”Absolut inte ha gympaskor till dräkten”
På 1970-talet beslutade kyrkorådet i Siljansnäs att sy upp elva masdräkter till byns konfirmander. Kulldräkter för flickor fanns det så många av runt om i byarna, men värre var det med folkdräkter till pojkar.
Många år senare, för tjugofem år sen rättare sagt, kom några föräldrar till sjätteklassarna på skolan på att det vore kul att få låna dräkterna när barnen skulle ta examen.
– Min dotter Therese klass var först ut och sedan dess har de lånats ut till sjätteklassarna, berättar Eva Hurtig på församlingshemmet, som just idag när vi är på besök tar emot sjätteklassare för utprovning av dräkterna till skolavslutningen.
Provning innebär en timma där Eva som är husmor och alltiallo på församlingshemmet kollar storlekar och går igenom hur man klär på sig dräkten. Hon står mitt i rummet och hälsar killarna glatt välkomna samtidigt som hon med blicken beräknar storlekar. Nån är en typisk 162:a berättar hon och ställer upp killarna efter längd. Hon känner killarna vid namn. I många år har hon har haft aktiviteter för skolbarn, sommarkollo och så har hon försett barnen i byn med masdräkt under tjugo års tid.
– Jag har tyvärr bara tre par skor att låna ut och de får ni nog stoppa papper i för det är stora skor, säger Eva.
– Får man ha sina egna vita gympaskor? Frågar Ture Axelsson
– NEJ! Man får absolut inte ha gympaskor till dräkten, det är ett helgerån. Mörkbruna eller svarta lågskor ska det vara, uppmanar Eva och lägger skrattande till.
– Och ser jag en skjorta som hänger utanpå byxorna då kommer jag och stoppar in den.
När det är dags för klädprovning undrar alla vilket man börja med, var det strumpor eller byxor. Flera föräldrar är på plats för att assistera. På prästgårdens övervåning håller kantorn på med notsortering, nothögarna får snabbt sällskap av slipsar, skjortor och gula byxor med röda bollar.
När Muhammad Albaj Jadaan fått på sig kläderna syns det att han känner sig märkbart stilig, ”men det är ju inga riktiga fickor i de här byxorna”, konstaterar han förvånat.
En efter en blir de färdigklädda och killarna kommer fram och visar upp sig inför Eva. Hon rättar till slipsband och är mer än nöjd, hon har satt rätt storlek på killarna och berömmer dem för att de är så stiliga och har lyssnat så bra.
Hur känns det att ha på sig dräkten?
– Tight, lite stickig och varm, jag tror det hade varit skönare med kostym, säger Ossian Holding Tägt.
Hur känns det att sluta skolan?
– Det känns faktiskt lite tråkigt eller ska jag säga både roligt och sorgligt. Nästa termin kommer klassen delas, själv ska jag börja på Sammilsdalsskolan inne i Leksand.
Ossian är Sabina Holdings yngsta son och hon är så nöjd med att han är med på klädgenrepet.
– Eva på prästgården har alltid hjälpt till att prova ut dräkterna och alla har verkligen lagt manken till för att göra denna dag fin och minnesvärd. Jag tycker att dräkten är en fin, stor och viktig del i det hela. Det är folkdräkten som varit klädkod och anda folkdräkter har givetvis också varit mycket välkomna.
Visst har det förekommit elever som totalvägrat bära dräkt, men de är bara ett fåtal under årens gång.
– Vissa traditioner gillar jag mer, vissa mindre. Denna skoltradition värderar jag högt och allra helst nu när det också blir otraditionellt på andra sätt och vis. Jag tycker det är skittråkigt om inte alla bär dräkt och håller verkligen tummarna för att alla gör det i år, berättar Sabina Holding.
– Tack för idag! Vi ses den 10 juni klockan kvart i elva, då hinner ni klä er fint till lunchen.
Nytt för i år är att ska eleverna äta lunch tillsammans på avslutningsdagen innan de går in till kyrkan. Som ständig tvättade och skötare av dräkterna får Eva något lite oroligt i blicken.
– Bara de inte ska äta köttfärsås med KETCHUP!
