
Ni hörde rätt, de dövas tysta kamp börjar ofta redan vid födseln
Frosttäckta gräsmattor utanför Wallénhallen påminner om att vintern är i antågande. I foajén är det ovanligt tyst när den inbjudna publiken tar plats på läktaren. Turen har kommit till Leksand nu när Riksteatern Crea gör sin fjortonde teaterföreställning på höstens Sverigeturné, ”Audism genom livet”. När den oerhört samspelta trion skådespelare äntrar scengolvet förmedlar de tillsammans en tankeväckande resa. Med värme, allvar och humor vill man väcka samhällsdebatt och belysa dövas utanförskap genom hela livet.
Genom skådespelarna Amina Ouahid, Rebecca Drammeh och Silja Lamhauge skildras olika vardagssituationer genom livet och hur diskriminering av döva är ständigt närvarande i vardagen. Med pjäsen vill man väcka debatt och har därför bjudit in beslutsfattare, tjänstemän och politiker.

Emotionell resa varje gång man bokar tolk. Man pratar om minoritetsstress, en stress döva dagligen upplever på grund av strukturella ojämlikheter. De ger exempel på den stress som infinner sig varje gång man ska på möte med en myndighetsperson eller arbetsgivare, kommer teckenspråkstolken och kommer man förstå eller bli förstådd. Man hyllar goda exempel hos våra nordiska grannländer, man konstaterar att där finns väl fungerade centraliserade organisationer av teckenspåkstolkar.
— Här skickas man vidare och ingen vill betala!
Audism är diskriminering riktad mot döva och hörselskadade, ofta baserat på antaganden att hörsel och tal är överlägsna förmågor. Ett exempel på audism är när döva på arbetsmarknaden utestängs och utsätts för strukturell diskriminering, både vid rekrytering och under anställningstiden.
På plats är flera tolkar, tjänstepersoner från Region Dalarna, rektor och personal från Västanviks folkhögskola, audionomer för att nämna några. Bygdepartiets Johan Fändriks och Gunnar Fälldin är på plats under förmiddagens föreställning och mingel.
— Vi drar i det här hela tiden, i programmet för funktionsvariationer och om man verkligen vill förändra så ska det inte vara några problem med att fixa teckenspråkstolk på kommunen eller få kommunfullmäktigemöten att teckenspråkstolkas direkt på plats, säger Johan Fändriks (ByP)
På plats för att se föreställningen och diskutera är även Stig Kjellberg från Dalarnas Dövas Förening. Han brinner för att göra det enklare för de döva i Leksand.
Är Leksand en bra kommun att bo för någon som är döv?
— Det korta svaret är, nej!
Det långa?
—Allt handlar om tillgänglighetsperspektivet och trots upprepade samtal med politiker och tjänstemän inom kommunen har vi fortfarande inte ens fått en teckenspråkstolk till kommunfullmäktigemöten, konstaterar Stig Kjellberg. Nu hoppas han på att Socialdemokraternas motion om att tillsätta en tjänsteperson som ska förenkla för de döva i kommunen kommer att förverkligas och snarast skrivas in i nästa års budget.
”Det enda vi vill är att leva på samma villkor som alla andra”