”Synd att sätta publikrekord trots så lite folk”

Under tisdagskvällen arrangerades på hembygdsgården i Orsa en fjärde och sista visafton denna sommar. Sist ut var Orsabon och trubaduren Stefan Olsson som underhöll med bland annat Dan Andersson-visor samt informativt och roligt mellansnack.

Under fyra tisdagskvällar har olika artistkonstellationer uppträtt på hembygdsgården i Orsa, det i ett samarbete mellan Skattunge hembygdsförening, Studiefrämjandet och Yrkestrubadurernas förening (YTF). Trots duktiga artister har besökarna varit få. Denna sista afton räknades 20 betalande in.

— Och ändå var det publikrekord för de här visaftnarna. Lite tråkigt att sätta rekord när det inte kommer fler, det är dessutom bra folk som spelat här, säger Stefan Rune Olsson som han kallar sig när han uppträder.

— Jag heter Rune i mellannamn och har stoppat in det när jag uppträder. Det för att det finns två till i YTF som heter Stefan Olsson, så för att inte ta fel på oss använder jag också Rune. Har aldrig tänkt på artistnamn förut, men Stefan Rune är väl mitt artistnamn, säger trubaduren med ett skratt.

Det två andra Stefan Olsson-trubadurerna bor i Ljusdal och Falun, medan Rune bor i Orsa.

— Jag vet också att en av de två övriga Stefan Olsson har ändrat i sin stavning av efternamnet, men jag vet inte vem av dem.

Men Orsas Stefan Olsson underhöll publiken, både med fin musik och historier bakom låtarna.

— Det ingår att berätta lite kring visan. Det är ungefär lika mycket snack som det är musik. Man för en dialog med publiken och ibland får man höra något från de som sitter där som man inte visste.

— Jag tycker det är trevligt att göra så och det kändes ganska bra, men det var längesen man gjorde en så här lång spelning, säger han om det cirka två timmar långa uppträdandet.

På grund av pandemin har det varit ett långt uppehåll, men framträdandet på hembygdsgården var inte sommarens första.

— De är inte många, men det har blivit några uppträdanden i alla fall. Jag har varit nere i Skövde på en Taube-föreställning och så har jag spelat i Hällekis, ett vackert ställe vid Vänerns strand, berättar Stefan.

Sedan har han hunnit med att spela för boende och personal på Lillåhem och Orsagården. Det gör Olsson i samarbete med Studiefrämjandet.

— Jag spelar i ungefär trekvart på varje ställe. När man spelar där så kan man se att det rycker lite i tårna eller i nåt finger och de som är lite friskare, de kanske nynnar med. Det är trevliga spelningar att vara där.

Och faktiskt så sker nästa framträdande på Lillåhem och Orsagården i dag, torsdag.

— Det är roligt att de boende får ett litet avbrott i vardagen, man ser att de tycker att det är kul. Jag har spelat utomhus och tanken är så nu också, men blir det dåligt väder har vi fått tillstånd att spela inomhus.

Förutom visor har han provat han ett litet annat koncept, med lite mer rockigare låtar, under sina framträdanden på äldreboendena.

— Det var lite musik från 50- och 60-talet, bland annat Elvis Presley och Chuck Berry,  tillsammans med Backseat Jungle. En del reagerade med att hålla för öronen, men de flesta tyckte jättemycket om det, skrattar han.

— Jag har varit på Lillåhem och Orsagården under några år och jag brukar även spela med Orsa Viskompani, men det senaste året har det som bekant inte varit nåt. Nu har det kommit igång igen och jag hoppas det går bra och att vi får fortsätta uppträda.

— Man vet ju inte riktigt hur det blir med restriktionerna framöver och allra helst då man ser att coronan ökar i andra länder, funderar Stefan på framtiden.

När det gäller spelningen på hembygdsgården kallade Olsson sitt program för ”Visor i närheten och bortifrån”.

— Första delen var musik som jag själv skrivit och handlar om härifrån trakterna. Från Emådalen, Skattungbyn, Våmhus, Älvdalen, Särna och till Orsa igen.

Andra delen bjöd på visor från Dan Andersson och Gunnar Parling. I mellansnacket berättade Stefan bland annat om författaren Dan Anderssons död. Andersson dog på ett hotell i Stockholm.

— Det var mycket löss på den tiden och då rökte man ut dem. Det krävdes att man vädrade ordentligt efteråt. Rummet hade man vädrat, men inte sängkläderna, dessa måste man ha glömt bort.

— Det var Dan Andersson och en till, i ett annat rum, som dog av den gas man använde för att få bort lössen och det blev en väldig uppståndelse efter det här.

Det var faktiskt efter sin död som Andersson fick sin berömmelse.

— Ja, han blev känd efter det. Sedan vet man inte, han hade nog kanske blivit det om han fått leva också, men dödsfallet fick sån stor uppmärksamhet, berättar Stefan.

Olsson spelade också en låt där Dan Andersson ”själv” berättar om sin död.

— Det var journalisten Björn Barlach som skrev texten och Byns Mats (Larsson) som tonsatt den här visan. Det var ett roligt grepp att skriva ett brev som att det var Dan Andersson som berättade om sin egen död.

Fler än de 20-talet åskådare som hade letat sig till sommarens sista visafton på hembygdsgården hade Olsson varit värd att ha.

Men det var ändå fler än det var på de tre tidigare, där artister som Kerstin Forslund från Älvdalen med sina vänner i Tona, Billey Shamrock och Elin Lyth samt Daniel Östersjö uppträtt.

— Kvalitetsmässigt har det varit riktigt bra, men besöksmässigt har det varit jättedåligt, sammanfattar Janne Bäckman, som varit samordnare i projektet över de här fyra tisdagarna.

Bäckman hade velat, av förståeliga skäl, se fler besökare. Åtminstone så att allt skulle ha gått ihop ekonomiskt, vilket det nu inte gjorde, konstaterar han.

— En del i förklaringen att det kom så lite folk är väl att folk här i byn är så vana med gratisspelningar, men vi ville ge artisterna riktiga gager. Vi har gått back på det här, men musikerna har i alla fall fått betalt.

Trots att hela projektet gick back, så är det ingen ekonomisk katastrof, poängterar Bäckman. Men det återstår att se om arrangörerna vågar göra en liknande satsning.

— Vi ska sätta oss ned och prata, hembygdsföreningen, vilket det här konceptet var nytt för dem, Studiefrämjandet och YTF. Sedan får vi resonera oss fram och så får vi se vad det blir för form av fortsättning, säger projektsamordnare Janne Bäckman.