Folkdans och knäckebröd när Leksand mötte vänorterna

Den 15 maj besökte en grupp leksingar kommunens finska vänort Oulainen, som ligger i Norra Österbotten nordost om Umeå och Vasa. Regionen som Oulainen ingår i har utsetts till en av årets europeiska kulturhuvudstäder, så det fanns mycket intressant att visa gästerna från grannländerna.

— Det känns i hela kroppen hur fantastiskt det här är, säger deltagaren Ritva Ichtertz om mötena mellan de nordiska vänorterna.

I många kommuner har vänortssamarbetet avtagit med åren. Gruppen som består av Leksand i Sverige, Oulainen i Finland, Lillehammer i Norge och Hørsholm i Danmark är dock ett undantag. De fortsätter aktivt med gemensamma träffar.

— Folkdans, det är vad som förenar oss, berättar Ichtertz. Verksamheten startade för över 40 år sedan ur en vilja att träffa folkdansare från andra länder. Kommunerna har deltagit i varierande grad, men den verkliga drivkraften har kommit från dansgrupperna och människorna själva.

Vänortssamarbetet började med ekonomiskt stöd från Leksand

Från början inleddes vänortssamarbetet redan under och efter kriget på 1940-talet, då Leksand samlade in pengar för återuppbyggnationen av Oulainen. Med dessa medel byggdes det ett ”Hälsohus” (Terveystalo) där vårdpersonal kunde arbeta.

Nästa fas kom under 1960- och 70-talen med elev- och studentutbyten mellan Leksand och Oulainen. Ett mer officiellt vänortssamarbete mellan de fyra länderna började på 1980-talet.

— Folkdansgrupperna har varit så aktiva att de har velat träffas. Och när det väl kom igång så fortsatte det, eftersom det är så trivsamt.

I år möttes vänorternas representanter i Oulainen i Finland. Programmet innehöll dans och ett besök på Perinnekeskus, där kulturarvsevenemanget Wanhan Woiman päivät (Veteranmaskindagarna) ordnas i början av juli.

Dans förenar över språkgränser

Enligt Ritva Ichtertz är det viktigaste i folkdans inte en perfekt prestation utan att mötas och göra saker tillsammans.

— Det fina med folkdans är just att alla kan dansa.

Särskilt pardans med partnerbyte hjälper människor att snabbt lära känna varandra. Samtidigt lär man sig nya danser och traditioner från olika länder. De nordiska folkdanserna har mycket gemensamt men också tydliga skillnader. Gamla danser – vals, polka, schottis och jenka – utgör en gemensam grund, men regionala influenser märks tydligt.

— I Finland är de karelska danserna väldigt annorlunda jämfört med de västfinska danserna. Danserna i västra Finland börjar redan likna de svenska danserna allt mer.

Ichtertz tycker att norska och danska folkdanser utstrålar en särskild glädje.

— Norrmännen har fler sådana där roliga danser. Och danskarna också.

Skillnaden syns enligt henne också i sångtraditionen.

— Här delar jag rum med två norska kvinnor. På morgonen när vi vaknade började de genast sjunga. Jag sade att det vore underbart om man alltid sjöng, berättar Ritva Ichtertz.

Vänskapen blev en livsstil

Ritva deltog för första gången i ett vänortsmöte år 2012. Under årens lopp har evenemangen blivit en viktig del av hennes liv.

— Nya danser, nya vänner, nya traditioner. Så mycket nytt.

Vid varje möte bekantar man sig också med den lokala kulturen och sevärdheterna. Och trots att deltagarna bor långt ifrån varandra förblir kontakten stark år efter år. Enligt Ritva är den första kvällen alltid speciell.

— Den första kvällen är fylld av en stor känsla av kärlek: Nu ses vi igen!

Alla lyckas kanske inte perfekt med att hitta ett gemensamt språk, men i slutändan spelar det ingen större roll.

— Man behöver egentligen inte prata så mycket. Det är bara underbart att ses.

Vänortssamarbetets framtid har diskuterats många gånger genom åren och ibland har fortsättningen känts osäker. Ändå har verksamheten alltid återupptagits. Ritva Ichtertz tror att betydelsen av den nordiska gemenskapen just nu kan vara på väg att växa igen.

— Kanske är det en tid då de nordiska länderna vill förenas och känna samhörighet, funderar hon.

Och så länge dansen fortsätter verkar även vänskapen bestå.

Text: Anna-Mari Laulumaa, projektledare för kulturarvsprojektet i den finska regionen Haapavesi-Siikalatva
Fotnot: Skribenten har översatt texten från finska till svenska med hjälp av AI-verktyg.