Känd modebloggdrottning har tagit över unik hovleverantör i Insjön

Visst kan man säga något om väverikonsten och tyger, men att det skapar historia råder det inga tvivel om. Turinsvepningen till exempel är en relik, en linneduk på 4,5 x 1,2 meter som år 1357 sägs vara Jesu liksvepning. Efter att Jesus tagits ner från korset ska han ha lindats i en linneduk. Med åren växer så ett ansikte med skägg och törnekrona fram på duken. En sensation förstås, snarare en kemisk slump, som blev till en mytbildning. Men forskningen hann i kapp. På 1980-talet visade kol-14-datering att tyget inte kan vara äldre än cirka 800 år.

Antonie van Leeuwenhoek har ingen människa hört talas om. Han levde i Delft på 1600-talet och var klädeshandlare och saknade vetenskaplig skolning. Han var en av de första som lyckades tillverka ett mikroskop som väckte sensation och fick vetenskapsmän från hela Europa, och den ryske tsaren Peter den store, att besöka honom. Och var nånstans tror ni att Leeuwenhoek kom på denna geniala ide? Jo, hos textilhandlare som sedan århundraden använt glaspärlor som förstoringslinser för att i detalj studera garner och vävar. När Leeuwenhoek och frun älskade lyckades han fatt på lite sperma som han la under sitt mikroskop. Han blev alltså först med att studera detta fenomen tack vare vävmästares och textilhandlares glaspärlor!

Så här inpå nya året, och det jag nu tänker skriva om, är det lätt att tankarna hakar fast vid de fornnordiska Nornorna; gudinnorna vars väv sades styra människornas öden. När som helst kan tråden gå av. Och när som helst kan tråden leta sig nya vägar. Vem kunde för cirka ett år sedan tro att Ryssland skulle sätta i gång ett vedervärdigt och olagligt krig mot Ukraina som nu hotar världsfreden. Visst hade man det på känn, men ändå. Och vem hade kunnat tro att jag för fyrtio år sedan skulle börja jobba på Masens väveri i Insjön som spolpipmästare. Jag hade gjort lumpen och visste inte vad jag skulle göra. Det var tråkigt, monotont och bullrade utav bara tusan. Lönen kom i ett kuvert som kamrern delade ut.

Då fattade jag inte vilken resa dessa vävstolar hade gjort. Från 1700-talets ”Spinning Jenny” till Gustav III:s toleransedikt som tillät utländska vävare med annan religion att sätta fart på den svenska industrialiseringen. Så länge Gud var med och det gick att tjäna pengar var det okej.

Och vem hade kunnat tro att kändisparet från Stockholm, tidigare chefredaktören för Veckorevyn, programledaren och modebloggaren Ebba Kleberg von Sydow och företagsledaren Johan Kleberg skulle komma att ta över Insjöns väveri 75 år; som med sina över hundraåriga vävstolar sägs vara det enda i Europa av sitt slag?

Vi pratar här om kanske mänsklighetens äldsta hantverk med fynd i nordöstra Irak 7 000 f Kr. Tyger har spelat en så stor roll för framväxten av en modern ekonomi att vi har svårt att greppa det. Handeln med kläde, ylletyg, var så omfattande för vikingatiden och medeltiden att den kom att påverka samhället på samtliga plan. Mode, färger och broderier innehåller ett helt register av kulturhistoriska koder vars trådar griper tag om det mesta som har med mänsklig aktivitet att göra. Ta bara vår egen provinsiella folkdräkt som på något sätt lyfte allmogen till en finare värld samt fick konstnärssjälar att slå ut i blom. Det började med spinnrocken och kristlig sång. Rytmen gjorde det lättare att komma ihåg sångerna som skulle sjungas i kyrkan. Någon har sagt att utan spinnrocken skulle inte körsången i Leksandsbygden har blivit så storartad och magnifik som den blev. Skiftessången spann liksom en solid tråd till himmelriket. När sedan maskinerna tog över fanns det bara i Insjön tre större väverier.

År 2007 lades Leksands väveri ner. I 60 år hade man sytt och vävt dukar, servetter och gardiner. Som mest jobbade ett 30-tal anställda. Om det var en slump det vet jag inte, men samma år som Leksands väveri grundades, 1947, startade Ivar Hollstein Insjöns väveri vid riksväg 70 i Insjön. Han var en entreprenör och mångsysslare som inte var rädd för att jobba. I ungdomen cyklade han runt och sålde bröd från familjens kafé och bageri, ”Kaffestugan”. Han startade bensinmack och importerade rakblad med brodern samt krängde olja. Det första man gjorde var att väva handdukar. Kriget hade skapat brist på handdukar, som än i dag är en storsäljare. På den här tiden var väveriet där butiksdelen är idag med två vävstolar och varpan. Spolmaskinen och avsyningen fanns på övervåningen. Det berättas att axeln till varpan var så lång att man fick göra hål i väggen för att få plats. Det hela gick så pass bra att väveriet växte och byggdes ut. Det behövdes fler vävstolar och andra maskiner och många fick jobb.

Jag minns när jag jobbade på Masens väveri, som också låg vid riksväg 70, hur många bussar med turister som kunde komma på en dag. Tre till fem stycken var inte ovanligt. Väverierna på 1960-80-talen var stora turistattraktioner som drog folk från hela Sverige. Det var en ren fröjd att höra Bertils klingande dalmål när han på sitt speciella sätt demonstrerade daldräll och andra dukmodeller för en road publik. Det var med andra ord show och mycket skratt.

Maria Alfredsson, vars farfar Ivar Hollstein startade Insjöns väveri för lite drygt 75 år sedan, berättar att Ebba Kleberg von Sydow och Lars Kleberg, som båda vurmar för svenskt hantverk, letade efter ett kvalitetsväveri och fann det i Insjön! Tillverkning av kvalitetsdukar, servetter och handdukar i lin och bomull, så nära handvävt man nu kan komma, ligger i tiden menar Maria. Inredning och dekoration, ”fantasterier” för olika tillfällen är stort på många håll i världen och Maria är glad att väveriet nu kan spinna vidare mot nya möjligheter.

Text & foto: Mats Lindström, frilansjournalist.