftersom vi reser mindre.

— Den digitala var redan på gång men coronan har snabbat på utvecklingen. Miljön har vunnit på det för att transporter med flyg och bil har minskat. Vi människor har också lärt oss att uppskatta naturen. Folk är ute mer, det speglar att om människan själva fick välja skulle flera föredra bo mera lantligt. I storstan blir det ett helt annat tempo, det passar viss amen inte alla.

Hans uppväxt i Visby har präglat honom, någon storstadsmänniska har han aldrig varit.

— Stress är vår tids folksjukdom med all den stimuli som går att få av telefoner. Storstadslivskontrasten att sitta här och titta ut och ha naturen nära är rogivande.

Tack vare den digitala revolutionen finns det bättre möjligheter att bo på landet. För tjugo år sedan vore det helt otänkbart att jobba 25 mil från sin arbetsplats.

Livet i Öje går sin gilla gång för Sveds Hjalmar som gärna tar sig en pratstund med folk.

— Jag träffade en bybo på promenaden som jag aldrig träffat förut. Vi stod och prata i en kvart, det var ett enkelt samtal med en pensionär. Det skulle aldrig hända i Västerås.

När de flyttade till Öje fick gården återigen liv, de satte potatis, sådde tomater, målade uthusen och plockade massor av bär. Nu finns det flera lådor med mandelpotatis och King Edvard i jordkällaren. Jägare som han är, har han skjutit några älgar också.

Distansarbetet förlängs kontinuerligt, fram till den sista mars jobbar han på distans och det kan bli längre beroende på hur pandemin utvecklar sig.

— Vi som företag, ABB, försöker och vill ta ansvar på det sätt vi kan, för att inte bidra till en ökad smittspridning i samhället.

Den närmaste tiden blir det som sagt toppjakt för Sveds Hjalmar. Sedan planerar Amanda att komma till Öje för att åka längdskidor en helg.

Sveds Hjalmar och Amanda trivs så bra i Öje att de skulle kunna tänka sig att flytta dit mer permanent vissa delar av året. Eftersom hans mamma och hans morbror äger huset måste de så klart anpassa sig till övriga släkten Paret har fått många besök från släkten vilket de uppskattat.

— Mamma och min morbror Ulf tycker det är fantastisk kul att vi är här, men huset står alltid öppet för övrig familj och släkt.

Under den tid han bott i Öje har hans kärlek till byborna stärkts.

— Jag är otroligt imponerad och stolt över att ha en koppling till en sån här by som har så många eldsjälar och brinner för att hålla Öje levande. För både dom som bor här permanent och för oss som är här tillfälligt.

Frågan är om Sveds Hjalmar och Amanda också kommer att bli permanentboende. Det får tiden utvisa.