Tiotusen år gammal picknick vid Orsandbaden är bland de äldsta fynden vi har

Nu vankas det en höst i historiens tecken för dalfolket. Inför SVT:s storsatsning ”Historien om Sverige” som har premiär i november kommer vi, tillsammans med Mats Lindström, varje söndag kunna följa Leksandsbygdens utveckling här i Siljan News – med avstamp för mer än 10 000 år sedan. 

Del 1

I boken Leksandsbygden – En vägvisare står att Dalarna var länge en isolerad bygd som inte kom igång förrän på 1200-talet, då den dugliga Folkungaätten höll hov. Det tycker jag är lite blekt. Jag ska därför försöka visa att det som präglar vår bygd än idag som jakt, handel, exportberoende, småskalighet, kyrkbåtar, dräkter, turism med mera har flera tusentals år på nacken. Människor från Leksandsbygden kan ha firat midsommar med djurhuvuden på stänger, varit på bröllop med en dansk prinsessa i Tierp, var kanske i Jylland när den blivande kejsar Tiberius gick iland, samt att vi som trälar utsända av Sveakungen lärde oss bearbeta järn och bodde i timrade hus.

Vi förflyttar oss alltså tillbaka till det som kallas is-åldern, cirka 12000-9200 före vår tideräkning, f.v.t. Det är då de första svenskarna går iland i Skåne och Sveriges historia börjar. Det är också nu som de första Leksandsborna kommer gående över tundran eller paddlade kanot i något vattendrag. Som en gigantisk teaterfond tonar inlandsisen, 3-4 km tjock som pressat ner jordskorpan 1 000 meter, sakta bort mot Mora till. Havet, som står 200 meter högre än idag, går ända in i Leksand. Det är mellan två-tre grader varmare än idag, och på markerna växer havtorn, vide, korta björkar och en och annan tall. Ren, älg, bäver och olika sjöfåglar håller till här, så mat finns för den som kan konsten att jaga.

Varifrån de första leksingarna kom är svårt att svara på. Söderifrån och Norge pekas ut som tänkbara kandidater. Och hur såg de ut då? Huden kan ha varit mörk och ögonen blå. De slår sig ner permanent eller som våra första turister vid Limsjön och Orsandbaden, några av Dalarnas äldsta stenåldersboplatser! Låt oss leka lite med tanken här:

Det är tiotusen år sedan. En familj, man, kvinna och två barn, vandrar eller åker skidor över tundran. Allt de äger och har bär de med sig. Möjligen har de en enklare släde. De har päls- och skinnkläder och jagar med olika spjutverktyg. När de kommer till Orsandbaden stannar de. Vädret är som i Torgny Lindgrens roman, Pölsan: en vår, en sommar, en höst och fyra vintrar på en gång. Solen bryter fram bland molnen och ett lätt snöblandat regn faller. Och med ismuren i ryggen ser de att lagunen verkar vara en bra plats att slå sig ner på. Det är så pass varmt att de nu kan lätta på pälsjackorna. De tänder en eld, och brända ben visar kanske på våra första turister som njöt av en picknick medan de betraktade den vackra utsikten och tänkte, här skulle man kanske bo. Sanden visar också på vår första företagsamhet med tillverkning av stenverktyg. Men det stannar inte där.

Vid ett tjugotal platser, Byrviken, Djura, Insjön och Österviken med flera, har fynd på Leksandsbygdens uppfinningsrikedom hittats, där vi snarare kan prata om benåldern än stenåldern.

Vid sjön Opplimen har man hittat en hacka av älghorn och en harpunspets av renhorn. Även en sjutusen år gammal hacka av kalksten visar att vi har att göra med några av de äldsta föremålen som har hittats i Dalarna!

Runt 9000 f.v.t töar det så pass mycket och det som ska bli Leksandsbygden glider nu fram på de sista snöresterna. Men direkt ensamma är vi inte. Vi var havsfolk, typ Bohuslänningar, med en fem kilometer bred fjärd där Noret nu ligger. Vi jagade säl i den havsfjärd som blir Siljan för cirka 4000 år sedan. Kärvt klimat blev värme med alm, ek och lind innan kyla och fukt välkomnade gran, tall och björkar. Hur Leksandsbygden påverkades av det stora vulkanutbrottet 10 920 f.v.t, där Bonn nu ligger, är svårt att säga. Men många samhällen strök med på kuppen och livet fick börja om. Intressant är att denna vulkan som heter Laacher See har släppt ut koldioxid i minst trettontusen år!

I den tidiga jägarstenåldern 9200-6500 f.v.t lämnar renen över stafettpinnen till älgen, och vips, älgjägaren är född. Något Bergslagen finns ännu inte, men redan här ser vi hur man i Leksandsbygden dras till färger. Smidet bygger på tryckteknik, och området har stensorter som är makalöst vackra. En tanke skulle kunna vara att Leksandsdräkten, som på den kvinnliga sidan ju badar i färger, har sin upprinnelse i dessa vackra stenar.

Det som också är intressant är att Leksandsbygden verkar ha varit en turistfälla. Folk efter kusterna flyttade in till Siljan under sommarhalvåret för att paddla hem på hösten. Det är också vid sjöar som våra första begravningar äger rum då man trodde att vattnet ledde till dödsriket under jord. Att bo i och uppföra timrade hus lär norrlänningarna ha lärt oss redan under yngre jägarstenåldern 5500-4000 f.v.t.

De första bönderna sätter hackorna i jorden 4000-2800 f.v.t. När man skulle till att gifta sig ser jag en intressant sak. I Mälarområdets jägarbondefamiljer, dit Leksandsbygden hörde och kommer att assimileras starkare till, råder matrilokalitet. Det betyder i stora drag att det var mannen som fick flytta hem till kvinnans familj om det skulle bli ett ja. Mig veterligen hängde detta kvar i Leksandsbygden långt in på 1800-talet!

De som nu picknickade och beundrade utsikten vid Orsandbaden var något som arkeologerna kallar för gropkeramiker. Och glöm nu den traditionella vikingatiden på 800-talet. För här vid stranden med en rykande eld, samtal, matrester och skärvor (dock utan svärd) har vi faktiskt våra första vikingar, nordiska sjöfolk 3350-2350 f.v.t. Hur är detta nu möjligt? Jo, dessa säljägarfolk lade grunden för en global ekonomi, kolonier på andra sidan havet och Sveaväldets framväxt med hjälp av större och bättre båtar, släktingar alltså till våra kyrkbåtar!

Med östliga stridsyxingar 2800-2350 f.v.t utvecklades språket till det som ska bli både Leksandsmål och svenska. Den svenska ordningssamheten föds, och manligt och kvinnligt kommer på tapeten. Vid begravningar ligger männen på vänster sida medan kvinnorna placeras på den högra. Höger, som anses positivt, ändrade Leksands kyrka på när man lät kvinnorna sitta på den vänstra sidan (norr) och männen på den högra (söder) under medeltiden. Norr var ondskans domäner och det var dit kyrkan skulle välta på den yttersta dagen. Vi börjar dricka bärs och bära oss åt, och hästen, som kommer att betyda så mycket för utvecklingen i hela Dalarna, travar nu in i markerna.

Vi Leksandsbor har med all säkerhet en skopa skridfinne i oss. Det har nu inte så mycket med Finland att göra utan betyder att de som vintertid på skidor finner sin föda i skogen till skillnad från bönderna. Det verkar som om man i Leksandsbygden lever längre som fångstfolk omringade av hövdinga- och kungasamhällen. Det är kanske därför som det här med herrar inte riktigt biter på oss. Vi är i allra högsta grad med i en global handel och exporterar skinn och pälsar och en och annan träl. Och när vintern kommer gör vi som guden Ull (Ullvi), tar en skidtur i det vintergnistrande och fria landskapet.

Text: Mats Lindström, frilansjournalist