”Även om vi älskar Italien, så är det i Dalarna vi vill leva och dö”

Efter att ha arbetat som veterinär på flera smådjurskliniker i Italien så bestämde sig Andrea och familjen för att flytta till Sverige. Han och frun är födda och uppväxta i Italien, men tyckte båda två att Norden, det var livet.

— Även om vi älskar Italien, så är det i Dalarna vi vill leva och dö, berättar han.

Året var 2012 och första stoppet, Örebro. Där arbetade Andrea som akutveterinär på en stor djurklinik. Efter några år och mycket ledig tid spenderad i Siljansbygden bestämde sig paret för att ta barnen och flytta till Leksand, men efter att ha letat hus ett tag hamnade de i Insjön där de stortrivs.

— Skulle jag få beställa ett liv på nytt så skulle jag ta det här, berättar en nöjd Andrea Bevilacqua. 

Namn: Andrea Bevilacqua

Familj: fru och barn
Har: två katter och två hundar
Bor: villa i Insjön
Är: hemveterinär
Har grundat företaget: DalaVet med filosofin, hemma är bäst.
Tycker att: kan man bota djuret så är det värt att göra.
Om han kunde skulle han direkt förbjuda: catch and release, sportfiske där man fångar och släpper tillbaka fiskarna.
I år jubilerar han: och firar 20 år som veterinär.

Vad är en hemveterinär?

— En veterinär som kommer hem och undersöker det sjuka djuret. Det finns inget bättre än att få träffa sina patienter i deras hemmiljö, där de trivs och är lugna, berättar Andrea och fortsätter

— Många kattägare till exempel tycker att det är ett helvete att åka bil med sin katt. Många djur vantrivs och skriker och skiter under bilåkning. Jag skulle vilja säga att hemveterinär inte är ett alternativ utan mer en utväg. Sedan att många väljer att avliva sina gamla eller svårt sjuka djur hemma är inga konstigheter.

Hemma i villan har han en liten kattklinik för akuta patientfall. Till vardags är kliniken något mer ambulerande och röd. Nämligen en skåpbil med stora kattdekaler på sidorna där förvarar han allt han kan tänkas behöva för att träffa sina patienter i deras hemmiljö. Nu sitter han framför ratten och är på väg till ett återbesök hemma hos katten Nelly i centrala Leksand. Katten som han akutvårdade under julhelgen. Han parkerar utanför huset och ringer upp ägarna på mobilen för att förbereda dem ytterligare inför besöket. Dels vill han försäkra sig om att ingen har förkylningssymtom samt påminna husse och matte om att inte lyfta upp katten utan att som vanligt låta djuret komma fram till honom självmant. Han får grönt ljus och börjar packa sin utrustning och beger sig till ytterdörren. I det här hemmet kunde ingen julklapp i världen mäta sig med att hemveterinären Andrea vårdade deras sjuka katt. 

I år var han bättre än jultomten, hemveterinären Andrea i sin röda skåpbil. För på självaste julafton var det han som knackade på dörren och inte tomten. Efter anamnes över telefon hade ägarna gett honom bakgrundsinformation om djurets mående. Direkt innanför entrén såg han att det var något var allvarligt fel med katten Nelly. Hon var helt orkeslös, huvudet hängde, hon varken åt eller drack. Han tog ett sockerprov och katten hade oerhört  högt sockervärde. Hjärtats rytm var rubbat och blodprover behövdes tas och han började ge katten vätska i form av dropp direkt på plats.

Nelly fick helt sonika följa med hem till doktor Andrea. Det var den bästa julklapp Nellys ägare kunde fått, ett besked och att någon letade efter felet och sedan ville bota deras älskade fyrbenta vän. Väl hemma på sin lilla kattklinik i bostaden kunde Andrea sätta diagnosen diabetes. Dagarna efter jul fick Nelly dropp och möjlighet att återhämta sig och under tiden började veterinären utprovning av insulindos.  

Nu har det gått några veckor och Andrea är på återbesök hemma hos sin patient i Leksand. Han samtalar om insulindosen och frågar hur hon äter och verkar må. 

— När katten kommer fram självmant är halva jobbet gjort, säger Andrea och sätter sig på golvet i vardagsrummet.

Nelly tar sin tid, men till slut blir hon för nyfiken och går fram och hälsar på besökaren. Snabbt som blixten passar Andrea på att klappa henne försiktigt och samtidigt lyssna på hennes hjärta. Allt låter bra, men något blodprov låter hon honom inte ta och han pressar inte. Han vill inte förstöra relationen de har byggt upp, de samtalar om insulinsprutorna och att utan dem skulle det bli katastrof. Nellys matte har arbetat inom vården och är en van provtagare, men att hon skulle behöva ge sin katt sprutor två gånger om dagen hade hon aldrig räknat med.

Andrea reflekterar över hur man ser på husdjur. För trettio-fyrtio år sedan hade man skrattat åt tanken att någon tog med sin hamster eller marsvin till veterinären och en bit ännu längre tillbaka i tiden hade man roats av att det skulle finnas veterinärer för endast katter, berättar Andrea.

Att vara ständigt uppdaterad på nya rön och sjukdomar tar tid. Han vittnar om att det är en omöjlighet att vara uppdaterad på alla djur. Han ser det som oerhört viktigt att vara påläst om det senaste, men att vara uppdaterad tar tid. Just nu läser han det senaste om demenssjukdomar hos katt och hund och senare i år ska han resa till Edinburgh och gå på en vidareutbildning och förkovra sig i den senaste forskningen om invärtes medicinering av katter.

Samtidigt som han starkt funderar på att bli en renodlad kattveterinär så konstaterar han att det är brist på veterinärer i Siljansbygden och han skulle gärna se att det fanns en veterinärklinik i Leksand som han skulle kunna samarbeta med. 

— Även om jag vill fokusera på katter så måste jag nog lugna alla hundägare som bor i mitt bostadsområde, skrattar han och berättar att givetvis är han fortfarande att deras veterinär. 

Han tackar för sig och besöket hos Nelly och beger ut till bilen igen. Han spritar händerna ordentligt med hjälp av sprayflaskan, tar av sig de blåa skoskydden och packar in i bagaget och sorterar. Tittar på schemat och berättar att nästa patient han ska åka hem till är en katt med gulsot, han ska göra ultraljud och ta mer prover. Här misstänker han att katten med stor sannolikhet har levercancer eller sten i gallblåsan.

Som hemveterinär upplever han stor variation i arbetet och lika roligt det är att få kontakt med djur och lyckas bota så är avlivningar oerhört jobbiga psykiskt. Det är visserligen en del av yrket, men det får inte uppta för stor del av arbetsveckan, för att det inte ska bli för tungt så har Andrea bestämt sig för att göra max två avlivningar i veckan. 

— Jag vänjer mig aldrig, att ge den sista sprutan är jobbigt. Samtidigt som det är tragiskt så är det fint att husdjuret får somna in hemma med familjen. 

På väg till alla sina hembesök passar på att njuta av den vackra Siljansbygden. Hemma i soffan sitter Nellys matte och husse. Själv har hon gått och lagt sig under sängen och somnat efter dagens besök. Kattens insjuknande över julen väckte gamla minnen till liv. De tänker på hur de höll på att förlora katten redan för några år sedan. Då Nelly ramlade ut från fönstret på tredje våningen och försvann.

Hela familjen letade och letade, men kunde inte hitta henne. Efter ett par månader ringde det plötsligt på ytterdörren. En granne hade hittat deras älskade husdjur. De fick tillbaka henne då och fick tillbaka henne nu,  tack vare att doktorn kunde komma, även på julafton.

Sju liv kvar.